Livet. Det finns minnen och så finns det hågkomster. Det finns bra minnen och de hågkomster som är mindre bra. En kamrat påpekade att det såg lite illa ut att jag, vid fyrtiofem års ålder, skrev i ett inlägg att min nuvarande man och kärlek, är "en av mitt livs stora kärlekar". Han tyckte att det "gnisslade lite"…

Foto; Arthur

Det kommer alltid att finnas ett förflutet.
Det kommer alltid att finnas en livshistoria och människor som kommit och gått i ens väg.
Det kommer för alltid att finnas kärlekar som stulit en liten del av ens hjärta och det kommer för alltid finnas minnesmärken i själen av förälskelser, män, livet och tvåsamhet, som aldrig går att förbise.

Jag har skrivit om detta tidigare, men jag känner att det är viktigt och jag känner att det tål att skrivas om igen och igen…
Livet och dess inverkan på oss människor. Inverkan på mig. Livets inverkan på dig och din världsbild!

Livet. Det finns minnen och så finns det hågkomster. Det finns bra minnen och det finns hågkomster som är mindre bra. Oavsett detta, så har livet givit oss, på gott och ont, form, färg och en prägel på vår tillvaro och gjort oss till den vi är.
En del av oss får mer av det mindre bra, emedan andra glider igenom livet i en gräddfil. Det är livet och livet är inte rättvist! 

Somliga händelser gör oss sårbara.
En del av allt det vi får erfara, gör oss hårdare, tuffare och, med en skopa otur, bittra och cyniska.
Det finns ett förflutet och det finns ett här och nu. Medveten närvaro. Antingen så geggar vi runt i det som varit, eller så ser vi det som erfarenheter och accepterar det helt enkelt och försöker att befinna oss i en medveten närvaro. Nuet. ”Livet är okej, mina erfarenheter är okej, jag är en okej människa… Mitt förflutna är inte mitt jag, i nuet”!

Foto; Arthur

En kamrat påpekade att det såg lite illa ut att jag, vid fyrtiofem års ålder, skrev i ett inlägg att min nuvarande man och kärlek, är ”en av mitt livs stora kärlekar”. Han tyckte att det ”gnisslade lite” och kände nog att just de där orden som jag skrev, rimmade illa med min nyvunna kärleksrelation och dem jag har omkring mig. Men faktum är att min historia och dem jag mött, älskat och haft en relation till i mitt liv, fortfarande finns kvar inom mig som små hemligheter och godsaker!
Somligt kan jag låta marinera i mina minnen, annat kan jag romantisera kring och bara låta det få vara små söta känslomässiga karameller.
Andra känslomässiga förhållanden jag haft, kan jag titta på och verkligen känna bitterhet inför och tänka att jag kanske skulle ha gjort annorlunda. Oavsett så har det gjort en påverkan på och inverkan på mitt liv. Oavsett så är allt det som jag har upplevt varit en del av tillvaron och världsalltet, och summan är ju jag!
Och… jag kan välja att dela med mig av mina erfarenheter, eller låta dem få bo, alldeles ensamma, i mitt minne och mitt inre. Jag väljer! Och jag väljer, faktiskt, hur jag ska se på allt det där. Positivt eller med negativa nedvärderande anklagelser.
Alla gör vi val och inser efteråt att vi kanske hade kunnat göra annorlunda och det är det som är erfarenheterna och livslärdomen.

Foto; Arthur

Och jag kanske har tur, vad vet jag, men min man och kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära, är oerhört medveten och intuitiv och vet hur livet kan vara, hur livet är och att alla människor har ett förflutet som inte skall förringas.
Även han har tidigare kärlekar och relationer som han refererar till och han har mognaden att inse och veta hur livets olika påverkningar påverkar oss!

Alla färgas av sitt liv.
Alla människor bär omkring på livsresväskor fyllda med skit och nästan ingen av oss har haft en schysst och bra uppväxt och barndom.
Alla människor har ett förflutet och till saken hör förmodligen hur vi väljer att behandla historiken och livskrönikan. Man kan låta det bli beskt, syrligt och bittert och man kan låta det bli till ett krigande och en stor hästblaffa av elände, ältande och grubblande.
Man kan låta saker, människor och situationer, vara en del av livsflödet och låta det vara något bra och positivt, eller så kan man låta det vara just ett elände, bitterhet och slutligen ren ondska och ilska.

Och min tanke går till dem jag mött och möter idag, i mitt liv och de som, likt jag själv många gånger, ständigt och alltid skyller på livets orättvisor och på hur livet behandlat dem.
Somliga av oss låter alltid livets olika händelser fortfarande vara i påverkan av nuet och somliga av oss skuldbelägger allt och alla andra för att livet ser ut som det gör, emedan faktum kvarstår; Det är bara jag, det är bara du och det är bara människorna som kan förändra sig själv och attityden till livet och dess flöde.
Det är bara du och jag som kan se på livet med lite mer jävlar anamma och lite mer tillförsikt och tänka; ”Äh, va fan… Det här är livet, det gav mig en del blessyrer och en hel del skit, men det kan bli bättre och det kan bli följsamt”…

Jag vill ha sagt att jag tror på attitydförändringar, att vända på funderingarna och tankarna och låta det som skett och det som varit, vara en del av livet. Jag tror att med ett större helikopterseende på livets alla varande, så kan vi och jag, bli bättre och schysstare människor. Jag tror på livet och jag tror på tankens och kärlekens kraft och ”power”. Tron och hoppet är det sista som lämnar människan…

Tack för ordet och var rädd om dig! Och som alltid den senaste tiden citerar jag Elin Ek och hennes alias ”Grynet”; Ta ingen skit! Inte från någon!
På återläsande!
Väl mött / Arthur 

Jag ska tappa upp ett bad. Njuta va musik och stearinljus och sedan blir det till att skriva lite mer kanske, eller bara drömma mig bort framför teven.

Det hände inte mycket idag.
Återhämtning. Lite känslan av en meningslöshet. Tomt. Vill inte. men dock…

Tog en promenad och vilade senare tillsammans med djuren.

Har skrivit och mejlat sådana där mejl som måste skrivas och fås iväg!
Jag har bland annat försökt att nå de Sysselsättningsverksamheter i Stockholm som väckt mitt intresse!
Men ingen av dem har hörts av efter min förfrågan om Studiebesök eller för att ge mig ytterligare information om hur de arbetar inom de olika verksamheterna!
Jag känner bara; ”Jaha… nu börjar vi om en gång till, förmodligen, och harvar med ytterligare en instans som saknar lyhördhet och saknar förmågan att vara öppen, tillgänglig och behjälplig”.
Jag tänker direkt på Psykiatrin och hur jag larvats bort där! Inte en gång till! Lite, ”hur som haver” så där och lite nonchalant!
Men de vill ju ha pengar så… De borde kanske vara mer angelägna!? Jag vet inte… Blir mest stressad och lite grinig!
Jag misstror, saknar tillit och blir direkt misstänksam och irriterad! Det är trots allt människor med psykiska handikapp som de ska hjälpa tillrätta, så det är lite märkligt… det är det!

Och det finns en obehagligt stor uppsjö av olika sysselsättningsverksamheter och inom olika områden i staden, så det torde inte vara några problem att finna någonting annat.
De vill förmodligen mjölka så mycket pengar ur Stockholms Stad som möjligt, dessa organisationer, så jag kan lugnt fortsätta att leta.
Synd för Aspuddens Kreativa Verksamhet…

Jag ska tappa upp ett bad. Njuta av musik, rökelser och stearinljus!
Sedan blir det till att skriva lite mer kanske, eller bara drömma mig bort framför teven och njuta av katterna
Har ingen större lust ju nu, med någonting alls! Den här dagen blev lite meningslös! Faktiskt… Trist att det blev så. Ny dag i morgon!

Ta hand om dig därute i världen!
Var schysste emot varann och på återläsande!
Väl Mött / Arthur 

Förändring och lite förvandling. Egentligen var det väl inte så mysigt att gå ut idag, men jag gjorde det i alla fall. Besökte en kollega! Eller en före detta kollega, numer! Vi drack lite kaffe, samtalade om livet!

Förändring och lite förvandling. Äntligen!

Jag längtar efter befrielse från mitt tidigare leverne och jag saknar lusten att hetsäta liv och glädje…
Men det kommer och jag gör vad jag kan för att förändra… Utseendet. Min attityd!

Egentligen var det väl inte så mysigt att gå ut idag, men jag gjorde det i alla fall.
Besökte en kollega!
Eller en före detta kollega, numer! Vi drack lite kaffe, samtalade om livet! Och äntligen, fick jag håret klippt. 
Det var skönt att bli av med det. Det är skönt att komma längre bort ifrån det jag varit och närma mig den jag är.
Det långa håret har hängt med under många långa destruktiva år… Så, bort med det!
Slutligen.

Jag vill på någotvis finna mig själv igen och hitta den jag vill vara.
För övrigt vill jag vara snygg, hel och ren. Fräsch! Se schysst ut!
Tillbaka till mitt jag! (Dessvärre påminner jag mer och mer till utseendet, om min mamma! Fasa!)
Som min tidigare terapeut sa till mig; ”Nu när du söker, försöker finna och bli den du vill och önskar att vara, så har du ett helt smörgåsbord framför dig att anamma och applicera på dig själv! Välj och vraka! Det som smakar bäst kan du behålla och arbeta med! Resten skiter du i! Men se bara till att det är du som väljer vad du vill vara och bli, och inte samhällets konventioner”! Jag saknar henne!

Och från det ena till det andra… 
Det var väldigt mysigt att möta min tidigare kollega idag. Det var som igår.
Vi har båda erfarenhet av utbrändhet och utmattning och vi samtalade mycket kring det!
Hon har ett fint försprång, för hon har inte, som jag, missbrukat och på den vägen har hon klarat sig utmärkt!
Jag upplevde dessutom att hon har kunnat tillgodose sig alla de ”verktyg” hon har fått i sitt arbete tillbaka till yrkeslivet och tillvaron, via terapi, på ett helt annat sätt än jag själv.
Jag blev uppriktig glad för hennes skull och måste även erkänna att ett viss avund vaknade hos mig.
Men… Jag fick även framtidstro och ett framtidshopp, för kan hon uppleva att det finns mening och mål i tillvaron, som varit så vidrigt fylld med skam, skuld, sorg och trötthet, så torde även jag nå dit.
Det var så härligt att träffa henne och även om jag somnade på tunnelbanan, på vägen hem, av utmattning, så är det med glädje och sann ärlighet jag kan säga; Tack för hjälpen med mitt hår och tack för samtal och glöd. Det gav mig en injektion av liv, hopp och tro!

Det behövs uppenbarligen inte mycket numer, för att jag ska uppleva kärlek, värme och glädje, som en härligt seg, söt och smörig karamell…

Tack för ordet 🙂
Väl Mött / Arthur