Oroliga katter, som klivit omkring på hela mig och jag har haft mardrömmar. Jag har sovit en stund, upp ur sängen, slötittat på teve, sovit en stund på soffan, för att inte störa… Jag kryper till korset och erkänner; Jag gillar inte Julen… Bitter-Pitt! Happy Holidays!

”Det finns alltid de som har det värre”!

Nä, men…

Det här blir ju inget bra!
Jag borde prata med min man och bästa vän…
Mycket märklig morgon och jag vill åka hem! Hem till Bagis! 
Smita och bara lämna allt… Så trött bara! En mindre bra Måndag.
Jag saknar honom redan, min kärlek, och jag ska ta mig i kragen! Kanske inte just nu, men jag ska ”rycka upp mig”!
(Måste man det?)

Det blev en förmiddag i sängen med kattmagar och Nyhetsmorgon.
Jag är okej. Nja… Irriterad, ledsen i själen och förbannat trött, men dock… Jag är okej!

”Det finns alltid de som har det värre”!

Det har varit en jävlig natt!

(Ursäkta språket. Mitt ordförråd kan lätt förknippas med Gina Dirawi och hennes ordfattiga språk, vad gäller politiker i största allmänhet… Ber om ursäkt för det!) Oroliga katter, som klivit omkring på hela mig och jag har haft mardrömmar. Jag har sovit en stund, upp ur sängen, slötittat på teve, sovit en stund på soffan, för att inte störa min man och kärlek som måste upp till jobbet och så har jag tittat lite till på teve igen och somnade senare vid sidan om min man i sängen. Varmt och skönt och mjukt…
Och när jag låg där spelades gamla minnen upp i skallen… Grubblade och funderade, men somnade till slut. Och de där mardrömmarna bara fortsatte! Men jag sov i alla fall några timmar. Vad vill drömmarna mig nu då?

Och min man och bästa vän var irriterad i morse!
Hörru’, tro inte att jag inte kände av det!

Jag längtar hem. Jag längtar efter mig och mitt. Jag vill slippa allt ansvar, allt som jag tror att jag borde vara och göra. Jag vill undkomma samvete och skuld… I min ensamhet behöver jag bara stå till svars inför mig själv!
Jag är oerhört lättirriterad just nu. Känner mig lite trasig och ledsen och jag borde… jag skulle kunna… Jag måste ta mig i kragen.
Fy fan vad jag är trött!
Men du… ”Det finns alltid de som har det värre”!

Från det ena till det andra, så att säga…
Jag erkänner! Jag kryper till korset och erkänner; Jag gillar inte Julen och de märkligt hysteriska som sker med alla medmänniskor. Vad är det för fel?

Är det inte konstigt att det finns så grymt mycket pengar kring helgerna? Pengar, fylla och droger!?
Är det inte konstigt att så många av oss kliver på tåget av kommersiellt jippo? 
Visst är det väl märkligt att människor går ”man ur huse” för att spendera sina surt förvärvade pengar, ibland lånade och andar gånger sparade slantar, för att försöka få till en påklistrad Disney-jul? Happy Holidays! 
Lycka, kärlek, glädje, Jesus som älskar alla barnen, hemlagade köttbullar, julklappar, mängder med julklappspapper, kulörta snören och en härligt griljerad Julskinka, som är alldeles för torr förstås!
Alla vill ha allt och hela kakan! Människor blir hysteriska och glömmer vett och etikett! ”Alla på en gång, och jag först”! Människor trängs, slåss och blir som galna! Julafton skall bli fin, ljus och härlig… Mer julklappar och mer spenderade pengar… 

Och för övrigt är det över redan nästa morgon och ingenting blir som man tänkt sig i alla fall.
Men du… Hörru’…
”Det finns alltid de som har det värre”!
Och den där varma kärleksfulla glöggvärmen i magen, uteblir.
Ischokladkänslan i hjärtat infinner sig aldrig och den sockersöta Amerikanska knäck-upplevelsen i bröstet, inför alla nära och kära, som man bara måste älska, kom liksom av sig framåt kvällen och ebbar ut i; ”Men… kan de åka hem någon gång”?
Och julklapparna var i alla fall en besvikelse.
Skinkan blev nog inte bra och Köttbullarna var alldeles för torra och hårda. Lussebullarna blev Elefantmördare och ingen bryr sig om att julgranen barrar som sjutton… Katterna är mest i vägen just nu… Och så tycker man jävligt illa om sig själv, för att man känner så där, och då fortsätter man att le ännu mer och blir ännu trevligare, för att väga upp till sitt allra suraste jag… Happy Holidays! 
Och allt detta skräp! Allt papper och alla kartonger! Vackra färggranna snören? Sortera, sortera, ambitiöst och med klimatförstörelsen i åtanke, och sedan slänger man i alla fall alltihop bland allt det där andra i soporna, för ”vem fan orkar”?
Och så slår det en samtidigt… ”Det finns alltid de som har det värre”!
Är jag bitter? Blir det, för mig, en halvdan Julafton och julhelg?
Är det mer bitterljuvt och martyrskapande för mig med Julen och frånvaron av familj, vänner och gemenskap, än vad jag vill erkänna?
Förmodligen! Bitter-Pitt! Happy… Äh’ va’ fan…
Jag tror alltid att den där barndomskänslan av förväntan, glädje, väntan och nyfikenhet skall infinna sig, oavsett om jag faktiskt redan vet hur Julaftonskvällen kommer att bli!
Och jag brukar vakna med en hunger av värme, spänning och förhoppning om överraskning på morgonen och nynna ”Nu är det jul igen”…
Men det blir ju aldrig så! Det uteblir och jag blir mest nedslagen! Snuvad på känslan liksom! Julkänslan! Alltid en storm av sorg när de där mysiga känslorna aldrig intar sinnet och jag säger sarkastiskt; ”Äh, skit samma! Vad fan är Julen för något? Kommersiellt jävla skit”! (Ber återigen om ursäkt för mina vokabulärer, och hänvisar till Gina Dirawi! Kan hon strunta i sitt vårdade språk, så kan jag!) Och sedan tänker jag; ”Det finns alltid de som har det värre”… Och det är sant i det avseendet!
Det finns alltid de som har de värre…

Grannarna grälar igen… Som igår och i förrgår. Jag är fortfarande irriterad!  
Tack för ordet! / Arthur

p.s. På återläsande och du… ”Ta ingen skit”!

Ska man sluta reagera på människors dumhet och ska man bara låta det passera när medmänniskor vräker ur sig rasistiska kommentarer och åsikter. Det brinner i huvudet på mig. Jag blir galen av ilska… "Man kan blunda för sanningen, men måste leva med påföljderna". / Marita Weijola

Sådant här sprids på Facebook.
Det är äckligt, enligt min mening!
Det är frustrerande med människors
okunskap och deras tro att det verkligen
vet någonting… 

Ska man sluta reagera på människors dumhet och ska man bara låta det passera när medmänniskor vräker ur sig rasistiska kommentarer och åsikter?

Ska man kväsa dem med tystnad och inte alls reagera?

Att argumentera mot människors okunskap och dumhet är lönlöst, men ska man verkligen bara tystna och inte yttra sig alls?
Ska man bara låta de där ignoranta och nonchalanta människorna gå på och bara stå på sidan om och se på?
Jag blir förbannad!
Det brinner i huvudet på mig!
Jag blir galen av ilska! För i min värld och i mitt sinne kan jag inte få in ”deras” idioti och ”deras” okunskap, om hur illa människor verkligen har det! Människor i världen far väldigt illa, och dessa människor tror fortfarande att de önskar sko sig på vårat samhälle och vår välfärd!
Vad är det för fel?
Det har ju blivit mänsklighetens världsproblem och det är vi människor som verkligen måste stå upp för varann och hjälpa till, på alla sätt vi kan. Vi måste ju bevisa för oss själva och våra medmänniskor att vi har hjärta, själ och hjärna! Vi är ju sammankopplade, sammanlänkande, med varann.
Vi är ju nedkomna ur samma ras och av samma skrot och korn!
Samma Guds-pärla.

Varför säger människor, till mig bland annat, att det är bättre att inte ge dem uppmärksamhet, de hatande, avundsjuka och okunniga människorna, utan att istället tysta dem med inga ord alls?
Varför ber människor mig att lugna ner mig och inte vara så stridslysten, när de avundsamma och obevandrade medmänniskorna gör sin röst hörd och vrålar att: ”Det är orättvist! Varför få de komma hit och suga ur vårat samhälle? Varför får de bostäder, när det inte ens räcker till oss själva?
Några reaktioner igår, på det Asylboende som skall öppnas
och ta emot flyktingar och Asylsökande i Sala…
Tråden fortsatte, vill jag berätta, och själv tog jag så
småningom bort mina kommentarer och även den vän
son uttryckte dessa åsikter på Facebook. Jag vill inte ha dem
bland mina bekanta och kamrater på FB!
Min högst personliga åsikt!
Sala Allehanda; Stadshotellet blir asylboende.
Varför tar vi emot flyktingar, när det kostar samhället mängder med pengar! Jag vill också bo på hotell och i en stuga på landet”!?
Ska man bara sitta tyst och se på? Ska man inte reagera alls? Ska man bara vara passiv och finna andra ”kärleksfulla” tillvägagångssätt, utan att behöva brusa upp och bli galen av ilska?
Jag är rasist, säger någon, eftersom jag själv reagerar med exakt samma ton, samma ilska och med likadan illvilja som de som är invandrarfientliga. 
Jag är också förbannat fördomsfull, säger ytterligare någon, eftersom jag går på, är nedlåtande och idiotförklarar andra människors som inte har mina åsikter. Jag är inte alls bättre än någon annan, eftersom jag spyr galla över dem som så uppenbart inte vill hjälpa till och som så glasklart är avundsamma, ogina och, i mina ögon, bara elaka och okunniga.

Igår gjorde jag ett inlägg och fällde kommentarer, utifrån en före detta bekants yttrande på Facebook, om Stadshotellet i Sala och att de planerar att gör ett flyktingboende av Stadshotellet där. 

Några av de kommentarer som uppstod ur detta, har jag valt att visa här i Bloggen!  
Jag har tagit bort namn och bild ifrån den ”ursprungstråd” på Facebook, som föranledde mitt eget inlägg!
Det skummade av hat! Det luktade unket och människor är fyllda med ilska och avund!
Jag blev galen av ilska och gjorde själv ett inlägg angående det där, som en motreaktion!
Och visst fick jag reaktioner, men endast för att jag själv skulle ”tagga ner” och inte vara och bli en av dessa människor som ger uttryck för rädsla, ignorans och enfald.

Och jag borde se om mitt ordval och jag borde inte se ner på dessa människor med den här typen av åsikter och jag borde bara låta det vara och inte gå på med samma mynt!
Och visst! Mina reaktioner är kanske likadana som nationalisterna, men jag känner att jag besitter mer värme, glöd och kärlek, än de som vill stänga ute alla de trasiga människor som kommer hit till vårat land och verkligen behöver oss!
Och jag kan inte svara på vad som är det bättre eller det sämre!
Jag kan inte svara på varför jag ska vara tyst och en ”bättre, kärleksfullare människa”, när åsikterna och främlingsfientligheten sprids sig som ett snusk i det här landet!
”De får ändå onödigt mycket uppmärksamhet i pressen! De får ändå vatten på sin kvarn, när det bränner ner asylboenden överallt i det här landet! De får ändå mer skit i sin skopa, när asylsökande vägrar kliva av bussar på landsorten, för att de tillfälliga boendena är under all kritik! Din motreaktion behövs inte, för de ger rasisterna mer uppmärksamhet”!

Om jag sätter mig ner och slutar att reagera och agera, om än i ytterst liten skala, med armarna i kors och inte uttrycker vad jag känner, upplever och vad jag tycker är förnedrande, ren avundsamhet och rena dumheter, har inte den renodlande nationalismen och människofientligheten vunnit mark då?
Har inte de som skriker högst och mest om Sveriges nedmontering och pengaflöde till hjälp, vunnit ytterligare utrymme för den skit som de gödslar med? 

Var går gränsen och när ska man hålla käften och tiga still..?

Ingen av de som hade åsikter om mitt inlägg och min ilskna framfart igår, skrev någonting om hur de upplevde mitt agerande i de offentliga kommentarsfältet.
Ingen ”gillade” eller uppskattade det inlägget och de som verkligen hade åsikter om mitt förfarande av andra människors åsikter, sända ett meddelande eller ”in-postade” mig privat!
”Du borde kanske lugna ner dig. Du skulle kunna reagera på ett annat sätt… Vem tror du att du är? Varför måste du gå på i samma illaluktande linje som de ”ogina folket”? Måste du gå på med samma mynt”?

Och jag frågar mig vad som blir rätt och riktigt och vad som blir mindre bra, med att jag, precis som ”de”, blir förbannad och jävligt arg och reagerar precis som de invandrarfientliga?
Vad ska man göra och hur? Ska man bara sitta ner, tiga, ”leka kärleksfull” och ha överseende med andra människors rena dumheter? Vända andra kinden till på något vis?
Och ska man verkligen bara tiga ihjäl hatet, när det brinner i huvudet av ilska och man har en önskan om att andra ska se, få empati och sympati, för de som far illa i världen och dör som flugor på haven, i flykt från sina krigsdrabbade länder!? 
Min röst och många andras, glöder som ett uppror i bröstet…
Rätt eller fel?

”Man kan blunda för sanningen, men måste leva med påföljderna”.

/ Marita Weijola


Väl Mött denna beska kväll / Arthur