… socker och Kolhydrater stimulerar samma nerv och njutningscentrum i hjärnan som droger gör? Det är exakt samma "njutning"? Och det där ställer till det lite för mig, för direkt vaknar den delen av min person som inte vill besvära och vara besvärlig…

Webbkameran klocka 05.00

God förmiddag, världen och härliga Alby.

Mitt inlägg sent igår kväll, om LCHF, vet jag inte om det blev så bra och ”matnyttigt”. 
Jag försökte förklara själva bakgrunden till kosten och mathållningen, men kände att jag var ute och tramsade runt och snurrade in mig i saker och ting som jag inte riktigt har hundra procent koll på!
Men kanske ändå att jag väckt någons intresse?
Återigen kan jag rekommendera att besöka Kostdoktorn, där det finns många föreläsningar och mycket bra texter att läsa angående LCHF. Och vill man kan man bli medlem för en liten peng och få del av ytterligare filmer, samtal och dokumentärer.
Det är spännande, tycker jag, med mat, matindustrin och detta förhatliga socker. 
Visste du om, by the way, att just socker och Kolhydrater stimulerar samma nerv och njutningscentrum i hjärnan som droger gör?
Att det är exakt samma ”njutning”?
Och detta oavsett drog! För som alltid; Alkohol är en drog, oavsett vad du eller staten anser om det! Märkligt nog är Alkohol en helt laglig drog!

Webbkameran klocka 05.10

Igår var jag, tillsammans med min Socialassistent från Socialpsykiatrin, på Studiebesök på Aktivitetshuset Södermalm! Vilket coolt ställe!
Vilken förmån för dem, och för mig kanske, att få vara där under några dagar i veckan och komma igång med aktiviteter och olika sysselsättningar!
Huset som verksamheten huserar i är underbart vackert och ligger på Söders Höjder i tre plan. Det är ett sådant där hus som är äldre, med högt i tak, stora trägolv och med en doft av fukt och blött gammalt murbruk!
Jag tycker att den typen av hus och byggnader är tilltalande och personalen, som vi mötte upp, var väldigt professionella, lyhörda och tillmötesgående. Jag uppskattade det mycket!
Men verksamheten och aktiviteterna står och faller, för mig, med att de tagit bort de kurser och aktiviteter som väckte mitt intresse från första början.
Jag vill ju skriva mer, måla mer och använda mig av bildspråk och lära mig mer om foto och bildkonst.
De har tagit bort allt detta till våren, för att spara pengar och lägga mer av budgeten på de ”kurser” och de intresseområden som är mer populära och uppmärksammade bland deltagarna.
Även möbelrenovering och möbeltapetsering har de valt att plocka bort, vilket också väckte mitt intresse, så nu vet jag inte hur det blir…

Och det där ställer till det lite för mig, för direkt vaknar den delen av min person som inte vill besvära och vara besvärlig. Jag drar igång med ordvändningar som att jag borde vara tacksam nu, jag borde vara nöjd och att jag kanske kan låta mig nöja med det som de har att erbjuda?
”Måste jag alltid”…
Och samtidigt vaknar förnuftet och förståndet och påminner mig om att det är för mig, mitt väl, som detta gäller!
Jag har fått möjligheten att ”komma igång”, på ett smidigt och enkelt sätt, för att ta mig tillbaka till yrkeslivet, och då måste det ju passa mig och min person.
Anledningen till min kluvenhet? Vi måste boka ytterligare studiebesök, men på andra sysselsättningsverksamheter i Stockholms Stad och jag känner att det blir mer arbete, mer besvär och att jag krånglar och är oresonlig.
Jag borde och jag skulle kunna låta mig nöja med vad som erbjuds på Södermalm och Aktivitetshuset, så att alla inblandade blir nöjda. Alltså… alla andra blir nöjda och glada; Försäkringskassan, Socialpsykiatri, Arbetsförmedlingen, min man och min omgivning! Det borde vara klart nu och jag borde komma igång med rutiner och vardagliga sysslor.
Men det känns inte smidigt och det känns inte hundra procent bra, så jag får finna mig i att leta vidare…
I skrivande stund driver funderingarna och grubblerierna mig till vansinne och jag, utan att ha fått det bekräftat eller verifierat, tror att min omgivning upplever mig som besvärlig, tröttsam och förbannat lat. Undvikande på någotvis! Och samtidigt; Det handlar om mig! Det handlar om vad jag vill! Det är utifrån mig och mina intressen som detta ska ske! Det är mina önskemål och mina mål och min inriktning som skall räknas in här! Inte alla andras, inte pengar och kostnader och inte heller vad andra kan tycka och tänka om det hela.

Jag har och hade en vision om att få hjälp med skrivandet och med de ”projekt” jag har på gång, att jag kan och skulle kunna avsluta det jag påbörjat för en gång skull, och då måste jag väl kunna få hjälp med det!?
Jag har en fantastik berättelse i huvudet, som jag påbörjat och det vill verkligen komma ut ur skallen och avslutas.
Jag tror nämligen att jag har en väldigt bra story att berätta och jag tror att just den här berättelsen skulle kunna bli riktigt bra!
Men jag behöver hjälp och stöd i att komma vidare. Jag behöver mer ”input” och rutiner för att få det avslutat och färdigställt! Jag är ganska bra på att skriva och det är det jag vill syssla med, så…
Jag ser ingen annan utväg än att leta vidare i staden efter någonting som passar mig och min person bättre! För övrigt vill jag även utveckla mitt bildspråk och lära mig mer om foto, form och färg!
Så… Jag får finna mig i att vi letar vidare och jag får finna mig i att vara till ”besvär”! Detta måste bli bra!

Tack för ordet!
På återläsande och var rädd om dig därute i verkligheten. Var schyssta emot varann och skänk en tanke till alla dem som inte har någonstans  att ta vägen en dag som denna… Gott Nytt År!
Väl Mött / Arthur 

Kväll och så ska man klämma ur sig något bra, kanske något vettigt och lite fyndigt… Och vad skulle det kunna vara? Norrländska män gillar Falukorv, by the way. Bloggtorka och ordlöshet?

Foto; Per Lundström

Kväll och så ska man klämma ur sig något bra, kanske något vettigt och lite fyndigt…
Och vad skulle det kunna vara?

Jag skulle kunna skriva och berätta att…
Jag har målat lite. Kan inte måla, inte alls, men gör det ändå. Det blir förmodligen liggandes bland alla mina andra oavslutade projekt, men det är roligt, ibland, med färg och form.

Jag skulle kunna fortsätta mitt ”gnäll-tåg” och berätta att…
Jag är lite trött på tystlåtna Norrlänningar som inte vågar prata känslor, utan antingen väntar på att andra ska gissa sig till vad de vill och önskar, eller så slår dessa tystlåtna Norrlänningar i skåpdörrarna i köket och slamrar med porslinet i skåpen för att deklarera sitt missnöje. Farligt med känslor. 
Norrlänningar väntar alltid på att andra ska ta initiativ till handling, och tystlåtna känslorädda män hoppas alltid att andra ska servera dem sanningar och erbjuda dem känslomässiga lösningar.
Norrländska män vågar inte prata och berätta…
De ska verka nöjda, men missnöjet syns igenom och är man bara lite intuitiv, så kan man faktiskt erbjuda dem lugn och ro och en fristad. Hopplöst tröttsamt.
Norrländska män gillar Falukorv, by the way.

Jag skulle kunna plita ner och författa om mitt eget fortsatta missnöje…

Foto; Arthur

Om människor som säger en sak, men menar en annan, och det är oerhört tröttsamt det också. 
Och det är inte alltid den här typen av människor säger den rena sanningen mellan två ögon, ånej!
De passar gärna på att förkunna vad de anser, tycker och tänker, när en tredje part är närvarande och gärna med en underton av humor, sarkasm och ironi.
Och jag förstår inte det där. Säg med en gång om det inte är bra eller inte passar och hymla inte…
”Allting är bra och du är helt okej”… ”Men har du hört att”… Tröttsamt som fan och vad ska man tro? Ska man lita på sin egen intuition, som för övrigt är bättre än många andras faktiskt, eller ska man gå på linjen att man kanske kan lita på människor och bry sig mindre om att man faktiskt vet hur det är egentligen.

Och jag skulle kunna sätta på pränt, ventilera, den där typen av inlägg, som så ofta återfinns på Facebook och jag skulle kunna göra det med svärta och avundsjuka. Alla dessa osmakligt arrangerade bilder på mat, små barn och vackra heminredningar…
Jag skulle kunna låta tangenterna beskriva mitt avund och högmod och kanske sträcka mig så långt att jag i detalj beskriver människors dåliga smak och omdöme och att människor generellt inte har koll på färg, form och estetik…

Foto; Per Lundström

För övrigt tycker jag att marmeladen, den brandgula, på frukostbordens bilder, är läckra som sjutton…

Jag kanske skulle ta och skriva och beskriva ytterligare, med ord, min besvikelse över min nedriga uppväxt och barndom? Det kanske skulle kunna vara något? Kanske att jag skulle ta en vända till genom det där vidriga missbruket som tog mig på avvägar i livet och som gjorde mig bitter, besk och mest sur.
Jag skulle kunna ta en omväg förbi dubbeldiagnoser och min mental ohälsa och skriva om förnedringen inom psykiatrin… Det sistnämnda, det psykiskt dåliga måendet, går inte att bota med piller, tro mig! Jag vet! Det går åt helvete ändå…

Och ändå… Jag har inte någonting att skriva om! Detta kallas för Bloggtorka i det nya svenska språket. Bloggtorka eller ordlöshet? Det kvittar, för det saknas en del meningar och ord just nu och ändå, det finns hur mycket som helst att skriva om! Se dig omkring och betrakta omgivningen. Skriv! Använd ordet!

Tack för ordet! Ta hand om dig därute och låt mig citera, återigen, Elin Ek; ”Ta ingen skit”!
Väl Mött / Arthur 

Det blev en bra dag igår. Mycket av det där som jag väntat med och skjutit på, fick jag ordnat. Jag är en mogen man på fyrtiofem år. Jag har börjat pyssla! Känns oerhört pinsamt faktiskt! Det saknas bara enfärgade flirtkulor och piprensare, så kan jag öppna en lekskola…

Det blev en bra dag igår. Mycket av det där som jag väntat med och skjutit på, fick jag ordnat.
Blodproverna på Vårdcentralen och så lämnade jag in ansökan för Ekonomiskt Bistånd även denna månad.
Jag var även hem en snabb sväng, hem till Bagarmossen, och tog reda på posten. Det hade blivit en del. Mest reklam förstås.

Jag var väldigt sen med min ansökan till Socialförvaltningen och Ekonomiskt understöd, eftersom jag i min enfald trodde att jag skulle få en utbetalning från Försäkringskassan.
Alla beslut kring Sjukersättningen är fattade och jag utgick ifrån att jag inte skulle behöva söka mer hjälp ifrån Stadsdelen, men jag får inga utbetalningar från F-Kassan förrän till jul. 
Och ja, jag har blivit beviljad Sjukersättning på 50%, det utgör i och för sig inga pengar alls, men jag har rätt till Sjukersättning på grund av mitt mående och det känns skönt!
Bostadstillägget ser ut att dröja dock, men även det torde lösa sig…
Jag vill komma så långt bort från Försörjningsstödet som möjligt och detta är en bit på vägen! Jag behöver inte längre känna stress och oro inför att behöva få en sysselsättning på 100% och jag behöver inte vara rädd för alla arbetsmarknadsåtgärder.
Jag blir ju så jäkla stressad av det där och hela mitt mående hamnar i gungning! Jag kan vila lite i beslutet och vara trygg!
Jag kan vara trygg i att jag får en liten del Sjukersättning och att resten kommer att ordna sig på vägen…
Men som sagt… Jag misstog mig och blev tvungen att återigen sätta mig ner med kontoutdrag, kvitton, räkningar, uträkningar och blanketter och ansöka om Försörjningsstöd. Jag har dock en bra Socialsekreterare, trots allt, för hon skulle göra så gott hon förmådde för att se till att jag får pengar till hyran i alla fall, i nästa vecka. Oro naturligtvis! Inte försenad med hyran bara!
Det blev en rörig dag, men det gick bra och jag fick mina bitar gjorda. Tacksamt. Lugn och ro och vila…

Idag är det ännu en dag av praktiska saker att utföra och göra. Möte på förmiddagen med Socialpsykiatri och den nya handläggaren där. Vi ska prata om och diskutera allt det som skall läggas tillrätta i min tillvaro. Sysselsättning, åtgärder och boendestöd!
Nervös? Ja, lite faktiskt… Jag minns inte vad vi kom överens om sist, men har en känsla av att det var någonting jag skulle göra och utföra, innan mötet idag… Men vem minns… Jag har glömt!

Från det ena till det andra…

Jag är en mogen man på fyrtiofem år. Jag har börjat pyssla! Känns oerhört pinsamt faktiskt! Varför? Jag vet inte! Bara genant! Inte särskilt manligt, anser jag!
Jag känner mig som en barnunge och förbannat omogen, men oj vad det är roligt. Klipper, kladdar, klistrar och ritar. Gör om burkar, kartonger och målar. 
Jag kokade ihop eget lim och började med att kladda på en hel del burkar som jag sparat och försöker nu att bringa lite ordning bland alla mina saker i min stackars mans gästrum. Det börjar bli lite för många projekt där och jag behöver ordning och reda för att åtminstone låtsas som om att jag har lite koll på alla mina saker.
Det är roligt. Det är kladdigt. Det är inspirerande och jag tror att jag funnit en ny hobby. Jag tänkte, idag kanske, försöka finna en lampskärm att göra om, till en av mina lampor hemmavid och till det behöver jag gamla tidningar och notblad… Och mitt hemmakok till klister!
Jag kanske bjuder på några bilder så småningom…
Jag är barnslig. Jag är inte det minsta mogen! Det saknas bara enfärgade flirtkulor och piprensare, så kan jag öppna en lekskola.
Jag lär återkomma i ärendet!

Ta hand om dig därute i världen! Bjud någon på ett leende idag. Jag upplever att det är en mörk och svår tid vi lever i och vi behöver vänlighet och godhet just nu! På återläsande och njut dagen!
Väl Mött / Arthur