Det blir inte många ord just nu… Ett äventyr i vilket fall. Spännande. En nystart på det nya året. Nya människor och ny miljö! Det är Fredag. Snart jul. Redan trött på julmusik, otäcka vettar…

Det blir inte många ord och meningar just nu. Saknar lusten och inspirationen.

Kanske återkommer under dagen..?

Jag ska dock på mitt studiebesök idag. Klockan två. Jag ser fram emot det. Lite av en skräckblandad förtjusning faktiskt.

Jag har fler alternativ att välja på, så inget behöver bestämmas och avgöras idag! Jag ska verkligen försöka att ”sitta ner i båten” och ta det lugnt, vara inkännande och försiktig!

Jag ska till Aspuddens Kreativa Verksamhet och få information om dem och vad exakt de gör där.

Jag upplever att informationen är knapphändig på nätet och det känns lite luddigt och då drar jag genast öronen åt mig. Jag vill ha ordning och reda och jag vill veta var skåpet ska stå!

Deras Hemsida var senast uppdaterad under hösten 2011! 

Jag har ingen större erfarenhet av detta, men känner att information, förkovran och upplysning borde finnas tillgängliga. Det är mer seriöst. Det känns genast mer sakligt och uppriktigt.

Det faller lite när saker och ting, inom olika organisationer och föreningar, inte är lättillgängliga och lättåtkomliga. Jag är kritisk. Jag är lite väl analytisk kanske och lite för granskande. Men faktum är att de även varit svårt att få fatt på någon personal som kan hjälpa mig tillrätta på plats! Inte ens mejladressen har varit korrekt. Men jag går dit, i sällskap av min nya Socialassistent via Socialpsykiatri och känner efter.

Jag ska vara helt ärlig och skriva med en gång, i denna stund, att jag är avigt inställd och att jag är lite irriterad när ”flow’et” och enkelheten inte finns med ifrån början…

Ett äventyr i vilket fall. Spännande. En nystart på det nya året. Nya människor och ny miljö!

Det är Fredag. Snart jul. Redan trött på julmusik, otäcka vettar och stirriga tomtar. Irriterande med julkulor i allsköns färger och allt detta glitter… Skål och God Jul! Pengar, pengar och pengar… ”Skål, tamejfan’…”

Jag och många med mig undviker julhandeln. Det är obehagligt mycket människor ute på stan och i Stockholms alla köpcentrum. Min härliga man är ledig i helgen och vi ska passa på att handla lite inför jul. Mat alltså!

Han är lite som jag själv, undviker folksamlingar och där det är för mycket barn, stök och höga ljud. Vi brukar gå och handla så tidigt som möjligt underhelgen, för då slipper vi barnfamiljer, skrik, gråt och trängsel…

I övrigt finns ingenting planerat. Vi kan göra som vi vill och när vi vill.

På återläsande och väl mött / Arthur 

Jag började morgonen med en tanke… "Det är de dummas förhoppning att de kloka ska ge efter"… / Hans-Horst Skupy

Jag ägnade en tanke åt på Donald Trump…
Jag funderade lite på Sverige Demokrater och nedbrända flyktingboenden…
Och mina grubblerier tog en omväg kring Sveriges ekonomiska och positiva tillväxt och att det, märkligt nog, inte finns mer plats, mer pengar och mer själavård för de som behöver vår hjälp…

Jag filosoferade över människors dumhet och över hur den lilla människans godhet sällan syns, glittrar och hörs.
Det är de som vill ha hela kakan själv som syns mest, gapar störst och tar det största utrymmet… De är på frammarsch genom hela världen…
Argumentera aldrig med dumheten, för de förstår inte bättre och de har redan lämnat förståndet bakom sig!

”Det är de dummas förhoppning att de kloka ska ge efter”…
/ Hans-Horst Skupy

”En dumbom finner alltid en större dumbom som beundrar honom”.
/ Nicholas Beileau

God morgon världen. Så här långt och så här dags blir det en kortare text och ett mindre inlägg. Jag ska iväg och äntligen möta en nya Handläggaren på Socialpsykiatri… Önska mig lycka till!

God morgon världen.
Så här långt och så här dags blir det en kortare text och ett mindre inlägg.
Jag ska iväg och äntligen möta min nya Handläggaren på Socialpsykiatri och få lite mer kött på benen.
Just nu är jag mer oroad över färden dit, än själva mötet, men försöker att tänka på det som min terapeut tidigare har sagt till mig; ”Det är ett äventyr! Vilka förutsättningar! Du kan få all hjälp i världen och det kan bli hur spännande som helst”! 
Det får vara ett äventyr och en liten resa idag! Jag har tillförsikt och jag tror på det här… Håll tummarna!

Det som stör mig dock är själva överlämnandet av mitt ärende och mina angelägenheter till Socialpsykiatri.
Min nuvarande socialsekreterare på Vuxenheten och inom missbrukarproblematiken, som känner mig väldigt väl och som lovade mig att ”hålla handen” och vara ett stöd under själva ”processen”, har lämnat återbud och valt att ”göra annat”. Det blir jag och en ny Handläggare på Stadsdelsförvaltningen och det känns lite osäkert!
Jag blev först oroande nervös och ledsen/förbannad, men min nyvunna kamrat terapeuten gör mig sällskap och kan hjälpa mig att hålla fokus, ställa det bra och rätta frågorna och se till att jag inte missar något.
Och jag tänkte som så, att jag är trots allt en vuxen man och torde klara detta själv, jag har faktiskt haft ett bra yrkesliv, en karriär och yrkesverksamma framgångar, så jag borde ju kunna…

Men läget är kanske ett helt annat idag och det ser inte ut som det gjorde för tolv fjorton år sedan och jag har inte tillgång till några droger eller preparat som kan stilla mig och få mig att behålla inriktningen och lyssna!

Kanske att min ”gamla” socialsekreterare har någon annan som verkligen behöver hennes hjälp och är i nöd och därför blir hon tvungen att prioritera bort mig, men å andra sidan så vet hon hur det varit med depressioner, nedstämdhet och oro och jag känner ett visst svek… Hon skulle ha kunnat vara ett stöd och en hjälpande hand. Begär jag för mycket?
I skrivande stund känner jag mig mest vilsen, fånig och rent dum, som inte kan, vill eller har modet att fixa det här själv…
Jag ska ”lämna det därhän”, som en nyvunnen vän och jag alltid skojar om…
Men… Det är lättare sagt än gjort.

En god vän skrev till mig härom kvällen och frågade om jag inte hade mer och ”annat” att skriva om,  ventilera på min blogg och i mina anteckningar, än all denna gegga som jag tar mig igenom?
”Är det inte märkligt och konstigt att vara före detta missbrukare, dubbeldiagnostiserad och skriva om sina depressioner och sitt mående? Är det inte konstigt att bli och vara likställd med kamp, krigande och nedstämdhet? Det måste finnas annat att skriva om och annat att bjuda på”? Men nej…
Det gör inte det! Just nu, gör det inte det! Faktiskt!
Jag kan skriva om de förflutna och det som har varit i mitt liv, det har jag ju även gjort, och jag kan skriva ännu mer om livet och skiten på gatan och som missbrukare, men det intressanta är ju, egentligen, allt det där som är nu och allt det som sker i verkligheten och vardagen när man ska ta sig tillbaka till livet och världen!
Det spännande är ju faktiskt hur det ter sig och hur jag tar mig framåt i nuet. Det förflutna har naturligtvis betydelse, men det är ju hanterandet av mig själv, mina erfarenheter, alla dessa myndigheter och denna sjukvård som är min tillvaro och det jag dagligen tar mig fram igenom.
Just nu är jag det här. Just nu är jag den här. Men det kommer en tid då det förändras och jag med glädje kan skriva om annat som rör vardagen. 
Just nu… Just idag… Det känns som om jag påbörjar något nytt och jag kliver in i ett nytt kapitel!
Önska mig lycka till! 

Väl Mött, min vän och på Återläsande under dagen! Idag är jag definitivt inte färdig med mina tankar och funderingar! / Arthur