Apropå detta med socker, det dolda, i maten; Martin Ingvar, professor och överläkare vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet, har gett ut boken ”Hjärnkoll på maten” där han beskriver hur matvanor styrs av en inre supermakt – hjärnans belöningssystem. Väl Mött / Arthur

Martin Ingvar. Foto; Peter Lindgren/SVT

”Martin Ingvar, professor och överläkare vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet, har gett ut boken ”Hjärnkoll på maten” där han beskriver hur matvanor styrs av en inre supermakt – hjärnans belöningssystem.

Vilka är de tre livsmedel som har mest dolt socker i sig, enligt dig?
-Alla, men köpta dressingar, lättprodukter och moderna livsmedel i kartonger som du bär hem, som cornflakes”.


Länk till artikeln om socker och hjärnans belöningssystem; 

• Hjärnforskare om socker: ”Ta kommando över din hjärna”.

Jag behöver samtala med "Gud" eller "universum"… Just nu är jag oerhört trött på tvåsamhet och kärlek… trött på mig själv! Jag blev aldrig färdig hudterapeut. Det är en liten sorg hos mig! Jag var jäkligt bra! Jag fick aldrig min examen inom hudvård och massage. Men hur ska jag göra det? Hur går jag tillväga..?

God Morgon. Klockan 05.00 Alltid noga med min hudvård. Älskar burkar, pryttlar, färger och former…

04.30
Ibland är det svårt att finna orden.
Ibland finns de inte där och det saknas någonting att skriva om.
Tomt i huvudet. Inte tyst, som du vet, det surrar bra i mitt huvud, men jag lyckas inte bringa ordning på allt det som rör sig i huvudet.
Det är en sådan morgon just idag! Igen!
Det surrar mycket i skallen och det är mycket jag skulle vilja skriva om, men det lägger sig inte tillrätta och det blir inget bra alls.
Torka? Ordtorka? Fantasilöshet?
Det finns alltid saker att reagera på, skriva om, tycka och tänka kring och ändå finns det dagar då inget blir sagt eller gjort och i detta fallet, skrivet…

Jag måste ta en promenad idag.
Det är plusgrader och mina dagliga promenader har kommit av sig. Jag behöver luft. Jag behöver samla ihop mig. Jag behöver styrka och mod.
Jag behöver samtala med ”Gud” eller ”universum” (kalla det vad du vill! De högre makterna?) och jag behöver be om vägledning! Jag gjorde det i mina böner i morse, men jag behöver tanka mer av anden…
Kanske att jag tar mig till kyrkan i Skärholmen och bara ”är” en stund. Sitter där och bara inhämtar tystnaden och energierna?
Det känns lite som om jag kommit av banan. Jag behöver hämta hem lite andlighet och jag behöver komma i kontakt med mitt ”högre jag”, tror jag bestämt! (Flummigt som fan, jag vet…)
Bitterheten och det förflutna har börjat ta överhanden och ibland när det blir så, önskar jag förändring. Jag kan ställa till det ganska bra, vänder uppochner på tillvaron!
Jag gör förhastade ogenomtänkta saker och handlingar, och det brukar stå mig dyrt. Just nu är jag oerhört trött på tvåsamhet och kärlek och jag är vansinnigt trött på mig själv och den där evinnerligt dåliga självkänslan.

Jag duger inte till. Jag räcker inte till. Jag har hjärnspöken som berättar om min oduglighet. Jag tror att jag vet vad andra anser om mig och jag tror att jag vet vad andra tycker… Jag vet ingenting, men ändå maler det där eländet på i huvudet.

God Morgon… 05.20

Tänka positivt. Vända tankarna och funderingarna till något bra.
Affirmationer och andas, andas, för att bryta ”dåliga” mönster. Mindfulness och ”medveten närvaro”… Jobba med det, tänka på det och vara i ett ”här och nu”!
Det kan bli en ond cirkel av det där, tro mig!
Visst är det bra med ”verktyg” och olika tillvägagångssätt för att bryta det som är mindre bra, men är självkänslan kass, så kan det sluta med självanklagelser och självförebråelser. Det kan sluta med hårda tankar och ord. Ibland lär man sig ”bra” saker och så fungerar det inte och då blir även det mindre bra och till negativitet! 
Jag är bra på det där, att tappa fokus och bara bli förbannat elak emot mig själv…
Och ja, jag har skrivit spaltmeter om detta, men det kanske tål att upprepas..? 

Jag funderar ganska mycket kring det som varit ett av mina stora intressen och det som jag arbetat med under så många år; Hudvård, kosmetik och människors trivsel och komfort!
Det är ytligt och det kan bli oerhört plastigt, fyllt med plattityder och floskler, inom just den yrkeskategorin, men det kan också vara mysigt, trevligt och välgörande för dem man hjälper tillrätta.
Jag blev ju aldrig färdig hudterapeut. Det är en liten sorg hos mig! Jag var jäkligt bra!
Jag fick aldrig min examen inom hudvård och massage. Ytterligare en konsekvens av drogerna (alkohol är en drog! Alltid!) och återkommande depressioner. Det sistnämnda har jag insett först flera år senare, att det var ledsen och nedstämd jag blev i all den där röran. Jag kunde inte för allt liv i världen behålla fokus och koncentrationen. Jag orkade inte hela vägen. Slutliga lösningen? Sprit! Men… Jag har en längtan och en önskan!
Jag skulle önska att få avsluta det där. Jag skulle vilja arbeta, på ett eller annat sätt, för andra människors välbefinnande, ta hand om… pyssla om…
Men hur ska jag göra det? Hur går jag tillväga? Vad ska jag göra och var vänder jag mig..? Jag måste kolla upp saken med mina ”gamla” kollegor! Och viktigare är, känner jag… är jag för gammal? Är jag för passé? Blir det bara patetiskt med en man på snart femtio bast som vill arbeta som hudterapeut eller med människors välbefinnande, trivsel och hälsa?
Det måste finnas ett enkelt och smidigt sätt att komma vidare och få det gjort..? Jag är ju faktiskt nästan färdig och jag har ju jobbat en del!
Men jag måste ha en examen… ett Diplom! Jag ska se vad jag kan göra, när orken infinner sig, jag ska försöka ta reda på det där…

Tack för ordet! På återläsande! Var rädd om dig och tack för din uppmärksamhet!
Väl Mött / Arthur 

Jag har haft svårt för att stilla mina tankar under natten. Jag har inte haft några terapisamtal på en tid. Det märks och det känns. Jag vill komma igång och jag vill få känna mening och mål…

05.00. God morgon världen. Det är Lördag.

Som alltid är det starkt svart kaffe, jag, min man och två katter.

Denna morgonen var det svårt att komma ur sängen. Jag har haft svårt för att stilla mina tankar under natten. Det har varit märkligt mycket på gång i mitt huvud!

Ja, och sedan är det ju den här segdragna förkylningen, som inte vill gå över. Jag hostar ordentligt när jag lägger mig ner och jag blir rädd och oroad att jag ska väcka den andra hälften i den här kärlekshistorien. Han behöver sova ordentligt. Han arbetar. Inte jag, just nu!
Jag klev upp flera gånger i natt, för att jag väsnades så hemskt och för att jag tänker för mycket. Får inte ro. Får inte lugn. Det blir inte tyst!
Jag blir ibland orolig, vilket är många år sedan det skedde nu i och för sig, att jag ska kliva i i någon typ av ”mani” och inte alls få ro.
Men å andra sidan… Den typen av ”manier” jag haft tidigare i mitt liv, har alltid varit i kölvattnet av ”fester” och missbruk! Men, man kan aldrig veta hur saker och ting kommer att te sig och det skulle mycket väl kunna bli en snurrande spiral av tankar, inte kunna slappna av och funderingar, som ebbar ut i ett mer ”vaket” tillstånd…
Det önskar vi inte! Det är nog ändå…

11.00 Jag har inte haft några terapisamtal på en tid. Det märks och det känns. Mina samtal är viktiga för mig och det utgör en stor del av mitt mående.
Jag behöver dessa samtal för att hålla mina tankar, sunda funderingar och attityder fräscha och uppdaterade så att säga, och för att hålla hela mitt psyke på banan. Det är så viktigt.
När jag inte hade någon att samtala med tidigare under hösten, gick Jobbtorg Resurs in med en terapeut. Och nu väntar jag på nästa remissvar och därför har jag inte haft mina regelbundna samtal. Det märks, upplever jag och det känns i hela kroppen…
Funderingarna blir fler och mer och de verktyg som vi hela tiden talar om under mina terapitimmar, och de olika tillvägagångssätt jag har, glöms bort på någotvis och jag känner själv att det är en färskvara och behöver uppdateras för att ligga främst i pannloben.

Snart har jag, med lite tur, detta på plats igen och även nya rutiner med sysselsättning och meningsfulla aktiviteter.
Jag ser fram emot det, även om det känns lite oroväckande och nervöst! Men jösses vad jag behöver det! Jag vill komma igång och jag vill få känna mening och mål igen.
Jag kan inte för mitt liv begripa hur jag och mitt liv har blivit, med denna ständiga trötthet och dessa tyngda tankar på livets meningslöshet och komplexitet. Jag som alltid var så aktiv, ”duktig” och ”på”, har blivit så sårbar, så nedstämd och fullständigt lättpåverkad av livets alla taggar, törnen och fallgropar.
Jag upprepar det en god vän sa till mig för lite sedan; ”Det är fanimej inte enkelt att leva”!

På återläsande under dagen. Jag återkommer.
Jag funderar och grubblar mycket, just nu, över manlighet och män. Jag tänker en del på definitionen av manligt, ”ur-mannen” och på hur min uppväxts attityder har färgat och format mig. Jag håller på och skriver ett inlägg om det och jag ägnar en del tid till detta, så jag återkommer förmodligen senare…
Min bild av manlighet är förbannat snedvriden och djupt rotad i min person. Jag tror att det kan vara bra att skriva om det, bjuda på det och ventilera det, med dig…

Ta hand om dig och Väl Mött / Arthur

Tack för ordet!