Jag börjar dagen med de vackraste orden jag vet… En av de vackraste texter jag känner till… Ola Magnell och "På älvors vi"… Väl Mött / Arthur

På älvors vis



Slumrande och stum

Sitter jag i denna tysta timma

I min tankeslum
Där tonen tärs av tidens tand


Älvor i mitt rum
Dansar ut på solens sista strimma
Och jag ser Neptunus glimma
Över prinsen i ett annat land

Luna, matt och blek
Utan glans mot horisontens strålar
Ruvande på svek
När solen står nån annanstans

~Ola Magnell~

Men dagen till ära… Jag vill inte! Verkligen… Inte! Det blir lite av att ta sig i kragen och ge sig iväg i alla fall… Det är ofta den känslan jag bär omkring på, på dagarna, hopplösheten och vanmakten, men idag och just nu… Härligt och lätthanterligt.

Katten Tanten har Fredagsmys i Soffan.
Foto; Per Lundström

Fredag!
Tidig morgon och jag vill inte göra någonting alls idag! Jag vill vara hemma i Alby och krypa ner under täcket.
Jag har ett enda mål idag, eller två, och det är är fixa några blodprover för utredningen om värken i kroppen och sedan ska jag träffa terapeuten vid tvåtiden.
Jag ska försöka att hinna hem till mitt fina Bagarmossen också, för att kolla posten och se efter om det kan ligga ett beslut från Försäkringskassan där och vänta på mig.
Men dagen till ära… Jag vill inte! Verkligen… Inte!
Jag har haft få åtaganden den här veckan och ändå så faller lusten när jag väl ska iväg ut i vardagen! Men jag tillämpar ”att göra ändå”! Jag kan inte smita undan och gömma mig, för att det inte känns hundra i kroppen och hjärtat. Det blir lite av att ta sig i kragen och ge sig iväg i alla fall… Det blir bra med luft och medmänniskor!

Jag fick i uppgift av min nya handläggare på Socialförvaltningen, att se om jag kan finna någon bra sysselsättningsverksamhet som passar mig.
Jag har funnit ett par stycken som jag förkovrat mig lite extra i och jag tror att det kan bli bra.

En av mina tre kärlekar…
Doris, eller Myran! Älskar dessa djur!
Foto; Per Lundström


I skrivande stund får jag sällskap i magen av en arme av fjärilar! Det här är ju spännande! Lite läskigt och obehagligt, naturligtvis, men väldigt spännande! Allting som är nytt och som jag inte känner till, skapar ett obehag och väcker rädslorna, men dock… Det är spännande! 
Det jag tycks ha fastnat för är Aktivitetshuset Södermalm och där tycks det finnas en hel uppsjö av aktiviteter och lika många olika typer av människor med olika bakgrund. Jag ska skriva till dem och fråga om jag kan titta förbi på en koppa kaffe och ett studiebesök. Jag skulle önska sällskap av någon förstås, men just nu svävar jag lite mittemellan allting, så jag kanske får lov att ta itu med det själv.

Det är en bra dag idag.
Det känns i hela kroppen och även om lusten inte finns just nu att fixa mina få åtaganden, så är det en mjuk dag. Lite mer och lite fler av dessa dagar och jag skulle kunna tänka mig att stå ut med livet lite till…
Det är ett förbannat obehag det där, att känna att livet är slut och över och att det inte finns så mycket kvar att ge och ta emot. Livet är slut! Punkt!
Det är ofta den känslan jag bär omkring på, på dagarna, hopplösheten och vanmakten, men idag och just nu… Härligt och lätthanterligt.

Tack för uppmärksamheten och för att du tar dig tid!
På återläsande och ta hand om dig därute i världen!
Väl Mött / Arthur 

En dikt på morgonen? "Ditt hjärtas centrum"… Ständigt återkommande tema i min poesi och i många andras lyrik, tror jag mig veta, temat kärlek och att vara två. Eller bli ensam. Eller att längta… Väl Mött / Arthur

Ditt hjärtas centrum.

Jag visste att det fanns där.
Jag kan höra det, tyst, tyst… ditt hjärta.


Himlen är gjord i betong och sten. 

Marken, granit och sprucken marmor.
Rösterna vrålar inuti mig; älska mig tillbaka till livet, verkligheten.
Innerligt, behagligt och vackert, låt mig återhämta min inre ande.
Älska igen…

Och jag vet att det finns där! Ditt hjärta. 
Jag lyssnar försiktigt, försiktigt, mot ditt bröst.
Jag hör det tyst, tyst, men tydligt… Ditt hjärtas centrum.
Jag lånar ditt hjärtas slag och pulserande eko. Ditt hjärtas rytm.
Jag vilar mitt, så att det kan älska igen.
Lyssnar försiktigt, så att jag och mitt, kan bjuda på kärleken.

Jag vet att det finns där! Ditt hjärta…
Jag kan höra det, tyst, tyst…
Ditt hjärtas nav och medelpunkt.
Finns för mig…

/ Arthur