Förändring och lite förvandling. Egentligen var det väl inte så mysigt att gå ut idag, men jag gjorde det i alla fall. Besökte en kollega! Eller en före detta kollega, numer! Vi drack lite kaffe, samtalade om livet!

Förändring och lite förvandling. Äntligen!

Jag längtar efter befrielse från mitt tidigare leverne och jag saknar lusten att hetsäta liv och glädje…
Men det kommer och jag gör vad jag kan för att förändra… Utseendet. Min attityd!

Egentligen var det väl inte så mysigt att gå ut idag, men jag gjorde det i alla fall.
Besökte en kollega!
Eller en före detta kollega, numer! Vi drack lite kaffe, samtalade om livet! Och äntligen, fick jag håret klippt. 
Det var skönt att bli av med det. Det är skönt att komma längre bort ifrån det jag varit och närma mig den jag är.
Det långa håret har hängt med under många långa destruktiva år… Så, bort med det!
Slutligen.

Jag vill på någotvis finna mig själv igen och hitta den jag vill vara.
För övrigt vill jag vara snygg, hel och ren. Fräsch! Se schysst ut!
Tillbaka till mitt jag! (Dessvärre påminner jag mer och mer till utseendet, om min mamma! Fasa!)
Som min tidigare terapeut sa till mig; ”Nu när du söker, försöker finna och bli den du vill och önskar att vara, så har du ett helt smörgåsbord framför dig att anamma och applicera på dig själv! Välj och vraka! Det som smakar bäst kan du behålla och arbeta med! Resten skiter du i! Men se bara till att det är du som väljer vad du vill vara och bli, och inte samhällets konventioner”! Jag saknar henne!

Och från det ena till det andra… 
Det var väldigt mysigt att möta min tidigare kollega idag. Det var som igår.
Vi har båda erfarenhet av utbrändhet och utmattning och vi samtalade mycket kring det!
Hon har ett fint försprång, för hon har inte, som jag, missbrukat och på den vägen har hon klarat sig utmärkt!
Jag upplevde dessutom att hon har kunnat tillgodose sig alla de ”verktyg” hon har fått i sitt arbete tillbaka till yrkeslivet och tillvaron, via terapi, på ett helt annat sätt än jag själv.
Jag blev uppriktig glad för hennes skull och måste även erkänna att ett viss avund vaknade hos mig.
Men… Jag fick även framtidstro och ett framtidshopp, för kan hon uppleva att det finns mening och mål i tillvaron, som varit så vidrigt fylld med skam, skuld, sorg och trötthet, så torde även jag nå dit.
Det var så härligt att träffa henne och även om jag somnade på tunnelbanan, på vägen hem, av utmattning, så är det med glädje och sann ärlighet jag kan säga; Tack för hjälpen med mitt hår och tack för samtal och glöd. Det gav mig en injektion av liv, hopp och tro!

Det behövs uppenbarligen inte mycket numer, för att jag ska uppleva kärlek, värme och glädje, som en härligt seg, söt och smörig karamell…

Tack för ordet 🙂
Väl Mött / Arthur 

Det har varit en orolig natt. Mycket värk i kroppen och jag har varit uppe och sträckt på mig… Fantasierna fortsätter kring hur han skall kunna vara mer kreativ och vilken typ av bilder han vill åstadkomma. Planen för dagen är att avnjuta Alby Matcenter…

Måndag!
Snöblandat och blåst! Känns som ett väldigt otrevligt väder!

Räkningarna är betalda! Tacksam för det! Det har oroat mig en del, att de skulle bli försenade. Det är nu betalda och jag är nöjd!
Tack de högre makterna för att det ordnade sig!

Det har varit en orolig natt. Mycket värk i kroppen och jag har varit uppe och sträckt på mig och vandrat runt i lägenheten, flera gånger. Inte mycket att vandra på i och för sig, men det krävs för att kroppen ska börja ”andas” igen och värken lägga sig. Jag är inte så gammal, så de här smärtorna stör mig.
Det stör mig oerhört mycket!

Katterna har härjat runt i sängen i natt också.
De brukar vara ganska coola när vi sover, men i natt har de förmodligen känt av min egen oro och hållit mig sällskap fram och tillbaka mellan sovrummet och vardagsrummet.

Jag har tänkt mycket på mina gamla husdjur.
Mina två katter och min papegoja. Det är oerhört mycket skam och skuld i det fortfarande och jag framkallar grym ångest när jag tänker på dem.
Jag förstår inte hur någonting så viktigt, kunde bli så obetydligt när drogerna tog över. (Alkohol är en drog! Alltid!)
Jag skäms när jag tänker på det och jag skulle ha önskat en annan utgång för oss alla, men det blev som det blev och jag kan inget göra längre, men det är väldigt mycket ånger i det där!
Mina husdjur idag är ingen kompensation för dem jag lämnade ifrån mig och inte klarade av att ta hand om längre under mitt värsta missbruk, inte alls, men de väcker mycket känslor hos mig och jag tänker gå i döden för dem! Älskar dessa djur! Jag fullkomligen avgudar dem..!

Foto; Per Lundström.
Temat fortsätter i ensamhetens tecken. Bilden tagen
under en resa till Tokyo.

Helgen som gick bestod mest av lugn och ro och kramar. Handlade lite mat och sedan har vi två, jag och min kärlek, mest varit hemma och inomhus.
Jag har vilat en hel del, sovit mycket, och min man har varit kreativ med sina bilder och sitt fotograferande.
Det har varit skönt och avkopplande.
Njutbart och mysigt!
Jag är fortfarande hiskeligt förälskad!
Min kärlek och man har förkovrat sig i olika fotokurser via internet och plockat fram lite äldre bilder som han fotograferat under resor, till Tokyo bland annat.
Fantasierna fortsätter kring hur han skall kunna vara mer kreativ och vilken typ av bilder han vill åstadkomma. Temat har fortsatt i ensamheten och övergivenhetens tecken och frågan är vad det blir av detta… Spännande och givande!
Han inspirerar mig och ger energi till min egen kreativitet. Det är roligt och givande… Förbannat kul att också han har återfunnit sitt uttryck för bild, färg och form.

Jag dricker ur mitt kaffe. Läser inga nyheter idag, det är för mycket just nu känner jag, och sedan ska jag och katterna krypa ner en stund till i sängvärmen.
Planen för dagen är att avnjuta Alby Matcenter och handla lite mat. Jag tycker mycket om att gå i den matbutiken och jag gillar all färgrikedom hos all mat, alla kryddor och alla vackra människor, som huserar där.
Mat från alla världens hörn!
Det brukar ta sin lilla tid att tränga sig igenom den butiken.
Jag gillar det. Mycket!

Ta hand om dig så länge, så får vi kanske ett återläsande under dagen?
Vem vet vad dagen har för äventyr i sina gömmor.
Väl Mött / Arthur 

En gammal god vän skrev på Facebook att hon älskar att betala skatt i det här landet! Min bästa vän och kärleks syster kommer i nästa vecka. Jag ser fram emot det! Från det ena till det andra… Jag älskar, fullkomligen älskar, mina djur. Ja, eller katterna.

Jag tände ljus när jag vaknade. Jag vaknade tidigt.
Låg kvar i sängen en stund och funderade och ena av katterna trampade runt och hade nog föredragit om jag blivit kvar i sängvärmen, hon vill ha kli på magen, men jag klev upp.
Kokade kaffe och undvek nyheterna på nätet.
En stund i alla fall. Nyheter på morgonen är inte ett bra sätt att vakna på och det blir så vansinnigt negativt! Men, jag kan inte låta bli! Jag vill vara uppdaterad. Å andra sidan… jag skulle kunna hinna med det senare på förmiddagen.
Och ja, jag är lite ”nyhets-kåt”!

En gammal god vän skrev på Facebook att hon älskar att betala skatt i det här landet och jag instämmer.
Hon hade hamnat akut på Hjärtintensiven under två dygn. Ständig tillsyn, mat, fika, trevlig personal, genuin oro för henne, ständigt uppkopplad via EKG och mediciner. Nu var allt okej med henne, en mindre inflammation i hjärtat ”bara”! 
Men… Räkningen gick på tvåhundra kronor! 
Jag kan bara instämma… Det är ett bra land vi bor i och oavsett hur hög skatt vi har i det här landet, så får vi hjälp när vi verkligen behöver det och vi kan be om densamma om vi vill och kan.
Jag tänker närmast på mig själv i det avseendet, för jag hade aldrig fått den här hjälpen, med mitt tidigare missbruk och mina diagnoser, om jag hade bott någon annanstans i världen. Även om det är lite pengar jag får just nu, så skulle jag kunna få det att gå runt. 
Det är svårt, men min man och kärlek hjälper till så gott han förmår, så även min äldre syster, så jag klara mig. Men, om jag verkligen ansträngde mig, så skulle det kunna gå!
Jag hade aldrig fått mediciner, terapi eller utredningar om jag levt och bott i Rumänien, såvida jag inte var höginkomsttagare och kunde betala för det själv.
Hade jag bott i USA, hade jag ensam fått sträva efter nytt boende, arbete och en väg tillbaka till yrkeslivet och där hade det inte varit frågan om jag hade orkat eller inte. I Amerika får du ”dra på” oavsett… 
I Sverige finns hjälp att få för alla!
Det är dessvärre tvunget att be om den och tyvärr krävs, som jag skrev igår, en del motprestationer om man ska få bistånd/hjälp och en utsträckt hand.
Jag vet att jag klagar och gnäller emellanåt, men ibland får gamla vänner en att öppna ögonen ytterligare och tänka; ”Vilken jäkla tur jag har ändå”!

Jag ska iväg till min terapeut.
Jag ska inte vara där förrän klockan två i eftermiddag, men som vanligt så vill jag ha min promenad och få frisk luft och lite spring i benen…
Jag ska hem till mitt vackra hem i Bagis och se till blommor och se över posten. Jag väntar fortfarande på en del intyg till Försäkringskassan och

det även om handläggningen har påbörjats. Jag vill vara säker på att de får alla papper de behöver och som vanligt tar jag i lite i överkant. Men jag känner att jag vill vara grundlig och tydlig och att inga missförstånd uppstår.
Det blir, även med Sjukersättning, inte mycket pengar att leva på, men jag kommer att slippa stressen över Försörjningsstödet varje månad, efter som det aldrig finns finns garantier för att man blir beviljad dessa pengar, och jag kommer att veta vilka pengar jag kan behålla och att det inte blir avdrag för minsta lilla krona som kommer in på mitt konto.
Jag hoppas att det går vägen, för det skulle betyda ytterligare lugn och ro för mig…

Min bästa vän och kärleks syster kommer i nästa vecka. Jag ser fram emot det! Jag brukar tycka att sådant är jobbigt, för det går åt så mycket energi och jag upplever att jag måste anstränga mig, vara social och tillmötesgående. Men hon är lättsam, hon känner till ”läget” och vet att jag saknar energin som jag hade förut. För övrigt är det faktiskt upp till mig att ”spara på mig själv” och säga till när jag inte orkar mer. Jag vet att hon har koll, är förstående och överseende med mycket. Jag tror att det blir trevligt och jag ser fram emot det. Vi har en hel del gemensamt och en del att dela med oss av.

Från det ena till det andra…
Jag älskar, fullkomligen älskar, mina djur. Ja, eller katterna. Jag är så oerhört glad för dem och jag längtar ständig efter dessa två. 
Jag kan bli blödigt rörd när jag tänker på dem!
Jag är glad att min man och kärlek också ville ha djur, även om det mesta av ansvaret har fallit på mig av någon anledning, och han uppskattar dessa två oerhört mycket han också.
Jag vet faktiskt inte hur livet hade varit utan dem, för de känner in, vet och tolkar av hur jag mår och en av dem är extremt känslig och somliga dagar, när jag inte mår så bra, så söker hon sig ständigt till mig… Det är bra för det metala måendet, tro mig…
Och jag har tur! Jag får ha dessa pälsbollar i mitt liv och jag möter dem varje gång jag kommer hem. 
Det, min vän, är vardagslyx och ren glädje!

Tack för din uppmärksamhet och tack för din tid!
På återläsande under dagen och var rädd om dig därute i världen!
Jag ska göra mig i ordning och komma iväg och ut i den kyliga höstluften!
Väl Mött / Arthur

Och du… ”Ta ingen skit”!