Livet. Det finns minnen och så finns det hågkomster. Det finns bra minnen och de hågkomster som är mindre bra. En kamrat påpekade att det såg lite illa ut att jag, vid fyrtiofem års ålder, skrev i ett inlägg att min nuvarande man och kärlek, är "en av mitt livs stora kärlekar". Han tyckte att det "gnisslade lite"…

Foto; Arthur

Det kommer alltid att finnas ett förflutet.
Det kommer alltid att finnas en livshistoria och människor som kommit och gått i ens väg.
Det kommer för alltid att finnas kärlekar som stulit en liten del av ens hjärta och det kommer för alltid finnas minnesmärken i själen av förälskelser, män, livet och tvåsamhet, som aldrig går att förbise.

Jag har skrivit om detta tidigare, men jag känner att det är viktigt och jag känner att det tål att skrivas om igen och igen…
Livet och dess inverkan på oss människor. Inverkan på mig. Livets inverkan på dig och din världsbild!

Livet. Det finns minnen och så finns det hågkomster. Det finns bra minnen och det finns hågkomster som är mindre bra. Oavsett detta, så har livet givit oss, på gott och ont, form, färg och en prägel på vår tillvaro och gjort oss till den vi är.
En del av oss får mer av det mindre bra, emedan andra glider igenom livet i en gräddfil. Det är livet och livet är inte rättvist! 

Somliga händelser gör oss sårbara.
En del av allt det vi får erfara, gör oss hårdare, tuffare och, med en skopa otur, bittra och cyniska.
Det finns ett förflutet och det finns ett här och nu. Medveten närvaro. Antingen så geggar vi runt i det som varit, eller så ser vi det som erfarenheter och accepterar det helt enkelt och försöker att befinna oss i en medveten närvaro. Nuet. ”Livet är okej, mina erfarenheter är okej, jag är en okej människa… Mitt förflutna är inte mitt jag, i nuet”!

Foto; Arthur

En kamrat påpekade att det såg lite illa ut att jag, vid fyrtiofem års ålder, skrev i ett inlägg att min nuvarande man och kärlek, är ”en av mitt livs stora kärlekar”. Han tyckte att det ”gnisslade lite” och kände nog att just de där orden som jag skrev, rimmade illa med min nyvunna kärleksrelation och dem jag har omkring mig. Men faktum är att min historia och dem jag mött, älskat och haft en relation till i mitt liv, fortfarande finns kvar inom mig som små hemligheter och godsaker!
Somligt kan jag låta marinera i mina minnen, annat kan jag romantisera kring och bara låta det få vara små söta känslomässiga karameller.
Andra känslomässiga förhållanden jag haft, kan jag titta på och verkligen känna bitterhet inför och tänka att jag kanske skulle ha gjort annorlunda. Oavsett så har det gjort en påverkan på och inverkan på mitt liv. Oavsett så är allt det som jag har upplevt varit en del av tillvaron och världsalltet, och summan är ju jag!
Och… jag kan välja att dela med mig av mina erfarenheter, eller låta dem få bo, alldeles ensamma, i mitt minne och mitt inre. Jag väljer! Och jag väljer, faktiskt, hur jag ska se på allt det där. Positivt eller med negativa nedvärderande anklagelser.
Alla gör vi val och inser efteråt att vi kanske hade kunnat göra annorlunda och det är det som är erfarenheterna och livslärdomen.

Foto; Arthur

Och jag kanske har tur, vad vet jag, men min man och kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära, är oerhört medveten och intuitiv och vet hur livet kan vara, hur livet är och att alla människor har ett förflutet som inte skall förringas.
Även han har tidigare kärlekar och relationer som han refererar till och han har mognaden att inse och veta hur livets olika påverkningar påverkar oss!

Alla färgas av sitt liv.
Alla människor bär omkring på livsresväskor fyllda med skit och nästan ingen av oss har haft en schysst och bra uppväxt och barndom.
Alla människor har ett förflutet och till saken hör förmodligen hur vi väljer att behandla historiken och livskrönikan. Man kan låta det bli beskt, syrligt och bittert och man kan låta det bli till ett krigande och en stor hästblaffa av elände, ältande och grubblande.
Man kan låta saker, människor och situationer, vara en del av livsflödet och låta det vara något bra och positivt, eller så kan man låta det vara just ett elände, bitterhet och slutligen ren ondska och ilska.

Och min tanke går till dem jag mött och möter idag, i mitt liv och de som, likt jag själv många gånger, ständigt och alltid skyller på livets orättvisor och på hur livet behandlat dem.
Somliga av oss låter alltid livets olika händelser fortfarande vara i påverkan av nuet och somliga av oss skuldbelägger allt och alla andra för att livet ser ut som det gör, emedan faktum kvarstår; Det är bara jag, det är bara du och det är bara människorna som kan förändra sig själv och attityden till livet och dess flöde.
Det är bara du och jag som kan se på livet med lite mer jävlar anamma och lite mer tillförsikt och tänka; ”Äh, va fan… Det här är livet, det gav mig en del blessyrer och en hel del skit, men det kan bli bättre och det kan bli följsamt”…

Jag vill ha sagt att jag tror på attitydförändringar, att vända på funderingarna och tankarna och låta det som skett och det som varit, vara en del av livet. Jag tror att med ett större helikopterseende på livets alla varande, så kan vi och jag, bli bättre och schysstare människor. Jag tror på livet och jag tror på tankens och kärlekens kraft och ”power”. Tron och hoppet är det sista som lämnar människan…

Tack för ordet och var rädd om dig! Och som alltid den senaste tiden citerar jag Elin Ek och hennes alias ”Grynet”; Ta ingen skit! Inte från någon!
På återläsande!
Väl mött / Arthur 

När det ena inte blev av, följde resten av alla de där måstena med som i en tågurspårning. Det blev ingenting av någonting. Jag påpekade att min ledsamhet och mitt frustrerande negativa sätt, inte har någonting med honom att göra. Jag älskar ju honom, som en galen vettvilling!

Foto; Per Lundström

Det blev inte allas som jag hade tänkt igår.
Allting blev ställt på ända och egentligen så gör inte det någonting, för jag fick tid till att göra absolut ingenting.
Bra eller dåligt?
Jag vet inte… Det har blivit några dagar, i följd, av att ”inte göra någonting”. Det börjar bli ganska många av de där dagarna i sängen, eller skrivandes framför datorn.
Jag är trött. Livstrött och lider av livsleda. Det finns mediciner för sådant. Det fungerar inte så bra för mig. Men jag är okej! Jag menar… Jag har att jämföra med! Det har varit dagar då det gjort ont, ända inifrån benmärgen, genom själen och hjärtat, rakt ut genom kroppens ben och upp mot huvudet, av värk att leva.
Jag är inte alls där, så det är okej. Jag står upprätt och jag tänker inte hoppa framför tåget.
Men det är som vanligt… Jag planerar och tänker att mina dagar ska se ut på ett visst sätt, att det ska förlöpa så som jag i mitt huvud har räknat ut, och så blir det inte så. Inte alls. Jag åker gärna av banan då, glider av vägen och hamnar i diket på någotvis. Det räcker med lite för att jag ska sättas ur spel och för att jag ska trassla in mig i en lervälling av grubblerier.

Foto; Per Lundström

Jag skulle ha träffat terapeuten igår för ett avslut, eftersom jag ska få hjälp med samtal och terapi via Socialpsykiatri, och det blev inställt.
Jag skulle i samband med det, för att göra det enklare för mig själv, passa på att ta nya blodprover för min evinnerliga smärta i kroppen, men när det ena inte blev av, följde resten av alla de där måstena med som i en tågurspårning. Det blev ingenting av någonting. Bagarmossen, promenad, Vårdcentralen och Terapi, åkte av banan och jag själv… kröp ner i sängen.
Senare fick jag också meddelande om att jag inte får några pengar den här månaden från Försäkringskassan, varför vet jag ännu inte eftersom beslutet ligger hemma i Bagarmossen, och insåg beskt att jag i absolut sista minuten fick lov att sätta mig ner och ansöka om pengar från Socialförvaltningen och Ekonomiskt Bistånd. Jag avskyr det där. Ekonomiskt Bistånd! Alla dessa förbannade papper!

Facebook; ”Herregud & co”… En Personlig Blogg.

Jag avskyr att vara beroende av andra. Jag uppskattar inte alls att jag faktiskt behöver leva på min man, goda vänner och min syster. Och det blev en uppgivenhet som tar sig uttryck i ilska, bitterhet och frustration.
Det där svämmar över och den som får ta emot all den där skiten är min man och bästa vän.
Men… Jag påpekade att min ledsamhet och mitt frustrerande negativa sätt, inte har någonting med honom att göra. Jag vet att han vet det, men för mig är det väldigt skönt att verkligen bekräfta att det inte, på något sätt, har med honom att göra…
Det sticker hål på hela situationen och jag får även möjlighet att berätta vad det är som skaver och gör så ont.
Även om jag inte, absolut inte, vill tala om det, så ser jag mig ”nödbedd” att försöka förklara för honom, att jag tycker att livet är arbetsamt och motsträvigt och mitt samvete säger mig hela tiden att jag inte ska besvära honom med det där… Jag vill att hans lilla värld ska vara skyddad från de negativa och bittra, som genomsyrar min egen.

Facebook; Nina Hemmingsson

Men… om jag inte berättar och försöker att förklara för honom hur det verkligen är, hur det liksom skrapar och nöter i själen och i mina tankar, hur ska han då kunna förstå och veta? Hur ska han finna förståelse för hur min situation ser ut och hur den är… Jag älskar ju honom, som en galen vettvilling!
För övrigt, vilket besvärar mig enormt, så har jag dessutom kommit till insikt om, att om jag ”besvärar” honom med alla mina sår, ärr, mitt skav-samma och geggiga jag, så kommer han att tröttna och lämna mig…
Det finns ingen som står ut med en negativ bitter-pitt, inte jag heller, så varför skulle han?
Det är dessvärre en insikt och en sanning som jag måste förbise och bara låta vara, för han måste ju få veta… Han måste ju få vara delaktig i det där också.
Och ja, jag är trött. Jag skriver för att jag på någotvis måste få ord på kaoset. Jag skriver för att det är bra för mitt hjärta och min själ.
Jag skriver för att det är terapeutiskt och jag skriver för att själv ska finna insikter och förståelse. Det är märkligt, livet…
”Jag vill inte leva, men jag vill inte heller dö”…

Jag är som sagt okej, men jag är oerhört trött på livet och dess kringelikrokar. 
Jag ska väl ta mig i kragen idag och vara bra, ”duktig” och se till att leva lite grann av allt det här o-levda livet, som bara rinner iväg…
Det blir bra! Jag duger och jag är okej… Jag är ganska schysst ändå!
Väl Mött / Arthur 

Jag ber för dem som jag upplever gjort mig orätt. Jag ber för dem som behöver stöd, värme och en bärande hand. Jobbtorg Resurs idag! Tänker egentligen inte skriva så mycket om det! Slöseri med tid!

Jag bad bön i morse…
Jag tänder ljus, andas och ber… Jag ber om allt och ingenting. Jag brukar göra det när anden faller på, så att säga… ”In spirit”.
Jag ber för dem som jag upplever gjort mig orätt.
Jag ber för dem som behöver stöd, värme och en bärande hand.
Jag ber för vårt samhälle och för att jag själv ska förstå vad som händer i världen.
Jag ber för mitt eget beskydd, min egen omvårdnad och jag ber för alla dem som inte lever längre och som jag tror mig veta, finns omkring mig som mina skyddsänglar.
Jag ber och jag samtalar. Jag pratar med ”någon” högre makt och jag för en dialog med de där energierna som finns i tillvaron och som alla gånger inte går att förklara.
Somliga kallar det för Gud, andra kallar det för ”Mirakler och Magi” och själv kallar jag det ”Världsalltet” eller ”Kärlek”… Det behöver inte vara märkvärdigare än så.
Jag har även dem som vakar över mig och ser till  mig och min dag. Jag börjar äntligen, efter ganska många år, få en sund och schysst relation till Världsalltet och det har blivit ett härligt mischmasch av tro, filosofi och livsåskådning.
Ibland känner jag och tror jag stenhårt och jag bara vet…
Andra dagar misströstar jag och skäller och skriker på den där Världsordningen.
Men oavsett de där dagarna då jag är som mest förbannad, så faller det alltid tillbaka till tryggheten och tron på att det är någonting som jag själv och många med mig, inte kan förklara, se och formellt fastslå, vad det är för någonting och vad det är som styr Världsalltet.
Jag vet inte vad det är och hur jag ska förklara min egen tro, jag bara vet och jag får ofta tecken, upplever jag, på att allt är i sin ordning och på något mirakulöst enkelt sätt, ordnar sig saker och ting i vardagen. Tillit, övar jag på, för det är en del av Världsalltet. 
Det största är ju att jag fortfarande är hel, ren och nykter.
Det var ganska många bland mina vänner, kamrater och bekanta, som var övertygade om att jag skulle hinna med att ta livet av mig, innan insikten kom till mig, att livet är lite mer än droger, (Alkoholen är en drog! Påminner dig alltid om det!) jagandet efter dem och att äkta vänskap, kärlek, ett hem komma hem till och en kudde att somna på, om natten, är livets magi i sig.
Jag är fortfarande drogfri och det är ett mirakel i sig…  

Jobbtorg Resurs idag!
Tänker egentligen inte skriva så mycket om det, för det blir mest negativt och mest att ”dynga ner” det hela.
Jag har gått där i över ett år nu och absolut ingenting händer. Slöseri med tid!
Jag blir irriterad att jag ska behöva lyssna till en ”jobbcoach” som ger mig goda råd i mitt psykiska mående och som delar med sig av sin egen livsfilosofi. Det är väl fint i sig, men mötena, som pågår i över en timme, cirkulerar kring henne och hennes världsbild. Det är onödiga energier som går åt för mig och jag är utled på att ta en fikapaus med henne och lyssna på hur hon ser på tillvaron.
Jag försöker att se det hela positivt, för det ger kanske något, tänker jag när jag går dit. Det är bara det att jag glömt allting när jag går därifrån!
Fokus och koncentration håller inte hela vägen… Jag blir galet hjärntrött och somnar på bussen hem!
Irriterande kvinna och onödiga Jobbtorg Resurs…

Vi hörs senare under dagen, på ett eller annat vis…
Tack för din uppmärksamhet och din tid!
Ta hand om dig därute i världen!
Väl Mött / Arthur