Jag börjar sakta att inse, acceptera och känna mig bekväm med den person jag är!
Jag börjar så sakteliga omfamna den jag är och jag upplever att bitarna börjar falla på plats!
Sakta finner jag det som är mitt själsliga innehåll!
Dagen idag… Inga planer. Jag ska försöka att ta en promenad och ”träna” lite grann. Jag ska försöka att göra lite Yoga och vila.
Någonstans börjar jag att komma till ro med min person!
Jag förlikar mig med att jag är det jag är och att den jag var en gång i tiden, inte var mitt sanna jag och inte den jag var tänkt att vara.
Jag har dolt mitt sanna jag.
En mask. Lite av ett hyckleri faktiskt!
Jag har strävat efter att vara någon annan, någon ”mer” och få vara en del av de ”coola” människorna som ”syns”, är framgångsrika, äger pengar, karriär och lyx.
Jag tappade bort mig själv i allt det där ytliga och för att stå ut och hänga med, så gjorde jag idiotiska val. Drogerna (Sprit är en drog!)
Jag har gjort det är, att leva i överflöd!
Det är en bra erfarenhet, trots allt! Jag har levt det. Jag har fått vara med om det och jag har förmodligen upplevt mycket mer än de flesta andra.
Jag har skrivit om det förut, men den person som börjar utkristallisera sig idag, är den man och kille jag var som ung vuxen.
Jag var ju mer lugn, då, men kreativ, mindre tillrättalagd och jag var en människa som uttryckte sig i ord, bilder och ägde mer kreativa uttryck. Jag var nog mer tillbakadragen, valde ensamheten och umgicks med ett fåtal människor som jag uppskattade mycket.
Mer konst, musik och kultur…
Men ändå, vilket är tragiskt typiskt inom Gay-världen, så ville jag vara mer och vara något helt annat än det jag var.
Ha ett schysst arbete, coola fester, balla kompisar och dessvärre kunna skryta om överflödet och mina möten med kändisar.
Jag erkänner det, även om det är förbannat obekvämt!
Jag bekänner att det var så, även om genansen och pinsamheten kryper i kroppen.
Och när jag hade tillförskansat mig allt det där ”fina” och ”härliga”, så var jag ju inte lyckligare för det! Jag var ju inte alls allt det där, även om det faktiskt fanns en del följsamhet och mysighet i det också!
Men… Jag har aldrig passat in.
Jag har alltid haft känslan av att vara utanför. Jag har aldrig någonsin haft en trygg plats i tillvaron. Det är dock endast en känsla och med mitt intellekt så vet jag att utanförskapet inte alls på något vis är korrekt.
Jag har ingen större längtan efter Gucci, Prada och Louis Vuitton. Även om det fortfarande kan kännas lite roligt och lite kul med den typen av lyxvaror, det är trevligt med en fin väska, så är det inte längre det jag strävar efter och vill komma över, för att jag absolut måste ha.
 |
| Foto; Per-Erik Lundström Hemsida; Per-Erik Lundström |
Jag börjar att förlika mig med mina små ”egenheter” och jag börjar tycka att jag är en okej människa, med alla de ”konstigheter” jag har för mig i mitt verkliga liv!
Men, samtidigt ger det ju mig ångest och dåligt samvete. Det ger mig skuld och även lite självförebråelser. För jag väljer min ensamhet. Jag väljer att få vara ifred och jag vill inte ta en kaffe på stan, jag vill inte gå och shoppa och jag vill inte ”umgås” under middagar och jag vill absolut inte ”gå ut” på lokal… Och jag får ju lite ”knas” av det, för jag vet ju att de vill umgås, mina vänner, och vill träffa mig, emedan jag själv vill annorlunda och något helt annat! Självvald ensamhet!
Men jag tycker att det är schysst och okej att det är så här och det är så mysigt på någotvis att jag och min person börjar att falla på plats.
Sedan har jag ju lite att arbeta med, vad gäller all den där onödiga skulden gentemot mina fina och härliga vänner… Jag tror och hoppas att de tycker att jag är okej ändå!
Dagen idag… Inga planer. Jag ska försöka att ta en promenad och ”träna” lite grann. Jag ska försöka att göra lite Yoga och vila. Andas. Vila. Luft och promenad i benen.
Men…
Jag kan göra som jag vill idag…
Jag väljer och jag kan bara låta dagen vara som den är… Kanske en dag i sängen, med teve och katter? Det återstår att se… Katterna är verkligen min sanna medicin! Jag klara mig inte utan dem!
Och jag behöver återhämtning efter den här veckan och jag behöver min ensamhet idag! Det är ett av mina verkliga behov… Ensam!
På återläsande och tack för uppmärksamheten.
Var rädd om dig denna Fredag och var schysst emot dina medmänniskor.
Väl Mött / Arthur
Vardagliga Anteckningar... 