Jag ska på äventyr idag och jag ska ta bussen och lyssna på musik och skriva medan jag färdas hemåt, till mig och mitt… En promenad, om förkylningen tillåter. Jag ber om förlåtelse och jag ber om förståelse. Jag ber om insikter och syftet med saker, människor och händelser och jag ber om min egen förlåtelse…

Jag ska ut på äventyr idag. Ensam.

Min man, bästa vän och kärlek, har en ledig dag och han behöver egentid med katterna och sig själv. Han ska få det!
Och jag…
Jag ska ta bussen och åka en sväng hemåt.
Jag längtar efter mina väggar, mina saker och min egen luft att andas. Mina energier!
Det är absolut inga konstigheter i min kärleksrelation, inte mer än vanligt, men den där känslan av mina egna energier och min egen atmosfär, suger i kroppen. Jag behöver inte mycket av det, bara ett litet andningshål och jag behöver bara få komma innanför dörrarna i mitt eget hem, känna på tapeterna, se den röda färgen i köket och sitta i min vackra vita soffa och dricka en mugg kaffe, så blir jag lite mätt och lite nöjd och har fått tanka själen och hjärtat med uppskattning och glädje.
Jag har ett hem och en egen dörr…

Jag funderar och tänker ibland på framtidens tvåsamhet, för jag är starkt beroende av min kärleksrelation och mina katter, och jag är i behov av deras energier, kärlek och värme, och jag funderar över hur det skulle vara att leva tillsammans, bo tillsammans och ha ett gemensamt liv… Mer permanent än idag!
Det känns fortfarande främmande och jag tror att det kommer att dröja ännu en tid innan vi ens kommer på tanken att bo, leva och dela ett helt hem tillsammans.
Jag behöver min tillflyktsort och han har ett behov av att ha sitt, sina saker, sitt hem och sina egna energier.
Ibland… ibland känner jag mig som en besökare i hans tillvaro och det får vara okej det med. Aldrig riktigt hemma på någotvis och aldrig riktigt trygg att kunna göra som jag vill.
Det sistnämnda är bara min egen osäkerhet som tar över, för han har aldrig sagt eller ens yppat att mitt sätt att leva och vara på, skulle vara ”fel” eller mindre bra.

Jag ska på äventyr idag och jag ska ta bussen och lyssna på musik och skriva medan jag färdas hemåt, till mig och mitt…
En promenad, om förkylningen tillåter.


Gud, ge mig sinnesro, att acceptera…
När jag bad i morse, jag gör ju det med jämna mellanrum, så bad jag för alla dem som jag själv upplever gjort mig orätt och som jag känner har varit oschyssta och ohederliga mot mig.
Jag ber om förlåtelse och jag ber om förståelse. Jag ber om insikter och syftet med saker, människor och händelser och jag ber om min egen förlåtelse för att jag känner så mycket olustkänslor, elakheter och tänker gemena tankar. ”Det krävs alltid två för att dansa tango”. Vad är orsak och verkan? Vad gjorde jag som blev mindre bra? Vad är min egen del i olika händelser?
Det finns ingen anledning till bitterhet, osämja eller hat, även om det kokar upp och kokar ner ibland, till en osmaklig soppa, så torde det finnas utrymme för förlåt och ”allt är okej”, även hos mig.
Somligt sitter långt inne och annat kan jag med lätthet tänka att det inte gör så mycket längre. Men det som river och skaver som allra värst, ber jag för och hoppas på min egen förlåtelse och förståelse för hur andra har behandlat mig. Jag vill, ärligt talat, kunna se hur olika händelser och personer har förändrat saker och ting, och jag vill kunna se och förstå vad jag kan lära mig av det.
Låter så fint, vackert och filosofiskt, eller hur?

Men någonstans måste man börja, för jag vägrar att bli en bitter, grinig och ogin gammal fjolla! Det är oerhört fult med bitterhet och snålhet!
Jag tänker inte låta min ilska och mitt mest sårade jag påverka mig, även om det gör det fotfarande, och jag vill inte heller bli avundsam och sarkastisk bara för att jag saknar somligt som andra har god tillgång till.
Och jag tänker att, om jag ber om hjälp, vägledning och förlåtelse, så kommer det att komma till mig på ett eller annat vis. 
Om jag ber om beskydd, trygghet och insikter för dem, och mig själv, som jag känner utnyttjat mig eller behandlat mig illa, så torde de landa inom mig på ett eller annat sätt… Förr eller senare blir det en sanning och ett nytt sätt att leva!
Man kan inte få nya resultat om man inte provar något nytt.
Man kan aldrig få nya erfarenheter eller nya facit, om man inte ber om hjälp… Och man kan alltid börja med att be till ”Det Oförklarliga”, ”De Andliga Energierna”, eller ”Gud” om du så vill. Det är väl en bra början…

Ta hand om dig därute i världen. Var rädd om dig och de dina!
Det är en mörk tid vi lever i och det är svårt att leva och veta hur man skall bete sig, vad man ska göra och hur man ska göra det! Det viktiga just nu är att visa hänsyn, vara schysst och försöka att se värmen och kärleken hos varann.
På Återläsande och Väl Mött / Arthur

Njut Dagen…

Jag började morgonen med en tanke… "Det är de dummas förhoppning att de kloka ska ge efter"… / Hans-Horst Skupy

Jag ägnade en tanke åt på Donald Trump…
Jag funderade lite på Sverige Demokrater och nedbrända flyktingboenden…
Och mina grubblerier tog en omväg kring Sveriges ekonomiska och positiva tillväxt och att det, märkligt nog, inte finns mer plats, mer pengar och mer själavård för de som behöver vår hjälp…

Jag filosoferade över människors dumhet och över hur den lilla människans godhet sällan syns, glittrar och hörs.
Det är de som vill ha hela kakan själv som syns mest, gapar störst och tar det största utrymmet… De är på frammarsch genom hela världen…
Argumentera aldrig med dumheten, för de förstår inte bättre och de har redan lämnat förståndet bakom sig!

”Det är de dummas förhoppning att de kloka ska ge efter”…
/ Hans-Horst Skupy

”En dumbom finner alltid en större dumbom som beundrar honom”.
/ Nicholas Beileau


Det är relativt tidigt. Det blåser väldigt mycket ute och jag funderar över människorna, ondskan i världen, julen som närmar sig och jag tänker på kärlek och tvåsamhet.

Orden sitter långt inne just nu. Jag har mycket, som alltid, som rör sig i huvudet, men det är väldigt lite som vill ta sig ut ur skallen och ner över tangenterna.
Det blir svårt att skriva och ännu svårare att finna orden.
Jag är trött tror jag. Trött i huvudet!

Det är relativt tidigt. Det blåser väldigt mycket ute och jag funderar över människorna, ondskan i världen, julen som närmar sig och jag tänker på kärlek och tvåsamhet.

Jag dricker mitt svarta beska kaffe, läser nyheterna, dock väldigt kort och jag funderar över mina vänner och dem jag håller närmast hjärtat.

Jag undrar hur livet kommer att se ut framöver och jag tror förövrigt att jag lyckats med att sprida lite kärlek, värme och glöd hos dem jag bryr mig allra mest om.
Jag har, sedan en längre tid tillbaka, pysslat med hälsningar och papperskort till mina fina vänner och min syster. Jag ville förklara och berätta deras betydelse för mig och jag vill ge tillbaka lite grann av allt det som de givit mig.
Jag tror att jag har lyckats med att förmedla det jag ville att de skulle känna och förstå. Det projektet har naturligtvis tagit en längre tid, men jag rodde det i hamn och fick förmedlat det jag önskade.
Jag har tur. Jag är omgärdad av älskvärda människor, kvinnor först och främst, som betyder oerhört mycket för mig.
Om älskvärda kvinnor fick styra världen, skulle ondskans fula tryne inte alls vara så närvarande som det är idag.
Världen skrämmer mig. Jag är fylld med ord och meningar som jag skulle vilja delge dig, men undviker det, eftersom jag vill vara en bättre och schysstare människa. Det är oerhört fula och naiva meningar som växer i skallen!

Jag lyssnar på Melissa Horn denna morgon. Mjukt, skönt och inspirerande.
Jag skriver. Jag läser lite och är ganska splittrad i mina brydda tankar. 
Jag tror att jag ska måla lite. Lyssna på musik och naturligtvis vila och återhämta mig. De bor en del hat och ängslan i mitt hjärta… Jag ska skriva ner detta, för att frigöra det och hämta hem känslan av att stå över andra människors fientlighet och avsky gentemot det som är främmande och nytt!

Jag avrundar här, så länge, och önskar dig en härlig och skön Lördag. Själv vet jag inte alls vad dagen ger och hur den kommer att se ut… Just nu så är jag ganska förvirrad och lite snurrig…
Väl Mött / Arthur