Jag vet inte… Det är tomt i skallen så här dags. Välfärden monteras ner, pengarna går till annat och jag och många med mig blir lidande. Det är invandringen som är problemet i Sverige idag! De är flyktingarna som tar mina pengar… Fattig? Ja, fattig! Jag tillhör fattig-Sverige!

Foto: Per Lundström 

God Morgon Världen. 06.00

Jag  vet inte…
Det är tomt i skallen så här dags.
Skriver några rader ändå. Det blir alltid några bokstäver och några meningar.

Vi dricker kaffe. Svart. Mörkrostat. Tända ljus och katterna är ganska loja ännu, men de brukar komma igång och springa runt i lägenheten.

Min kärlek, bästa vän och man, ska iväg till sitt arbete och själv ska jag påbörja min överklagan till Socialförvaltningen och Ekonomiskt Bistånd. Grattis till mig!
De gjorde ett återkrav på min Sjukersättning från Försäkringskassan! Det blev närmare fyrtiotusen kronor, vilket säker är helt korrekt, men jag vill göra ett försök och skicka in en överklagan till Förvaltningsrätten i vilket fall.
Börjar det bli lite prestige över det där, att överklaga och bevisa att jag kan stå upp för mig själv och göra min röst hörd? Möjligt… Men jag gör det ändå, för tänk om jag skulle få rätt och tänk om jag för en gång skull skulle vinna i sak? Man får aldrig veta om man inte provar! För jag tycker att det är märkligt, även om jag fått det förklarat för mig, att det kan be om återkrav på pengar som inte existerade förrän i November.
Jag gjorde en ansökan retroaktivt till Försäkringskassan, från juli månad och de pengarna gamade Socialförvaltningen åt sig. Naturligtvis!
Jag fick ju Ekonomiskt Bistånd under sommaren och de retroaktiva pengarna från Försäkringskassan vill de ha tillbaka! Jag bara måste undersöka riktigheten i det där, jag måste få prova…

Foto: Per Lundström 

Jag gör en överklagan och ser vart det leder. Jag har blivit en jäkel på det där, att klaga, överklaga och vara gnällig. Bitter Svensk! Men jag måste få försöka…
Det är så trist på pengar som en fattig sjukskriven Svensk skulle kunna göra bra saker med. Bra saker för mig! Bra och lite roliga saker för egen räkning!
Men det är klart…
Välfärden monteras ner, pengarna går till annat och jag och många med mig blir lidande. Det är invandringen som är problemet i Sverige idag! De är flyktingarna som tar mina pengar… (Ironi och en spark i magen på Sverigesvenskarna! Jag vet att det inte alls är så… Jag har koll, till skillnad från vissa andra!) Skämt och sido… De hade varit lite trevligt med de där pengarna och jag gör som sagt en överklagan och ser vart det leder….

Fattig? Ja, fattig! Jag tillhör fattig-Sverige! Men man får ha perspektiv på saker och ting trots allt. Jag har mat. Jag har kärlek. Jag har en varm säng att sova i. Jag har kläder, några få goda vänner och jag är drogfri! Jag får trots allt hjälp och jag får även bistånd via Socialpsykiatri. Allt som allt… Jag har en jäkla tur som bor i det här landet! Och, som är född här!
Jag har inte flytt från mitt eget land, jag behöver inte jaga pengar till droger och jag behöver inte heller tigga utanför Konsum, med en kaffemugg från Pressbyrån, för att få pengar till en korv eller två…
Så… Jo, jag har tur! Jag har det bra…

Mycket i tillvaron handlar om pengar och ekonomi. Det är oerhört stressande och det kan få vem som helst att bli nedstämd och ledsen. I mitt fall, och många andra sjuka med mig, så är det hela tiden på gränsen för vad man kan få ihop.
Jag har dessvärre en del avbetalningar på kläder, bland annat, eftersom mina pengar inte räcker till det och det kommer naturligtvis surt efteråt, så lite får jag allt skylla mig själv. Jag såg det som en bra kortsiktig lösning, men det springer iväg i utgifterna, det gör det!
Och jag kan inte göra lite spontanare saker och nöjen, för det får jag lida för senare.
Det räcker aldrig, pengarna, och det är förbannat snålt att leva på pengar från Försäkringskassan och Socialförvaltningen, för att inte tala om skammen och genansen att behöva be staten om pengar för att kunna leva och klara sig. Pinsamt.
Men… det är som det är och jag får vackert finna mig i den här situationen.
Kanske att jag kan arbeta om några år. Kanske att jag kan få ett yrke där jag tjänar lite bättre pengar. Kanske att jag kan betala tillbaka alla de pengar som jag har lånat av min man och kärlek, samt min syster!? Det är pinsamt och detta skrivet av en man som tidigare haft allt, tillgång till mycket pengar och aldrig behövt tänka på dem. 
Livet vänder på några år, om man inte ser om sig själv, sin person och sin tillvaro. Detta, min vän, är konsekvenserna av missbruk, mental ohälsa och psykisk instabilitet!

Tack för ordet och på återläsande / Arthur 

Tidig morgon. Det saknas ord just nu, har inte så mycket att skriva och tillägga. Den sista tiden har jag varit mycket i Alby och tillsammans med mina kärlekar… Jag kan inte skiljas från dem…

Tidig morgon.
Det saknas ord just nu, har inte så mycket att skriva och tillägga.

Jag ska iväg, något senare denna förmiddag, till terapeuten och samtala.
Jag väntar också på beslut från Försäkringskassan angående min Sjukersättning på femtio procent. Spännande? Knappast. Mest oroande i mitt fall.
Jag väntar på någon typ av respons från Socialförvaltningen och Psykiatrin Södra vid Globen också, jag har ju vänt uppochner på somliga saker och ting…
Jag inväntar också svar från Patientnämnden och IVO. Det är bara att vänta och se tiden ann.
Tålamod, är inte min starka sida. Men jag kan inget göra. Bara vänta och tänka att jag har gjort vad jag kunnat… Så här långt!

Jag ska ta en promenad, som alltid, till bussen i Fittja och sedan ska jag en snabb sväng hem till mig och mitt i Bagarmossen.
Varje gång jag kliver innanför dörren till mitt hem, känner jag att det är så fint och hemtrevligt.
Jag har fått en vacker vrå i världen att vara på. Men… Den sista tiden har jag varit mycket i Alby och tillsammans med mina kärlekar… Jag kan inte skiljas från dem, men jag längtar efter mitt och mina vackra saker.
Mig, mitt och min vrå.
Och samtidigt längtar jag alltid efter katterna och min man och bästa vän!
Men jag äger ju inte mycket längre, men det jag har värdesätter jag oerhört och dessutom så är det saker och ting jag fått av mina goda vänner och min älskade syster.

Jag ser fram emot mitt möte med terapeuten.
Det var länge sedan det ”klickade” så fint med en annan människa. 
Det ser ut som om det börjar lida mot sitt slut, våra samtal, eftersom jag kommer att avslutas även på Jobbtorg Resurs när Socialpsykiatri tar över om några veckor.
Jag kommer inte att sakna själva Jobbtorget och min extra Resurs där, men mina samtal med KBT-terapeuten kommer jag att sakna.
Jag skall ha ett möte snart, med Social Psykiatri tillsammans med min assistent från Vuxenenheten, och då kommer jag att få veta mer exakt vad det innebär.
Tänk om det kunde vara sådan tur och sådan lycka att de har en läkare där, så att jag slipper valsa runt inom Psykiatrin?
Alla frågor som dyker upp kring det där, skriver jag ner. Jag glömmer det jag vill veta och skriver så gott jag förmår.
Jag vill veta och jag vill ha kontroll.
Kontrollbehov? Jag? Hahaha…

Ta hand om dig därute i vardagen och verkligheten!
På återläsande och var schyssta emot varann…
Väl Mött / Arthur  

Dessa älskade husdjur… En av våra katter, "Tanten"… Foto: Per-Erik Lundström, min man, kärlek och bästa vän… Jag ska iväg och träffa Boendestödjaren, fullständigt meningslöst! Hon är ofta "Måndagssjuk", så man vet aldrig om hon är på plats!

Måndag morgon.

Som alltid en mugg kaffe och mys med katterna.
Skrivna några rader och komma i ordning för dagens ”göranden i vardagen” och för att träffa min Boendestödjare. Fullständigt meningslöst, faktiskt.
Det blir förmodligen en kopp kaffe, lukta mig till om hon är bakis och om hennes helg har varit ”tung” och sedan hem igen. Hon är ofta ”Måndagssjuk”, så man vet aldrig om hon är på plats!

Jag ska se över min post och se om jag kanske har fått ett beslut från Försäkringskassan. Det ligger förmodligen en del räkningar och väntar också…

I Fredags mejlade jag, något irriterad, min Socialsekreterare på Vuxenenheten, hon som sköter mitt Boende bland annat och som skall vara ”spindeln i nätet” mellan all enheter som är inblandande i mitt drogfria liv.
Det är mitt boende, Jobbtorg Resurs, Försäkringskassan, Psykiatrin och Boendestödet. Hon har inte hörts av på flera veckor, faktiskt, och jag bara undrar; ”Är allt okej? Jag vet att jag inte är ett problem längre, men jag är fortfarande viktig och jag är faktiskt ännu aktuell hos er på Socialförvaltningen, så vad händer”?
Nu på morgonen fick jag ett kort svar, att hon är okej och att hon är ledsen för att hon inte hörts av!
Jag är inte så värst ledsen, mest förbannad!
Det vore tacksamt att vet hur allt ligger till och om ”remissen” till Socialpsykiatri är färdigbehandlad..? Jag hamnar lite i skymundan, då det finns klienter som verkligen behöver deras hjälp. Men det kunde ju vara skönt med ett ”Hej” och kanske någon rad om vad som händer…

Jag ska komma i ordning! Ett kort inlägg, men jag återkommer under dagen! Jag ska ta mig en promenad och se till att få luft och sträcka på mina värkande ben!

På återläsande och God Morgon!
Väl Mött / Arthur 

Bilder på en av våra katter, ”Tanten”… Fota min egen Per-Erik Lundström.
Mitt liv, mitt vatten och mitt syre…