Äntligen! I morse när jag ställde mig på vågen, så hade jag nått mitt andra delmål, minus tjugo kilo! Äntligen är det dags för ett nytt studiebesök på ett av de sysselsättningsverksamheter som väckt mitt intresse. Det är snö och det är kallt. Kanske ändå att jag går ut en sväng idag…

Foto; Per Lundström

Jag började dagen med lite skön och mjuk musik i öronen.
Kollade Facebook lite kort och undvek nyheterna. Försökte att strata dagen lite annorlunda och med lite bättre ”input” och energi.
Jag tände ljus, bad en kort bön och serverade mig själv en stor mugg kaffe i min nya vackra mugg, den med elefanterna på och plötsligt fick jag en katt i knät och avbröt det jag höll på med. Mina katter distraherar mig ibland och kräver kärlek på morgonen och det är bara att ge dem vad de önskar, för de är påstridiga och vill bara ha mer.
Sagt och gjort… Lite skön musik, lite kaffe och mjuka kattmagar på morgonen… Och ja, det blev en skön morgon.

Äntligen!
I morse när jag ställde mig på vågen, så hade jag nått mitt andra delmål, minus tjugo kilo! Den senaste tiden har det varit lite knepigare att gå ner de sista kilona, men i morse hade jag slutligen gått ner de där slutliga stenarna.
Glad är jag och tacksam!
Sedan i Juli har jag nu gått ner tjugo kilo och tappat lika många centimeter kring midjan, och de sista kilona och centimeterna får jag förmodligen lov att träna bort och ”trimma” med promenader och motion. Det är en liten sträcka kvar till ”normalt” BMI, men det fixar sig säkert på vägen!

Tänk att det gått så pass bra ändå!
Jag kan starkt rekommendera LCHF och att ta bort så mycket Kolhydrater som möjligt! Om du äter kött, vilket jag själv inte gör, så kommer det att fungera utmärkt! Kött och riktigt mycket fett… För övrigt kan jag berätta att mina blodvärden aldrig varit bättre!
Ja, förutom sänkan som indikerar på inflammationer i kroppen! Det sistnämnda kan bero på min ledvärk och eventuell reumatism. Huruvida det stämmer tycks ta tid att få klarhet i, men det kanske faller på plats så småningom det också..?

I morgon, peppar, peppar, så är det äntligen dags för ett nytt studiebesök på ett av de sysselsättningsverksamheter som väckt mitt intresse.
Jag valde före julhelgen att boka och besöka en annan verksamhet, men de var inte närvarande och de var svåra att få ta på och när det inte är ordning och reda från början, så väljer jag snabbt bort det. 
Detta var Aspuddens Kreativa Verksamhet. Jag var väldigt intresserad av deras verksamheter, men det mesta var lite halvdant och inte helt organiserat, upplever jag. Deras hemsida, bland annat, var inte uppdaterad sedan 2011 och deras blogg var helt inaktiv och då börjar man ju fundera… De var/är en privat aktör i sammanhanget och då känns det som om de endast vill åt kommunernas pengar! Allting på deras hemsida var eftersatt och inte ens mejladressen till dem var aktuell.

Foto; Per Lundström

Det har gått några turer kring det där och när ingen på allvar försökt att få tag på oss, mig och min socialassistent, då valde jag bort det.
Så… i morgon besöker vi Aktivitetshuset på Södermalm i Stockholm. Hela den organisationen, som för övrigt är i kommunalregi, har bättre ordning, fullt ”levande” och fungerande hemsida och har för övrigt varit tillmötesgående och bemött oss med snabba svar och verkligen försökt att hjälpa oss tillrätta med en gång. Det rimmar bättre med mina önskemål och för övrigt har deras verksamhet större utbud på aktiviteter och förmodligen en större blandning av människor och deltagare.
Dessutom får jag möjlighet till samtal och terapi där, vilket förövrigt inte heller framgick om just den möjligheten fanns via Aspuddens Verksamhet.
Sagt och gjort… Med lite tur får vi det avklarat i morgon! Men… jag tror ingenting förrän jag ser det… Pessimist? Nja… Mer av en realist kanske… Och jag vill bara få ordning och reda. Jag vill bara få rutiner och komma igång med vardagen.

Det är snö och det är kallt. Kanske ändå att jag går ut en sväng idag och kanske

att jag far hemåt och till mitt eget krypin i Bagarmossen.
Jag är lite lättirriterad just nu, lite nedstämd kanske och jag blir lätt nedslagen av det minsta, minsta lilla, så kanske att jag ska vara ensam och bara njuta av min ensamhet, utan att behöva ta hänsyn till någon.
Jag vet inte vad dagen ger och jag vet inte hur tillvaron blir idag, men jag kan göra som jag vill och jag kan välja… Jag ska pussa på min man och ta hand om hans ryggskott. Jag uppskattar honom mycket och jag vill alltid vara nära och närvarande. Kärlek tror jag att det kallas!?

Ta hand om dig därute!
Grynet, Elin Ek; ”Ta ingen skit! Av någon”!
På återläsande och tack för uppmärksamheten!
Väl Mött / Arthur 

Kväll och så ska man klämma ur sig något bra, kanske något vettigt och lite fyndigt… Och vad skulle det kunna vara? Norrländska män gillar Falukorv, by the way. Bloggtorka och ordlöshet?

Foto; Per Lundström

Kväll och så ska man klämma ur sig något bra, kanske något vettigt och lite fyndigt…
Och vad skulle det kunna vara?

Jag skulle kunna skriva och berätta att…
Jag har målat lite. Kan inte måla, inte alls, men gör det ändå. Det blir förmodligen liggandes bland alla mina andra oavslutade projekt, men det är roligt, ibland, med färg och form.

Jag skulle kunna fortsätta mitt ”gnäll-tåg” och berätta att…
Jag är lite trött på tystlåtna Norrlänningar som inte vågar prata känslor, utan antingen väntar på att andra ska gissa sig till vad de vill och önskar, eller så slår dessa tystlåtna Norrlänningar i skåpdörrarna i köket och slamrar med porslinet i skåpen för att deklarera sitt missnöje. Farligt med känslor. 
Norrlänningar väntar alltid på att andra ska ta initiativ till handling, och tystlåtna känslorädda män hoppas alltid att andra ska servera dem sanningar och erbjuda dem känslomässiga lösningar.
Norrländska män vågar inte prata och berätta…
De ska verka nöjda, men missnöjet syns igenom och är man bara lite intuitiv, så kan man faktiskt erbjuda dem lugn och ro och en fristad. Hopplöst tröttsamt.
Norrländska män gillar Falukorv, by the way.

Jag skulle kunna plita ner och författa om mitt eget fortsatta missnöje…

Foto; Arthur

Om människor som säger en sak, men menar en annan, och det är oerhört tröttsamt det också. 
Och det är inte alltid den här typen av människor säger den rena sanningen mellan två ögon, ånej!
De passar gärna på att förkunna vad de anser, tycker och tänker, när en tredje part är närvarande och gärna med en underton av humor, sarkasm och ironi.
Och jag förstår inte det där. Säg med en gång om det inte är bra eller inte passar och hymla inte…
”Allting är bra och du är helt okej”… ”Men har du hört att”… Tröttsamt som fan och vad ska man tro? Ska man lita på sin egen intuition, som för övrigt är bättre än många andras faktiskt, eller ska man gå på linjen att man kanske kan lita på människor och bry sig mindre om att man faktiskt vet hur det är egentligen.

Och jag skulle kunna sätta på pränt, ventilera, den där typen av inlägg, som så ofta återfinns på Facebook och jag skulle kunna göra det med svärta och avundsjuka. Alla dessa osmakligt arrangerade bilder på mat, små barn och vackra heminredningar…
Jag skulle kunna låta tangenterna beskriva mitt avund och högmod och kanske sträcka mig så långt att jag i detalj beskriver människors dåliga smak och omdöme och att människor generellt inte har koll på färg, form och estetik…

Foto; Per Lundström

För övrigt tycker jag att marmeladen, den brandgula, på frukostbordens bilder, är läckra som sjutton…

Jag kanske skulle ta och skriva och beskriva ytterligare, med ord, min besvikelse över min nedriga uppväxt och barndom? Det kanske skulle kunna vara något? Kanske att jag skulle ta en vända till genom det där vidriga missbruket som tog mig på avvägar i livet och som gjorde mig bitter, besk och mest sur.
Jag skulle kunna ta en omväg förbi dubbeldiagnoser och min mental ohälsa och skriva om förnedringen inom psykiatrin… Det sistnämnda, det psykiskt dåliga måendet, går inte att bota med piller, tro mig! Jag vet! Det går åt helvete ändå…

Och ändå… Jag har inte någonting att skriva om! Detta kallas för Bloggtorka i det nya svenska språket. Bloggtorka eller ordlöshet? Det kvittar, för det saknas en del meningar och ord just nu och ändå, det finns hur mycket som helst att skriva om! Se dig omkring och betrakta omgivningen. Skriv! Använd ordet!

Tack för ordet! Ta hand om dig därute och låt mig citera, återigen, Elin Ek; ”Ta ingen skit”!
Väl Mött / Arthur 

Betraktelser från gårdagen. Tänkta tankar, och funderingar jag tankade. Fragment ur en riktigt dålig dag! Jag grävde fram den riktigt värsta sidan hos mig själv och erkänner; Jag är en jävla skitstövel när jag vill… Och all denna jävla julmusik! Man slipper inte ens Bjällerklang i tobaksbutiken!

Betraktelser från gårdagen. Tänkta tankar, och funderingar jag tankat. Fragment ur en riktigt dålig dag! Jag grävde fram den riktigt värsta sidan hos mig själv och erkänner; Jag är en jävla skitstövel när jag vill…
Grattis till hela mitt vackra jag!

Mitt möte på Aspuddens Kreativa Verksamhet blev inställt igår och jag fullkomligen exploderade av undertryckt ilska! Missförstånd. Fel tid. Fel dag och allt var fel. Fan!
Allt blev fel! Totalt jättefel och hela jag kokade i rött! Jag hade ju väntat så länge. Jag vill få ordning nu.

Va’ fan…

Och efter det retade jag mig på allt och alla! Jag fullkomligen spydde ur mig, i mina mörkaste tankar naturligtvis, eftersom jag är en snäll och en fredens man, galla och ärtsoppa över alla som kom i min väg. 

En äldre man tappade sin spritflaska på perrongen. Han blev galet arg på sig själv. Svor och gick ann. Han sparkade på skärvorna och föll sedan handlöst ner på stengolvet. Alla omkring honom såg på medan han kravlade sig upp igen och svor så det osade svavel. Jag ville ta honom i örat och vråla; ”Ta dig samman, gubbjävel! Är detta ett värdigt liv”!?

Och på tunnelbanans tåg luktade det gammal fylla. Snuskiga oborstade Ryssar, som inte kan lämna flaskan ifred, en tidig Fredagseftermiddag! Det sved i näsan av alla ångor!
Jag gjorde mina försök att utestänga allt skrän och allt stoj från dessa högljudda onyktra Fredagsmän, men det gick sådär kan jag berätta! Mer musik och fler högre toner. Snuskigt! Snusk. Grattis till deras fruar!

Och överallt dessa förbannade barnfamiljer!
Snoriga, skrika ungar och föräldrar som uppenbarligen tror att de äger all plats och allt företräde i världen, för att de har barn och skjuter omkring på dubbelbarnvagnar som är stora som mindre traktorer och skiter fullständigt i sina medmänniskor och medpassagerare på t-banan.

Överallt är de! De tar plats och pysslar med sin jäkla mobiltelefoner hela tiden. Ungarna skriker och föräldrarna är totalt frånvarande. Och alla tycks tro att just deras skitiga unge är sötas, mest bedårande och mest välartad!
”Se upp, här kommer en stolt farsa, som egentligen inte bryr sig, för statusen på Facebook är viktigare”!

Och all denna jävla julmusik!
Man slipper inte ens Bjällerklang i tobaksbutiken! Undkommer inte heller färgade julkulor hos kemtvätten eller skomakaren!
Och jag tänkte att… om jag ändå hade ryckt åt mig några kulörta kulor och slängt dem hårt på alla småbarnsföräldrar?
Det hade väl varit kul!?
Ja… Inte på själva barnen naturligtvis, men på deras idiotiska föräldrar som tror att de äger hela samhället för att de lyckats med att sätta några snorungar till världen!
Bjällerklang och Hej Tomtegubbar… Sur uppstötning. Mer Samarin och en Trillingnöt till…

Och alla dessa tomtar, nissar och renar, som hänger, ligger och står i vägen överallt! Somliga av dem ser ut som massmördare som äter småbarn, med stora svarta frånvarande ögon, och det är inget gulligt över det, inte alls! Julen ska ju vara en glädjes högtid!?
Och andra tomtenissar har uppenbar autism, mest stirrande framför sig, ut i tomma intet, med en önskan om att julen snabbt ska vara över, och de ser fullständigt frånvarande ut… God jävla jul! De vill bara åka hem igen!
Och några av dem, dessa vettar i rött, grönt och guld, den eldrivna varianten, som torde vara diagnostiserade med ADHD, för jag har aldrig beskådat något så galet hysteriskt som dessa galenpannor, driver mig till vanvett! De skrämmer mig! Upp och ner och runt, runt, hit och dit… Gärna hängandes uppe i taket i närbutikerna, eller i deras skyltfönster!
Jag blir lite lätt illamående. Jag blir det… Kommersiellt jäkla jippo!
Bjällerklang och Hej Tomtegubbar… Sur uppstötning. Mer Samarin och en Trillingnöt till… kanske? God Jul!

Och någonstans på gatan, på min väg hemåt och mot mitt eget lugn och ro, gapade en unge högt, så att hela kvarteret kunde höra det, att han minsann inte vill ha kotletter till middag.
Och tvärsöver vägen drog en stressad mamma på sitt barn, som en säck potatis, brutalt och hårt, som om det gällde livet, för att de förmodligen skulle hem och ha sitt jäkla fredagsmys med Tacos och chips, och den traumatiserade ungen skrek hela vägen.
Grattis till den ungen.
Grattis till den morsan!
God Jul och trevlig helg!
Ungarna har blivit mer av accessoarer i dyra breda dubbelbarnvagnar från Emmaljunga, än de nyförvärvade liv med tillkommande ansvar och ”glädje”, som det egentligen borde vara…
”Häng på bara, mamma har bråttom till Systembolaget”!
Bjällerklang och Hej Tomtegubbar… Sur uppstötning och lite mer Samarin! 
En Trillingnöt till? Rött eller vitt vin till Ostkrokarna? 

Och dessa tonåringar som tjuvåker på mig och mitt busskort på t-banan! Som om jag hade mer pengar än någon annan. Som om inte jag också skulle vilja göra något roligare för mina pengar?!
Och samma jävla ouppfostrade tonåringar skriker, gapar och kallar varann de fulaste, grövsta och mest könsnedsättande orden jag hört, och det ekar över hela tunnelbanans tåg och detta emedan de leker med de dyraste nyaste mobiltelefonerna och jag inser; ”Jaha, det är dit månadsresorna med lokaltrafiken går”!
Och ytterligare en skitunge vill inte resa på sig när en äldre dam frågor om hon kan få sitta… 

Och så min man, som bad mig handla på vägen hem och jag…
Jag fräste ifrån, blev galen och svart i ögonen och tänkte; ”Vem fan tror du att du är? Ber mig göra ärenden, fixa saker och ting för dig, bara för att du tycker att jag går hemma hela dagarna och drar benen efter mig”…
Och jag fixar det ändå. Jag gör det ändå, för jag vet att jag inte är den där mannen, egentligen. Jag är inte den där arga, sura, elaka, bittra, stygga och ondskefullt tänkande mannen…
Det är tillfälligt. Jag är bara irriterad för att min dag gick i delar och för att det inte blev som jag önskade.
Utmattad, less och energidränerad, inser jag att det är försent att påminna mig själv om åtgärder för att bespara mig allt det där… All energi som går åt till att vara arg, irriterad och förbannad! To late! God Jul till mig!

Och jag somnar, i fem minuter, på vägen hemåt!
Hemåt, mot Alby, där mitt hem inte alls är, egentligen…

Bjällerklang och Hej Tomtegubbar… Sur uppstötning och lite mer Samarin! 
En Trillingnöt till?

Tack för ordet! / Arthur
På Återläsande!