Vi ska träffas och äta tillsammans för första gången på mycket länge och jag ser verkligen fram emot det… Jag skulle kunna bosätta mig på en öde ö, utan kärlek, utan vänner och utan katterna, bara för att finna lugn och ro…

Det är dags för den efterlängtade jullunchen med mina två bästa vänner.

Vi ska träffas och äta tillsammans för första gången på mycket länge och jag ser verkligen fram emot det.

Det är vårt tidigare gemensamma boende som har sin årliga julbuffé och vi åker dit, för att umgås, träffa tidigare personal och för att äta en helt okej jultallrik.

Det har dock visat sig att det nästan inte är någon av den ursprungliga personalen kvar, och då är det ”bara” ett och ett halvt år sedan jag flyttade därifrån!

De flesta har slutat arbeta på Stödboendet Lönnen, Östermalm.

Det säger dessvärre en del om arbetsplatsen och arbetsmiljön där. Det är inget nytt i och för sig, för just det boendet styrs av två kvinnor som använder sig av filosofin ”management by fear” och dessa två är naturligtvis kvar på boendet. De uppskattar personal med lite brunare tungor och anställda som är Ja-sägare, om jag säger så…

Det angår inte mig längre! Men jag känner så väl igen det där från mina egna tidigare arbetsplatser och jag ”går igång” på det, eftersom jag själv tillhörde personalgruppen av smeksamma Ja-sägare. Pinsamt men sant!
Och jag blir irriterad när jag påminns om det, för jag skulle ha sagt mer och gjort mer, än vad min fega person vågade!

Jag hoppas bara att de som slutat på Stödboendet Lönnen funnit bättre och schysstare arbetsmiljö.

Jag och mina två vänner ska dock äta lunch med en av de få som är kvar av personlaen på Lönnen och det ska bli väldigt roligt och trevligt att få träffa honom. Det är länge sedan nu… Han är rolig och en jäkel på att få alla omkring sig på gott humör!

Det har varit, som du förstått, ett par dagar som varit oerhört tuffa och tunga. Det känns bättre. Det känns lättare. Det har lättat.

Jag funderar mycket över relationer, det som gör relationer svårt, och jag har tänk en del kring det som skulle ha gjort det enklare för mig att leva, äga följsamhet, och må bättre.

Om jag inte hade en kärleksrelation, så skulle min tillvaro vara mycket smidigare och enklare, för jag skulle onekligen undkomma alla grubblerier kring huruvida jag duger, om jag gjort fel saker, sagt fel saker och om jag får och kan göra som jag vill. Jag är osäker.

Jag är rädd och jag saknar validering och bekräftelse. Jag behöver mer och jag vill ha mer…

Det är inte bara min kärleksrelation som ”besvärar” alla mina grubblerier. Även mina få vänner skaver hål på mig, river liksom i mig, och detta bara för att jag inte är tillräcklig, inte är mer tillgänglig och inte heller har lusten, orken eller glädjen att ses och umgås…

Det blir sådana komplikationer hos mig, eftersom jag hela tiden tänker på vad jag säger, vad jag gör och hur jag ”är”.

Jag skulle kunna bosätta mig på en öde ö, utan kärlek, utan vänner och utan katterna, bara för att finna lugn och ro och slippa alla kraven, alla fordringar och samhällets alla konventioner.

Jag är oerhört trött på mig själv. Jag är oerhört less på att jag aldrig duger, att jag alltid tänker på vad vad säger, hur jag säger det och hur jag som person faller ut i andras ögon.

Jag behöver arbeta mer med min självkänsla. Jag behöver spotta upp mig och jag behöver inse mitt egenvärde och att jag är värdefull.

Och… jag behöver min terapeut! Jag saknar samtalen och jag saknar att ständigt ha mina funderingar och mitt tankesätt ”uppdaterat” och fräscht! Jag behöver verkligen nya ”inputs” och nya tankebanor hela tiden, för att hålla mig själv uppdaterad och för att hela tiden hålla ”färskvaran” igång.

Nya tankebanor och positivt tänkande är en färskvara och måste ses över ständigt… I vår har allt det där förmodligen lagt sig tillrätta igen!

Ta hand om dig därute i världen.

Jag upplever att vår planet befinner sig i ett stort kaos och det blir inte bättre av idioter som Donald Trump! Jag får rysningar av att tänka på det…

På återläsande! Tack för uppmärksamheten!

Väl Mött / Arthur 

Det känns bättre, förkylningen. Lite hosta och lite vattenkran över näsan ännu, men det känns bättre. Jag tog ett hett bad och lyssnade på lite skön musik…

Det känns bättre, förkylningen. Jag dog inte idag heller… 
Lite hosta och lite vattenkran över näsan ännu, men det känns bättre. Jag tog ett hett bad och lyssnade på lite skön musik, emedan jag snyggade till händer och fötter. Jag har känt mig ensam idag, men det är också bättre.
Ett studiebesök är bokat, på Kreativa verkstaden i Aspudden, den artonde december och det känns långt dit.

Det krånglar med Socialförvaltningen och Ekonomiskt Bistånd igen och jag väntar fortfarande på beslut om Bostadstillägg.
Någonstans känns det dock som om det kommer att bli bra igen. Det är en liten gnista av hopp och tillit till livet och livsprocessen. Jag ska försöka att behålla känslan och somna med den.

Bilden nedan har min kärlek och man tagit på mig under en promenad. Jag tycker själv att den är så fin och jag bjuder på den igen.

Sov Gott och väl mött / Arthur 


Min gåva

Jag vill göra smycken och leksaker åt dig

Av morgonens fågelsång och nattens stjärnljus.
Jag vill bygga ett slott, där du och jag kan bo,
Av gröna dagar i skogen
Och blå dagar vid havet.

~Robert Louis Stevenson~

Foto; Per Lundström

Jag mår inte alls bra, men har tack och lov ingen feber! Glömde dock att jag tog ett par värktabletter innan jag gick till sängs… Jag längtar efter min man och kärlek. Saknade honom redan när han gick tidigt i morse! Undrar hur han har det? Jag dör inte idag heller…

05.00.
Den här helgen gick fort. Alldeles för fort! Den liksom ”blåste iväg”!

Som alltid är vi två så här dags, utöver katterna alltså! Det är jag och kärleken, kaffe, tända ljus, sällskap och tystnad. 
En av det absolut bästa tillfällena på dagen… 

Jag mår inte alls bra, men har tack och lov ingen feber!
Glömde dock att jag tog ett par värktabletter innan jag gick till sängs igår, så de kanske är kvar i kroppen?

Jag hade ett sista möte idag på Jobbtorg Resurs tillsammans med min coach, men det har jag avblåst och tänker krypa ner i sängen igen. Dock måste jag gå ut en sväng till apoteket och även ordna med ytterligare ett ärende, men det är snart gjort! Dessutom kan jag ta det lugnt!
Jag är inte alls typen som ska till och dö vid minsta lilla nageltrång, men det känns förbannat utmattande och ”trögt” att inte vara hundra procent frisk.

Undrar hur länge det tar innan min man, bästa vän och kärlek, hamnar i feber-koma och förkylning?
Det rosslar och rasslar oroväckande i bröstet, så om inte det blir bättre så får jag lov att se över saken.
Som sagt, det bådar inte gott och jag har en förmåga att få förkylningarna i luftrören. Jag måste sluta röka!
Omodernt och livsfarligt! 
Seriöst! Jag måste sluta röka nu! Jag verkligen måste och det får bli ett av de större projekten framöver!
Lycka till, till mig!

13.00. Jo, jag tänkte att tag ge mig iväg i alla fall till Jobbtorg Resurs, men när jag vaknade med feber, ytterst lite dock, så valde jag att ta itu ,med plan A, att stanna hemma (som om beslutet inte redan var fattat redan i morse!?) och jag har sovit och slötittat på teve och skulle behöva komma mig ut för att ordna med ett par saker… Jag kan fixa det som skall fixas, med en Treo, en cool och lugn promenad och sedan bara ta det vackert och vila.
Mer vatten, mer Ingefära och kanske lite glass…
Jag dör inte idag heller, vad det verkar!

Jag längtar efter min man och kärlek. Saknade honom redan när han gick tidigt i morse! Undrar hur han har det? Vad han gör och vem han besöker? Han arbetar i Hemtjänsten på Östermalm och besöker de äldre hemma hos dem.

Vår härliga, vackra, kramgoa och fina katt ”Myran”. Foto; Per Lundström

Han är högt uppskattad och mycket omtyckt, min bästa vän och man, och ingen tycks förvånad. Han trivs med sitt arbete, väldigt bra! Han är en jäkel på det han gör! Och jag… Jag längtar efter honom jämt och alltid… Min kärlek…

Det blir inte mycket mer skrivet idag och just nu. Jag får se hur död jag är mot kvällen och sena eftermiddagen. Tack för din uppmärksamhet och ta hand om dig därute i den oroliga världen…
Väl Mött och njut dagen / Arthur