Somligt skriver jag inte om! Inför annat försöker jag att vara politiskt korrekt och använda mig av mjukare ord… Men ibland brinner det i huvudet och då använder jag mig av mina "dokument" på datorn, eller skriver av mig på ett A4-block… Skitgris!

Det mesta av det jag skriver hamnar här, i min blogg.
Jag skriver om vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Nästan!
Somligt hamnar inte alls här.
Jag har skrivit små hågkomster, dikter, bjudit på Poesi och en hel del beska.
Somligt skriver jag inte om! Inför annat försöker jag att vara politiskt korrekt och använda mig av mjukare ord och finare meningar.

Ibland blir jag så förbannad på orättvisor att jag skulle vilja använda grova, fula och riktigt tarvliga ord, men jag gör det inte. Som skitgris! Ibland!
Ibland vill jag, av ren bitterhet och växande ogillande, använda mig av ohyfsade, vulgära och fräcka meningar, men jag gör det inte! Jag vill inte sjunka så lågt!
Jag försöker att vara sansad när jag skriver om det som berör mig djupast och jag försöker verkligen att tänka igenom det jag aggressivt vill få sagt och jag vill inte verka som om jag är ordfattig och saknar ett bra och genomtänkt språk.


Men ibland brinner det i huvudet på mig, fullständigt exploderar, och då använder jag mig av mina ”dokument” på datorn, eller så skriver jag av mig i ett A4-block, mitt ”Skit-Block”, bara för att jag måste!
Jag kan bli så jävla arg!
Det måste bara ut ur kroppen och mitt blodomlopp!

Klippet här ovan är ett sådant! Om du inte lyckas med att spela klippet, finns originalet via den här länken; Facebook; ALLA mina vänner MÅSTE se detta.

Jag har använt mig av så fula ord och kallat den här kvinnan i klippet för det mest nedsättande termer, men inte här och inte heller på Facebook.
Och frågan är, som jag ställer mig, hur och vad får man uttrycka och skriva, utan att det blir för grovt och ”kränkande” (Avskyr det ordet! Används alldeles för flitigt idag!) och kan man hänga ut folk hur som helst?
Och måste jag, personligen, hela tiden blottlägga mina åsikter och ventilera dem, bara för att jag går i spinn och blir ox-tokig!?
Jag har skrivit detta i tidigare inlägg, men ska man verkligen höja sin röst, sprida sin egen antirasistkampanj och ge mer luft åt dem som är invandrarfientliga, eller ska man välja att tiga ihjäl dem? Kväsa dem?
Jag menar, det får ju mer uppmärksamhet om jag och andra gapar som småbarn, bara för att vi anser att de har fel åsikter! Eller?
Å ena sidan har vi ett vackert land med yttrande frihet, var och en får tycka som den vill, säga vad den vill och uttrycka sitt ogillande och det är fint och vackert, inte tu tal om det!
Men… Å andra sidan, hur mycket skit får man gödsla med och hur mycket får man förnedra andra för att de inte besitter samma åsikter? Hur långt kan man gå?

Det är väl lite väl mycket pajkastning och
skitsnack från rasisternas sid? Det köper ta mej tusan
allt dynga det bara kan för må sig, och det vill inte
säga lite det… 

Jag tänker närmast på min egen avsky för rasism, nazism och invandrarfientlighet! 
Som kvinnan i klippet. Hur jävla dum och elak för man vara? Och ska man verkligen uttrycka det? Att kvinnan ifråga är fullständig blåst, dum i huvudet och saknar omdöme och insikter?
Och skriver man så, är inte det ett tecken på eget dåligt omdöme?
Jag menar… oavsett om det brinner i skallen av ilska, så kanske man ska uttrycka sig väl, demokratiskt och diplomatiskt, för att inte framstå som en skitunge i en sandlåda och lägga sig på den lägsta nivån av lägsta nivåer; Det rasistiska alfabetet, inkluderat okunskap och ren skit?
Ska man vara tyst? Ska man inte skriva att det faktiskt är en skitkärring, fullständigt bränd i skallen, med ett vansinnigt barnsligt språkbruk och förbannat ovårdat sätt, som figurerar i klippet! Och ännu en fråga jag ställer mig; Var hon full, bitterpitten till kvinna? Skitgrisen! Va?
Och nu uttryckte jag det jag tänker och känner i ord och form, men skulle förmodligen ha valt att skriva och uttrycka det lite finare; Är hon inte lite hård? Har hon några vänner som är invandrare och som varit på flykt? Hon kanske rentav har levt i en annan del av världen? Hon kanske bara är rädd och trängd?
Och var han absolut tvungen att parkera precis vid porten och kunde han inte bara ha låtit henne vara utan att argumentera emot? Kunde han inte bara ha bett om ursäkt och sagt att han snart var färdig med sina bestyr? Och kunde jag inte lite diplomatiskt skriva att han kanske bara skulle ha varit tyst, tigit och vänt andra kinden till?

Men… Är det inte en konstig och märklig känsla när ens egna åsikter, som man själv upplever som sunda och schyssta, går stick i stäv med någon annans och man blir förvånad över hur människor tänker?
Är detta på riktigt, är en fråga som man ställer sig!

…Och man försöker verkligen  att vara korrekt och
uttrycka sig milt och försiktigt…
Men ibland blir det bara för mycket…
Ursäkta språket, men vilken dum jävla kossa kvinnan är
i filmklippet! Så… nu har jag skrivit det också! 

Och man blir lite fundersam om de verkligen besitter de där åsikterna och man begriper bara inte hur de ens kan tänka som de gör! Idioterna!
Och så inser man, i alla fall jag, att det inte är någon idé att argumentera emot idioter och okunniga människor med lågt IQ, för det begriper i alla fall ingenting!
Och de har dessutom, utan kritiskt tänkande förstås, köpt vartenda ord som Sverige Demokraterna sagt, spridit, propagerar och propagerat för. 

Alla lögner, all skit och allting de falskeligen kan sprida, sväljer de med hull och hår. Urskiljningslöst! Korkbollarna!

Och… Det tråkiga är ju att vi, som står på den motsatta sidan så att säga, kör med samma typ av smutskastning när vi propagerar för mänskliga rättigheter och frågan återigen blir och är; Vad och hur ska man göra? Vad blir rätt och riktigt? Vad är schysst och vad ska man göra för att ”stå över” fascisternas förbannad smörja..? Ska man låt dem hållas och vända andra kinden till, eller ska man påvisa att de har fel och lider av okunskap och rädslor?
Ska man bombardera dem med motbevis och trycka på att det faktiskt är fullständiga jubelidioter, vilket jag tycker, men upplever är fruktansvärt omoget att uttrycka och skriva och därav undviker, eller ska man ånga på och kalla dem för vad de är; Nazistsvin och skitgrisar?
Det är svårt det där. En balansgång. Hur gör man?
Jag kan bara konstatera och skriva rakt från hjärtat; Kvinnan i klippet är fullständigt bortom all rim och reson, hon har förmodligen tappat alla koncept och var enda en av hennes hjärnceller i skallen har uppenbarligen slutat fungera! Vad fan är det för fel på fanskapet!? Korkad, fullständigt!

Eller som min man och kärlek säger; ”Det är knappast den skarpaste kniven i lådan”!

Väl Mött / Arthur 

Det har inte blivit mycket gjort alls och det får lov att vara okej! Nyheterna bjuder på bränder och flyktingpolitik. Jag undrar vad kostnaderna blir för vårt land, med tanke på alla dessa nationalister som uppenbarligen inte fick Godkänt i matematik…

Det har varit några dagar då jag bara dragit benen efter mig.
Det har inte blivit mycket gjort alls och det får lov att vara okej!
Det blir naturligtvis en del samvete i det, att inte företa sig något, men å andra sidan, jag har av någon anledning behövt återhämtning.
Mycket vila och en hel del sova.

Idag ska jag dammsuga. I alla fall!

Det som varit så skönt och faktiskt nytt, är att min kärlek och man har varit ett stöd och givit mig ”grönt ljus” för de dagar som har passerat.
Han tycker att det är helt okej och bara det att han har sagt detta och visat stöttning, har gjort att min egen tillvaro blivit lättar att hantera!
Det blir så mycket enklare om man frågar, ber om råd och åsikter i vissa lägen och situationer, för att få ett lättare samvete.
Det är uppenbarligen viktigt för mig, att få ett okej av dem som står mig närmast!
Och det slår mig att det är ganska enkelt att bli validerad och få bekräftelse inför viktiga beslut, mindre viktiga också för den delen, för att det ska kännas bra i kroppen och hjärtat, om man säger något. Fråga! Be om en åsikt! Prata!
Jag är faktiskt själv mindre bra på det där med att kommunicera! Jag blir gärna stressad och orolig inför samtal av vikt! Jag tänker att det alltid är bättre att prata och förmedla saker och ting, istället för att tro en massa saker som det inte finns ett uns sanning i, men faller på målsnöret.
Gör inga antagen, fråga och prata… Enklare sagt än gjort, som sagt!

Nyheterna bjuder på bränder och flyktingpolitik.
Det slog mig i morse att det måste vara fullblodsidioter som bränner ner tilltänkta flyktingboenden och önskar att stoppa alla asylsökande som kommer hit.
De har uppenbarligen inte begripit att de är skattebetalarna som bekostar alla utryckningar med brandkår, polis och ambulans, för att dumskallarna tror att de kan avskräcka kommuner ifrån att starta upp tillfälliga boenden och få flyktingar att inte vilja komma hit till Sverige. Bara bevakningen av alla boendena… 
Jag undrar vad kostnaderna blir för vårt land, med tanke på alla dessa nationalister som uppenbarligen inte fick Godkänt i matematik i grundskolan och inte heller har förstått att det är kusligt mycket pengar som brinner upp i alla dessa bränder! Idioti och dumheter!
Jag skulle vilja veta vad samhället betalat så långt för Sverigedemokrater, rasister och nationalister, som tycker att de funnit ett så oerhört bra sätt att visa sina politiska åsikter på… (Observera; Ironi!)
De bränner upp våra pengar och vi andra kan inget göra… Vadå kostar pengar? Hur mycket kostar inte detta? Vi har inte råd med rasister i det här landet!

Och för övrigt… Flygbladet som SD har haft den goda smaken att dela ut, den där fina skrivelsen med alla lögner om vårt land på, som de bjudit flyktingarna runt de Grekiska öarna i Medelhavet att läsa, är så osmaklig att jag blir illamående! Vad är det för jävla fel på människor?

Vidare har jag ägnat mycket tid till att fundera över det där med Socialpsykiatri.
Jag förstår inte riktigt hur det kommer att se ut, hur det kommer att bli med det och vad det är tänkt att de skall kunna bistå mig med?
Jag finner det märkligt att Socialförvaltningen erbjuder mig den här hjälpen, men inte har något mer att informera mig om. Det är precis lika frågande som jag själv!
Är inte det konstigt, så säg?
Nu ska jag i och för sig ha ett möte med alla inblandade i veckan som kommer, men det gör mig stressad och lite nervös. Mer press och stress för psyket!
Fler människor att lära känna, nya människor att möta och förmodligen ger det mig nya krav och en hel del prestationsångest att ta mig förbi och igenom!
Det är inget jag försöker att fästa mig vid just nu, men jag grubblar på det, jag gör det… Jag blir stressad av det och jag känner att det bor mycket ansvar i det också, men jag vet att jag fixar det och jag tänker göra mitt bästa…

Tack för din uppmärksamhet! Vi hörs vidare under denna dagen!
Jag har en del att skriva ner och jag har en del att bjuda på…
Var rädd om dig därute i världen och skänk en tanke till dem som önskar få komma hit, till vårt land och finna lugn och ro…

Väl Mött / Arthur 

Jag har inte så mycket att tillägg denna förmiddag… Jag skriver på en text om hemlösa människor och jag skriver på en text om Socialförvaltningen och deras krav på dem som önskar hjälp. Jag känner att Psykiatrin inte ska få komma undan med sin ignorans och sina villfarelser.

Det är Lördag.
Dagen framför oss är tom och totalt innehållslös.
Min kärlek, man och bästa vän är ledig, så också jag! Inga planer och vi kan göra precis som vi vill.
Återhämtning och vila…
Förmodligen tar jag en långpromenad, innan det blir för mörkt och kärleken i mitt liv har i åtanke att vara kreativ och leka med bild, färg och form.
Jag tycker att det är roligt att han tagit upp sitt intresse för foto och färg igen, för det riktigt gnistrar av energier om honom när han sätter igång. Han faller ner i inspirationen och glömmer tid och rum…
Han inspirerar mig också, att sitta ner och bara leka med det jag finner förnöjsamt, orden och mina texter…

Jag har inte så mycket att tillägg denna förmiddag…
Jag återkommer under dagen.

Jag skriver på en text om hemlösa människor och jag skriver på en text om Socialförvaltningen och deras krav på dem som önskar hjälp. Jag har skrivit om detta tidigare, men känner att jag inte är färdig med det!
Jag läste en text, en artikel, som en kamrat lagt upp på Facebook igår, om det ämnet och det var i jämförelse med de asylsökande och orättvisorna kring det!
Jag instämmer inte med den artikeln och jag har åsikter om det hela.
Texten gick ut på orättvisor och den Svenska välfärden och varför de som flyr kriget i Syrien får så mycket i Sverige vid ankomsten, emedan människor är hemlösa och lever i misär och vi i det här landet inte kan se till våra egna, först…
Artikeln kom från en Högerextrem nättidning. Dess Källfakta i artikeln var väl så där…
Mest hänvisningar till den där typen av nationalistisk propaganda och lös ryktesspridning av den sorten som Högerextremister sprider på Facebook. Återkommer kring det där… 

Jag ska sätta mig ner och ordna med skrivelser till Försäkringskassan och Patientnämnden. Jag bara måste få det gjort. Jag har skjutit på det hela veckan och jag känner att jag inte får ro i det där.
Det sista ordet är inte sagt i den där röran.
Jag känner att Psykiatrin inte ska få komma undan med sin ignorans och sina villfarelser.
Deras yttrande är inte korrekt någonstans och jag måste själv bestrida det de skrivit och jag måste få yttra mig kring deras mottagning och vad de skrivit om mig och hela situationen.
Jag är inte alls överens med deras dokument och för övrigt har jag bett dem att avsluta mitt ärende och vidare uppmanat dem att sända min remiss vidare.
Jag vill inte vara kvar på mottagningen, eftersom jag känner att jag gjort mig obekväm och obehaget kryper längs väggarna när jag har mina möten där… 
Jag vill ha en nystart med nya förutsättningar på en annan mottagning!
Jag utgår ifrån att det blir bättre, om jag själv vet vad som gäller och hur jag ska hantera saker och ting!

Tack för din uppmärksamhet och tack för din tid.
Jag ska pussa på min man och mina högt älskade husdjur. Katterna!
Var rädd om dig därute i världen och var schysst emot dina medmänniskor. Varför inte bjuda på ett leende mot någon du inte känner. Det är ganska spännande och det brukar ge positiva energier i kroppen och sinnet.

På återläsande under dagen.
Jag ska skriva vidare på det jag påbörjat. Jag ska ordna med mina skrivelser och jag hoppas verkligen att jag får iväg dessa under morgondagen. Det suger lite grann, men det är ju ett av de där ”måstena” som bara ska göras… mest för att jag själv ska få lugn och ro och få det hela ur systemet!

Väl Mött / Arthur