För somliga av oss människor, är tillvaron mer komplex, än för andra. Vi är en skara av människor, i verklighetsdjungeln, som lever med överkänslighet och där det saknas filter för att avskärma de yttre händelserna i tillvaron.

20190731_140605Vad har du gjort, med alla delarna ur ett liv?
Bara min kropps själ, vet hur den ska flyga, var den ska sväva. Ibland, undflyende…
Saknar vägledning, luft under vingarna…
Förvirrad och vilsen.

Vad har du gjort med mina händer? Mina fingrars tunna, tunna hud… Varje rad, varje veck, av mina nariga händer, är fyllda av liv, fyllda av sorger, kamp och arbete…
Ingen håller dem längre.
Ibland, smärtsam ensamhet och tomhet.

Vad har du gjort med min hud? Bara fingrar, nakenhet, vet hur kroppen ska väckas till liv igen. På nytt.
Varje vrå, varje vinkel och alla dessa kroppsliga gömslen,
bär med sig tecken på liv, att överleva, leva…

Jag vaknar till liv, snart, snart, snart…
Inom mig finns bosättningar av sorg, saknad och tomhet.
Jag kan inte avhysa dem, inte ännu!

Vad gjorde du med alla mina delar, ur ett liv..?
Vad hände med livet, så som jag kände det..?
Var är alla mina pusselbitar, som måste föras samman?

Öppet hus! Välkommen!
Kliv rakt in och komplicera livet, en aning… Fortsätt läsa

Det är relativt tidigt. Det blåser väldigt mycket ute och jag funderar över människorna, ondskan i världen, julen som närmar sig och jag tänker på kärlek och tvåsamhet.

Orden sitter långt inne just nu. Jag har mycket, som alltid, som rör sig i huvudet, men det är väldigt lite som vill ta sig ut ur skallen och ner över tangenterna.
Det blir svårt att skriva och ännu svårare att finna orden.
Jag är trött tror jag. Trött i huvudet!

Det är relativt tidigt. Det blåser väldigt mycket ute och jag funderar över människorna, ondskan i världen, julen som närmar sig och jag tänker på kärlek och tvåsamhet.

Jag dricker mitt svarta beska kaffe, läser nyheterna, dock väldigt kort och jag funderar över mina vänner och dem jag håller närmast hjärtat.

Jag undrar hur livet kommer att se ut framöver och jag tror förövrigt att jag lyckats med att sprida lite kärlek, värme och glöd hos dem jag bryr mig allra mest om.
Jag har, sedan en längre tid tillbaka, pysslat med hälsningar och papperskort till mina fina vänner och min syster. Jag ville förklara och berätta deras betydelse för mig och jag vill ge tillbaka lite grann av allt det som de givit mig.
Jag tror att jag har lyckats med att förmedla det jag ville att de skulle känna och förstå. Det projektet har naturligtvis tagit en längre tid, men jag rodde det i hamn och fick förmedlat det jag önskade.
Jag har tur. Jag är omgärdad av älskvärda människor, kvinnor först och främst, som betyder oerhört mycket för mig.
Om älskvärda kvinnor fick styra världen, skulle ondskans fula tryne inte alls vara så närvarande som det är idag.
Världen skrämmer mig. Jag är fylld med ord och meningar som jag skulle vilja delge dig, men undviker det, eftersom jag vill vara en bättre och schysstare människa. Det är oerhört fula och naiva meningar som växer i skallen!

Jag lyssnar på Melissa Horn denna morgon. Mjukt, skönt och inspirerande.
Jag skriver. Jag läser lite och är ganska splittrad i mina brydda tankar. 
Jag tror att jag ska måla lite. Lyssna på musik och naturligtvis vila och återhämta mig. De bor en del hat och ängslan i mitt hjärta… Jag ska skriva ner detta, för att frigöra det och hämta hem känslan av att stå över andra människors fientlighet och avsky gentemot det som är främmande och nytt!

Jag avrundar här, så länge, och önskar dig en härlig och skön Lördag. Själv vet jag inte alls vad dagen ger och hur den kommer att se ut… Just nu så är jag ganska förvirrad och lite snurrig…
Väl Mött / Arthur 

Men dagen till ära… Jag vill inte! Verkligen… Inte! Det blir lite av att ta sig i kragen och ge sig iväg i alla fall… Det är ofta den känslan jag bär omkring på, på dagarna, hopplösheten och vanmakten, men idag och just nu… Härligt och lätthanterligt.

Katten Tanten har Fredagsmys i Soffan.
Foto; Per Lundström

Fredag!
Tidig morgon och jag vill inte göra någonting alls idag! Jag vill vara hemma i Alby och krypa ner under täcket.
Jag har ett enda mål idag, eller två, och det är är fixa några blodprover för utredningen om värken i kroppen och sedan ska jag träffa terapeuten vid tvåtiden.
Jag ska försöka att hinna hem till mitt fina Bagarmossen också, för att kolla posten och se efter om det kan ligga ett beslut från Försäkringskassan där och vänta på mig.
Men dagen till ära… Jag vill inte! Verkligen… Inte!
Jag har haft få åtaganden den här veckan och ändå så faller lusten när jag väl ska iväg ut i vardagen! Men jag tillämpar ”att göra ändå”! Jag kan inte smita undan och gömma mig, för att det inte känns hundra i kroppen och hjärtat. Det blir lite av att ta sig i kragen och ge sig iväg i alla fall… Det blir bra med luft och medmänniskor!

Jag fick i uppgift av min nya handläggare på Socialförvaltningen, att se om jag kan finna någon bra sysselsättningsverksamhet som passar mig.
Jag har funnit ett par stycken som jag förkovrat mig lite extra i och jag tror att det kan bli bra.

En av mina tre kärlekar…
Doris, eller Myran! Älskar dessa djur!
Foto; Per Lundström


I skrivande stund får jag sällskap i magen av en arme av fjärilar! Det här är ju spännande! Lite läskigt och obehagligt, naturligtvis, men väldigt spännande! Allting som är nytt och som jag inte känner till, skapar ett obehag och väcker rädslorna, men dock… Det är spännande! 
Det jag tycks ha fastnat för är Aktivitetshuset Södermalm och där tycks det finnas en hel uppsjö av aktiviteter och lika många olika typer av människor med olika bakgrund. Jag ska skriva till dem och fråga om jag kan titta förbi på en koppa kaffe och ett studiebesök. Jag skulle önska sällskap av någon förstås, men just nu svävar jag lite mittemellan allting, så jag kanske får lov att ta itu med det själv.

Det är en bra dag idag.
Det känns i hela kroppen och även om lusten inte finns just nu att fixa mina få åtaganden, så är det en mjuk dag. Lite mer och lite fler av dessa dagar och jag skulle kunna tänka mig att stå ut med livet lite till…
Det är ett förbannat obehag det där, att känna att livet är slut och över och att det inte finns så mycket kvar att ge och ta emot. Livet är slut! Punkt!
Det är ofta den känslan jag bär omkring på, på dagarna, hopplösheten och vanmakten, men idag och just nu… Härligt och lätthanterligt.

Tack för uppmärksamheten och för att du tar dig tid!
På återläsande och ta hand om dig därute i världen!
Väl Mött / Arthur