En gammal god vän skrev på Facebook att hon älskar att betala skatt i det här landet! Min bästa vän och kärleks syster kommer i nästa vecka. Jag ser fram emot det! Från det ena till det andra… Jag älskar, fullkomligen älskar, mina djur. Ja, eller katterna.

Jag tände ljus när jag vaknade. Jag vaknade tidigt.
Låg kvar i sängen en stund och funderade och ena av katterna trampade runt och hade nog föredragit om jag blivit kvar i sängvärmen, hon vill ha kli på magen, men jag klev upp.
Kokade kaffe och undvek nyheterna på nätet.
En stund i alla fall. Nyheter på morgonen är inte ett bra sätt att vakna på och det blir så vansinnigt negativt! Men, jag kan inte låta bli! Jag vill vara uppdaterad. Å andra sidan… jag skulle kunna hinna med det senare på förmiddagen.
Och ja, jag är lite ”nyhets-kåt”!

En gammal god vän skrev på Facebook att hon älskar att betala skatt i det här landet och jag instämmer.
Hon hade hamnat akut på Hjärtintensiven under två dygn. Ständig tillsyn, mat, fika, trevlig personal, genuin oro för henne, ständigt uppkopplad via EKG och mediciner. Nu var allt okej med henne, en mindre inflammation i hjärtat ”bara”! 
Men… Räkningen gick på tvåhundra kronor! 
Jag kan bara instämma… Det är ett bra land vi bor i och oavsett hur hög skatt vi har i det här landet, så får vi hjälp när vi verkligen behöver det och vi kan be om densamma om vi vill och kan.
Jag tänker närmast på mig själv i det avseendet, för jag hade aldrig fått den här hjälpen, med mitt tidigare missbruk och mina diagnoser, om jag hade bott någon annanstans i världen. Även om det är lite pengar jag får just nu, så skulle jag kunna få det att gå runt. 
Det är svårt, men min man och kärlek hjälper till så gott han förmår, så även min äldre syster, så jag klara mig. Men, om jag verkligen ansträngde mig, så skulle det kunna gå!
Jag hade aldrig fått mediciner, terapi eller utredningar om jag levt och bott i Rumänien, såvida jag inte var höginkomsttagare och kunde betala för det själv.
Hade jag bott i USA, hade jag ensam fått sträva efter nytt boende, arbete och en väg tillbaka till yrkeslivet och där hade det inte varit frågan om jag hade orkat eller inte. I Amerika får du ”dra på” oavsett… 
I Sverige finns hjälp att få för alla!
Det är dessvärre tvunget att be om den och tyvärr krävs, som jag skrev igår, en del motprestationer om man ska få bistånd/hjälp och en utsträckt hand.
Jag vet att jag klagar och gnäller emellanåt, men ibland får gamla vänner en att öppna ögonen ytterligare och tänka; ”Vilken jäkla tur jag har ändå”!

Jag ska iväg till min terapeut.
Jag ska inte vara där förrän klockan två i eftermiddag, men som vanligt så vill jag ha min promenad och få frisk luft och lite spring i benen…
Jag ska hem till mitt vackra hem i Bagis och se till blommor och se över posten. Jag väntar fortfarande på en del intyg till Försäkringskassan och

det även om handläggningen har påbörjats. Jag vill vara säker på att de får alla papper de behöver och som vanligt tar jag i lite i överkant. Men jag känner att jag vill vara grundlig och tydlig och att inga missförstånd uppstår.
Det blir, även med Sjukersättning, inte mycket pengar att leva på, men jag kommer att slippa stressen över Försörjningsstödet varje månad, efter som det aldrig finns finns garantier för att man blir beviljad dessa pengar, och jag kommer att veta vilka pengar jag kan behålla och att det inte blir avdrag för minsta lilla krona som kommer in på mitt konto.
Jag hoppas att det går vägen, för det skulle betyda ytterligare lugn och ro för mig…

Min bästa vän och kärleks syster kommer i nästa vecka. Jag ser fram emot det! Jag brukar tycka att sådant är jobbigt, för det går åt så mycket energi och jag upplever att jag måste anstränga mig, vara social och tillmötesgående. Men hon är lättsam, hon känner till ”läget” och vet att jag saknar energin som jag hade förut. För övrigt är det faktiskt upp till mig att ”spara på mig själv” och säga till när jag inte orkar mer. Jag vet att hon har koll, är förstående och överseende med mycket. Jag tror att det blir trevligt och jag ser fram emot det. Vi har en hel del gemensamt och en del att dela med oss av.

Från det ena till det andra…
Jag älskar, fullkomligen älskar, mina djur. Ja, eller katterna. Jag är så oerhört glad för dem och jag längtar ständig efter dessa två. 
Jag kan bli blödigt rörd när jag tänker på dem!
Jag är glad att min man och kärlek också ville ha djur, även om det mesta av ansvaret har fallit på mig av någon anledning, och han uppskattar dessa två oerhört mycket han också.
Jag vet faktiskt inte hur livet hade varit utan dem, för de känner in, vet och tolkar av hur jag mår och en av dem är extremt känslig och somliga dagar, när jag inte mår så bra, så söker hon sig ständigt till mig… Det är bra för det metala måendet, tro mig…
Och jag har tur! Jag får ha dessa pälsbollar i mitt liv och jag möter dem varje gång jag kommer hem. 
Det, min vän, är vardagslyx och ren glädje!

Tack för din uppmärksamhet och tack för din tid!
På återläsande under dagen och var rädd om dig därute i världen!
Jag ska göra mig i ordning och komma iväg och ut i den kyliga höstluften!
Väl Mött / Arthur

Och du… ”Ta ingen skit”!

Vårdcentralen! 09.30. Ny läkare, informera ännu en gång om min situation. Smått illamående och jag stressade långt innan jag skulle iväg, psykiskt förstås. Det är inte okej att vare sig se in i människors köksfönster eller brevinkast!

Tidig morgon. Jag är inte helt okej i magen. Orolig och nervös!

Det blir värre och värre med tiden… Men jag är en jäkel på att fixa mina åtaganden ändå!

Detta ska inte få ta över mitt liv!

Vårdcentralen! 09.30.
Ny läkare, informera ännu en gång om min situation. 

Papper och journaler i väskan! 

Nervös och orolig, som alltid. (Det driver mig till vanvett och jag försöker verkligen att tänka andra bra och fina tankar! Positiva energier!)

Idag var det värre än vanligt.

Smått illamående och jag stressade långt innan jag skulle iväg, psykiskt förstås.
Kärleken tittade på emedan jag förberedde avfärden mot Södermalm och mitt nya möte!
Jag kopierade papper och gick igenom väskan åtskilliga gånger, så att ingenting var glömt.

Av all välmening frågade han mig varför jag inte gjort i ordning allt detta tidigare? Varför stressa och i sista minuten!?
Och han har helt rätt!

Jag vet ju och har insikten om hur nervös och stressad jag blir, men ändå… Alltid sista minuten och alltid i ett panikliknande agerande!

Herregud, jag blir hjärntrött innan dagen ens har börjat!
Ingen har hörts av från psykiatrin eller Patientnämnden! Surprise!
Ingen av de på Socialförvaltningen har heller hörts av igen, men å andra sidan… jag har en tid för möte med dem på Torsdag!

Som vanligt så får jag avvakta och se hur det blir med det! (Och ja, det börjar bli lite beskt och bittert!)

Natten var ganska rörig! 

Jag kom i säng i tid och det även om jag tog en lång sovmorgon igår morse! Somnade snabbt, men katterna har varit väldigt oroliga och trampat omkring i sängen.

En av dem stångas väldigt på armar och ben, och i ”bästa” fall kliver hon mig över hela ansiktet och huvudet…

Det var stökigt i natt. Oro!
Och vem vet vad det stod för!? Jag? Känner de av mitt ”tillstånd”!?

I morse var ordningen återställd och lugnet infann sig vid morgonens första mugg kaffe!

Jag ska bo hemma i Bagarmossen i några dagar och jag blir stressad av det också! (Men visst är det väl märkligt! Jag tänker att mina insikter och min förståelse för mig själv, får alla känslor att verka mer och större? Kan vara så?) Det är inte det att jag inte trivs, men det är så mycket jag inte gjort på min uteplats, till exempel, som jag lovade under våren!

Det har saknats ork och det har saknats pengar.

Jag gav upp långt innan rabatterna blev en ogräsodling!
Jag måste göra någonting åt det! Jag har inte skött mina åtaganden!

Och jag stressar som fan för att mina två grannar söker sällskap hela tiden och vill prata, prata och prata.

Jag orkar inte det och jag stressar som f*n över det, för jag vet ju hur ensamma de är och att det ”bara” vill umgås, men det blir ett energidränage utan dess like, för mig!

Jag vill vara ifred och jag vill få rå om mig själv!

Jag är lite av en eremit, men fortfarande väldigt snäll! (Nykter och drogfri förstås!)

Jag vill aldrig såra någon och jag vill inte upplevas som otrevlig!

Alltid snäll, vänlig och social, oavsett… Jag söker ofta människors gillande och jag vill inte vara ett gnissel och en surkart!

Men jag blir trött och sömnig!
Jag räcker inte till längre!

Jag har egentligen inte styrkan att bjuda på hela mitt jag och jag har inte heller den energi som krävs för att säga ifrån!
Men…

Min ena granne har jag faktiskt bett att sluta upp med att titta in i mitt köksfönster! Och hon förstod! Hon ville bara vara en god granne och se efter om jag var okej! Det märkliga är att hon numer satsar på mitt brevinkast som ”kikhål”!

Jag upptäckte det härom morgonen och jag blev naturligtvis jätterädd!

Jag får lov att prata med henne igen! Det är inte okej att vare sig se in i människors köksfönster eller brevinkast! Det är ju faktiskt inte helt normalt!

Var är människors gränser egentligen och var tar deras sunda förnuft vägen?
Jag måste le lite grann… Hon är ganska söt, men är en jäkel på att skrämmas…

Njut kvällen! Min dag blev ytterst märklig, men jag har vilat mitt hjärntrötta huvud och nu är jag lite piggare.

Var rädd om dig och du… ”Ta ingen skit!”

På Återläsande / Arthur

Tänkta tankar och funderingar jag tankat… Förmiddag och regnet öser ner. Jag är hemma i Bagarmossen och njuter av ljudet från regnet på asfalten där ute. Tänder ljus, dricker kaffe och tänker på mina älskade katter i Alby!

Förmiddag och regnet öser ner. 

Jag är hemma i Bagarmossen och njuter av ljudet från regnet på asfalten där ute.
Tänder ljus, dricker kaffe och tänker på mina älskade katter i Alby!
En av dessa katter har varit ett märkligt stöd under de förlupna dagarna av nedstämdhet och hon har varit så kontaktsökande. 
Det har givit sådan tröst och villkorslös kärlek.
Tacksam att även min man och kärlek vill ha dessa djur i sin närhet.
Tänk att få ha livslevande djur att se till och ta hand om hemma! I lägenheten! I soffan! I Sängen och att de tyr sig till en och vill vara med!
Jag påminner mig om det vidunderliga i det! 
Det är en förmån! 

Idag är en sådan där dag då alla myndigheter, samtidigt, hör av sig och önskar kontakt och kompletteringar i diverse frågor som jag själv har ställ dem och önskat få besked om.
De enda som inte, i vanlig ordning, har hört av sig till mig är mina kontakter på socialförvaltningen. Jag vet hur de tänker och jag vet hur de resonerar. ”Arthur, eller Janne för somliga, klarar sig så bra nu och det finns andra som behöver vår hjälp mer. Han är så duktig och håller sig till ”planen”. Han är inte ett problem längre”
Det är okej med mig. Men de kunde kanske bara meddela att de hört ifrån mig, eftersom jag hade det så oerhört tungt i Fredags förra veckan.
Men det är riktigt som de tänker! Andra har större behov just nu och jag hamnar i periferin av deras ”brådis-lista”.
Annars är det F-kassan, psykiatrin och A-Förmedlingen som hörts av.
Jag har svarat via mejl så gott det går. De vill att jag ringer, vilket jag fullständigt avskyr!
Jag har tagit regelbundna promenader och det var tänkt att jag skulle ut och vandra lite i Nacka Naturreservat idag! Det skulle ha fungerat om jag haft en regnrock. Skall införskaffas. Jag behöver ett par gummistövlar också. Skall inhandlas, när pengarna räcker till det. Å andra sidan så är det nära hem och jag är inte ”gjord av socker”, som mormor sa.
Jag läste någonstans ett bra ordstäv; ”Känner du regnet, eller blir du bara blöt”? Jag föredrar att känna regent och jag kan alltid byta om när jag är hemkommen igen. Men det vore skönt med en regnrock i det här vädret.

Det åskar lite.
Jag sitter inomhus och njuter, lyssnar på musik och bara… Ja, det liksom bara är idag. Tacksamt och jag njuter av det!
Det är en okej dag och jag är okej…

Tack för din uppmärksamhet och för att du tar dig tid!
Ta hand om dig och Väl Mött / Arthur

Njut dagen och på återläsande!