Betraktelser från gårdagen. Tänkta tankar, och funderingar jag tankade. Fragment ur en riktigt dålig dag! Jag grävde fram den riktigt värsta sidan hos mig själv och erkänner; Jag är en jävla skitstövel när jag vill… Och all denna jävla julmusik! Man slipper inte ens Bjällerklang i tobaksbutiken!

Betraktelser från gårdagen. Tänkta tankar, och funderingar jag tankat. Fragment ur en riktigt dålig dag! Jag grävde fram den riktigt värsta sidan hos mig själv och erkänner; Jag är en jävla skitstövel när jag vill…
Grattis till hela mitt vackra jag!

Mitt möte på Aspuddens Kreativa Verksamhet blev inställt igår och jag fullkomligen exploderade av undertryckt ilska! Missförstånd. Fel tid. Fel dag och allt var fel. Fan!
Allt blev fel! Totalt jättefel och hela jag kokade i rött! Jag hade ju väntat så länge. Jag vill få ordning nu.

Va’ fan…

Och efter det retade jag mig på allt och alla! Jag fullkomligen spydde ur mig, i mina mörkaste tankar naturligtvis, eftersom jag är en snäll och en fredens man, galla och ärtsoppa över alla som kom i min väg. 

En äldre man tappade sin spritflaska på perrongen. Han blev galet arg på sig själv. Svor och gick ann. Han sparkade på skärvorna och föll sedan handlöst ner på stengolvet. Alla omkring honom såg på medan han kravlade sig upp igen och svor så det osade svavel. Jag ville ta honom i örat och vråla; ”Ta dig samman, gubbjävel! Är detta ett värdigt liv”!?

Och på tunnelbanans tåg luktade det gammal fylla. Snuskiga oborstade Ryssar, som inte kan lämna flaskan ifred, en tidig Fredagseftermiddag! Det sved i näsan av alla ångor!
Jag gjorde mina försök att utestänga allt skrän och allt stoj från dessa högljudda onyktra Fredagsmän, men det gick sådär kan jag berätta! Mer musik och fler högre toner. Snuskigt! Snusk. Grattis till deras fruar!

Och överallt dessa förbannade barnfamiljer!
Snoriga, skrika ungar och föräldrar som uppenbarligen tror att de äger all plats och allt företräde i världen, för att de har barn och skjuter omkring på dubbelbarnvagnar som är stora som mindre traktorer och skiter fullständigt i sina medmänniskor och medpassagerare på t-banan.

Överallt är de! De tar plats och pysslar med sin jäkla mobiltelefoner hela tiden. Ungarna skriker och föräldrarna är totalt frånvarande. Och alla tycks tro att just deras skitiga unge är sötas, mest bedårande och mest välartad!
”Se upp, här kommer en stolt farsa, som egentligen inte bryr sig, för statusen på Facebook är viktigare”!

Och all denna jävla julmusik!
Man slipper inte ens Bjällerklang i tobaksbutiken! Undkommer inte heller färgade julkulor hos kemtvätten eller skomakaren!
Och jag tänkte att… om jag ändå hade ryckt åt mig några kulörta kulor och slängt dem hårt på alla småbarnsföräldrar?
Det hade väl varit kul!?
Ja… Inte på själva barnen naturligtvis, men på deras idiotiska föräldrar som tror att de äger hela samhället för att de lyckats med att sätta några snorungar till världen!
Bjällerklang och Hej Tomtegubbar… Sur uppstötning. Mer Samarin och en Trillingnöt till…

Och alla dessa tomtar, nissar och renar, som hänger, ligger och står i vägen överallt! Somliga av dem ser ut som massmördare som äter småbarn, med stora svarta frånvarande ögon, och det är inget gulligt över det, inte alls! Julen ska ju vara en glädjes högtid!?
Och andra tomtenissar har uppenbar autism, mest stirrande framför sig, ut i tomma intet, med en önskan om att julen snabbt ska vara över, och de ser fullständigt frånvarande ut… God jävla jul! De vill bara åka hem igen!
Och några av dem, dessa vettar i rött, grönt och guld, den eldrivna varianten, som torde vara diagnostiserade med ADHD, för jag har aldrig beskådat något så galet hysteriskt som dessa galenpannor, driver mig till vanvett! De skrämmer mig! Upp och ner och runt, runt, hit och dit… Gärna hängandes uppe i taket i närbutikerna, eller i deras skyltfönster!
Jag blir lite lätt illamående. Jag blir det… Kommersiellt jäkla jippo!
Bjällerklang och Hej Tomtegubbar… Sur uppstötning. Mer Samarin och en Trillingnöt till… kanske? God Jul!

Och någonstans på gatan, på min väg hemåt och mot mitt eget lugn och ro, gapade en unge högt, så att hela kvarteret kunde höra det, att han minsann inte vill ha kotletter till middag.
Och tvärsöver vägen drog en stressad mamma på sitt barn, som en säck potatis, brutalt och hårt, som om det gällde livet, för att de förmodligen skulle hem och ha sitt jäkla fredagsmys med Tacos och chips, och den traumatiserade ungen skrek hela vägen.
Grattis till den ungen.
Grattis till den morsan!
God Jul och trevlig helg!
Ungarna har blivit mer av accessoarer i dyra breda dubbelbarnvagnar från Emmaljunga, än de nyförvärvade liv med tillkommande ansvar och ”glädje”, som det egentligen borde vara…
”Häng på bara, mamma har bråttom till Systembolaget”!
Bjällerklang och Hej Tomtegubbar… Sur uppstötning och lite mer Samarin! 
En Trillingnöt till? Rött eller vitt vin till Ostkrokarna? 

Och dessa tonåringar som tjuvåker på mig och mitt busskort på t-banan! Som om jag hade mer pengar än någon annan. Som om inte jag också skulle vilja göra något roligare för mina pengar?!
Och samma jävla ouppfostrade tonåringar skriker, gapar och kallar varann de fulaste, grövsta och mest könsnedsättande orden jag hört, och det ekar över hela tunnelbanans tåg och detta emedan de leker med de dyraste nyaste mobiltelefonerna och jag inser; ”Jaha, det är dit månadsresorna med lokaltrafiken går”!
Och ytterligare en skitunge vill inte resa på sig när en äldre dam frågor om hon kan få sitta… 

Och så min man, som bad mig handla på vägen hem och jag…
Jag fräste ifrån, blev galen och svart i ögonen och tänkte; ”Vem fan tror du att du är? Ber mig göra ärenden, fixa saker och ting för dig, bara för att du tycker att jag går hemma hela dagarna och drar benen efter mig”…
Och jag fixar det ändå. Jag gör det ändå, för jag vet att jag inte är den där mannen, egentligen. Jag är inte den där arga, sura, elaka, bittra, stygga och ondskefullt tänkande mannen…
Det är tillfälligt. Jag är bara irriterad för att min dag gick i delar och för att det inte blev som jag önskade.
Utmattad, less och energidränerad, inser jag att det är försent att påminna mig själv om åtgärder för att bespara mig allt det där… All energi som går åt till att vara arg, irriterad och förbannad! To late! God Jul till mig!

Och jag somnar, i fem minuter, på vägen hemåt!
Hemåt, mot Alby, där mitt hem inte alls är, egentligen…

Bjällerklang och Hej Tomtegubbar… Sur uppstötning och lite mer Samarin! 
En Trillingnöt till?

Tack för ordet! / Arthur
På Återläsande! 

Det är väl lite märkligt hur män reagerar och känner sig hotade avstarka och framgångsrika kvinnor? Så fort man använder sig av ordsom "penisavund" och "kastrationsångest", så går män i taket. Kvinnorska absolut inte tro att de är viktigare, bättre och större än män…

Det är väl lite märkligt hur män reagerar och känner sig hotade av starka och framgångsrika kvinnor?

Och det är ännu konstigare att så fort man använder sig av ord som ”penisavund” och ”kastrationsångest”, så går män i taket. 

Jag skrev ett kort inlägg och en kommentar i går, om Zara Larsson och Herr Gunther, på Aftonbladets hemsida!
Jag gjorde det även här på Bloggen! 
Herr Gunther, fyrtiosju år, ondgjorde sig över att Zara ansåg att hon och andra kvinnliga artister ofta får stå tillbaka som affischnamn och dragningskraft inför olika evenemang och festivaler.
Herr Gunther gick i taket och kallade henne för ”fjortisbrud” och tyckte hon skulle ”tagga ner” sitt ego och försöka förstå att hon, sjutton år och framgångsrikare än många manliga svenska artister, inte alls var så jä*la speciell och att hon snart är gammal skåpmat. 
Som sagt, hon är en fjortisbrud, bland så många andra. Det kommer nya och det kommer fler…

Anmärkningsvärt är att Herr Gunther, eller Mats Söderlund som han heter egentligen, gör mig osäker och lite förvirrad, för jag vet knappt vem han är. 
Han sjöng någon poplåt som på fullaste allvar anspelade på penisar, sex med härliga kvinnor och med en text som påminner om mig själv när jag försökte mig på, som sjuåring, att skriva poesi och lyrik på engelska. Dock utan anspelningar på ”ding och dong och penisar”, men det motsvarar ungefär enkelheten i de texter han skriver.

Men han säljer visst bra i Sverige och han har varit med i Melodifestivalen och han borde kanske vara nöjd med det, istället för att hoppa på någon som är trettio år yngre än han själv och dessutom, på en ytterst kort tid, rönt större framgångar över hela Europa än vad han själv gjort.
Och jag tänker… Eller jag tror… Nej, jag vet faktiskt… Att om det hade varit Herr Gunther som gjort ett utspel om sin person och sin dragningskraft som artist, så hade inte någon rört ett ögonbryn och inte hade det heller fått så stor uppmärksamhet som detta nu har fått.
Så fort kvinnor, oavsett ålder, känner sig förbisedda och i skymundan för penis samhället, och dessutom uttrycker det, så blir det ett jä*la liv och får framstå som konservativa och aggressiva feminister och ”rödstrumpor”.

Och jag kunde inte låta bli att se och läsa de kommentarer som fanns att beskåda på Aftonbladets hemsida, och där jag själv lämnade en syrlig kommentar, att det faktiskt är som jag befarade och som jag bara kan bekräfta; Det är mans-väldet som reagerar och som attackerar, hatar och ondgör sig över det här lilla flickebarnet, vilket jag också skrev i min reflektion. Jag var lite ironisk också, och gjorde jämförelser med män och deras penisar. 
Det skulle jag kanske inte ha gjort, för det blev rykande reaktioner på det. 
Det blir alltid reaktioner, när man angriper den enda som är mannens bästa vän, hans penis och tillhörande entourage, scrotum…

I alla fulla fall… 
Det jag vill ha sagt är, att det inte är så märkvärdigt och inte så intressant när män gör uttalanden om sin karriär och sin attraktionskraft som dragplåster på olika evenemang, men när en ung flicka gör det blir det stort näthat och attacker i proportioner och storleksformatet, som när någon politiker köper Toblerone och blöjor på kreditkort som inte är vederbörandes… 

Ja, visst ja… 

Det var ju en kvinna det också…
Män har ännu makten i samhället och kan köra över små framgångsrika flickor och få dem att framstå som egocentrerade, bortskämda skitungar.
När män gör det, pratar, skryter och gör sig lustiga över det kvinnliga könet och sin egen storhet, kommer det alltid undan med det.
Kvinnor ska tiga still, skriva bloggar om kläder, modet och att snyta barn… Inget annat. 
Män vill att kvinnor och tjejer ska ha en hjärna som Victoria Silvstedt, med en kropp och utseende som en blond plast-bystad porrskådis, typ Puma of Sweden… 
Och de ska absolut inte tro att de är viktigare, bättre och större än män…

Tack för din uppmärksamhet och för att du tog din tid.
Det är sol och ljus i dag. Känns sommar…

Ta hand om dig där ute i verkligheten och världen. 
Var schyssta och snälla emot varann. 
På återläsande under dagen.
Väl Mött / Arthur

• Länk till Aftonbladet och ovannämnd artikel… 

Det är Söndag. Halvklart väder och jag blir ensam hemma idag med. Eller nu ljuger jag igen… Då ska jag ta itu med sockermonstret… Resultatet blir en oformlig man på hundraåttio centimeter, mycket att tycka om och älska…

God Förmiddag alla medmänniskor, du som läser och mitt älskade Alby!

Det är Söndag. Halvklart väder och jag blir ensam hemma idag med.
Eller nu ljuger jag igen… 
Det är jag och två katter, Doris och Tuss. Eller deras alias, Snurran och Tanten. Jag är inte ensam! Två villkorslösa kärlekar gör mig sällskap!
Men min kärlek och man, han jag alltid vill vara nära, nära, arbetar och vi blir ensamma hemma i Alby.
Det blir jag, katter och repriser på tv.

Jag har fastnat i sockerträsket! 
Jag stoppar i mig mängder med godis och socker dagligen och det påminner om mitt missbruk. 
Den stora skillnaden är att jag med gott samvete kan äta godis och sötsaker, utan att behöva smussla med det och jag behöver inte heller ljuga och dölja.
Däremot syns det numer! 
Jag menar det! Det syns… 

För tjugo år sedan syntes det inte alls! Inte det minsta!
Innan mediciner och innan åldern hann ifatt mig, så var jag trådsmal och med en ämnesomsättning som nära nog åt upp hela mig.
Efter mediciner, stigande ålder och depressioner, så lägger sig allt det goda, gosiga och härliga sockret runt midjan och på magen. Och vi snackar ”Big time”! 
Och varje kväll, eller fram emot småtimmarna, tänker jag att i  morgon… 
”I morgon, då ska jag ta itu med sockermonstret. 
I morgon ska jag börja med mina härliga långa promenader igen, bra musik öronen och bara vandra! 
Och jag ska äta sundare, leva bättre och verkligen ta hand om mig själv”…
Det första jag sneglade på denna morgonen, var den kvarglömda godispåsen från igår kväll, vid soffan. 
Och jag tänkte snabbt som sjutton; ”En stund i hörnet av den där härliga sittmöbeln, med en pläd och det sista av godiset, samt en dålig repris på teven, låter som en skön Söndag”… 
Och så är vi där igen… 
Det ockuperar mig och jag mår inte bra av det. Socker stressar kroppen och dess celler som f*n och det triggar alla de centra i hjärnan som ”går igång” på andra droger! Det är ett faktum att det är så! Och socker blir en fin kompensation för det där andra som jag inte tar till längre, alkoholen baldn annat! Alkoholen som är en drog!

I ärlighetens namn, jag har lagt på mig väldigt mycket i vikt och det kostar pengar och jag borde… Jag skulle kunna… Jag måste…
Och i dag blir det inte heller av, att bryta sockermönstret och döda sockermonstret.
Idag blir det en Söndag i soffan, inomhus och hemma, med resten av godispåsen och dålig teve.
Frågan är bara när motivationen ska dyka upp och om jag verkligen kommer att ta itu med det?
Jag kanske slutar som en av de där Amerikanska oformliga enorma heffaklumparna, som måste hjälpas ut med lyftkran från femte våningen?
Det blir mycket att krama och mycket att tycka om för min man och kärlek!

Till saken hör också att jag vid depressioner äter mängder med kolhydrater, som en napp och en tröst förmodligen, och mönstret är oerhört svårt att bryta när jag väl kliver upp och ut igen, ur snårskogen av ”offerkoftor”. 
De flesta som blir eller är deprimerade, går ner i vikt på grund av bristande motivation att äta och förlusten av hunger och behovet av mat. 
Jag tillhör en mindre skala människor som äter och äter och äter och tröstar mig med diverse godsaker och resultatet blir en oformlig man på hundraåttio centimeter , mycket att tycka om och älska, som saknar midja och är fullständigt strukturlös.

Men ett frö är sått och tanken finns där. 
Det är som alltid med mig, startsträckan är alltid lång och från tanke till handling är det långt för små oformliga potatisar…

Jag läste, som alltid, nyheterna på nätet och kikade även runt på Facebook.
Jag fann en krönika, som min man och kärlek uppmärksammade mig på, eftersom jag själv skrivit om det tidigare, en krönika av Alex Schulman och Allas vår härliga Ulf Lundell… Jag återkommer till det under dagen.
Jag har en del att tänka, fundera och ha åsikter om det där…
Det där med att vuxna missbrukare försöker tillrättavisa sina barn och deras hågkomster. Dumt… Men jag lär återkomma i ärendet.

Ta hand om dig därute i verkligheten. Var schyssta emot varann och er själva!
Tack för din uppmärksamhet och för att du tar dig tid.
På återläsande min vän! Väl Mött / Arthur 

• Ett tidigare inlägg på min Blogg, angående Ulf Lundells utspel… 
• Alex Schulman; ”Vuxna ska inte gå till motattack mot barn”…