En dikt under färden mot sen eftermiddag och kväll? "Begravningsblues" av Wystan Hugh Auden, (1907-1973) och i svensk tolkning av, Bengt Jangfeldt. Väl Mött / Arthur

                       
Begravningsblues 

Stanna alla klockor, stäng av din telefon,
tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.

Må flygplanens klagan betyga vår nöd
där de ristar sitt budskap i skyn: ”Han är Död”,
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.

Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.

Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.


Wystan Hugh Auden, (1907-1973) och i svensk tolkning av, Bengt Jangfeldt. 

En dikt på morgonen? "Ditt hjärtas centrum"… Ständigt återkommande tema i min poesi och i många andras lyrik, tror jag mig veta, temat kärlek och att vara två. Eller bli ensam. Eller att längta… Väl Mött / Arthur

Ditt hjärtas centrum.

Jag visste att det fanns där.
Jag kan höra det, tyst, tyst… ditt hjärta.


Himlen är gjord i betong och sten. 

Marken, granit och sprucken marmor.
Rösterna vrålar inuti mig; älska mig tillbaka till livet, verkligheten.
Innerligt, behagligt och vackert, låt mig återhämta min inre ande.
Älska igen…

Och jag vet att det finns där! Ditt hjärta. 
Jag lyssnar försiktigt, försiktigt, mot ditt bröst.
Jag hör det tyst, tyst, men tydligt… Ditt hjärtas centrum.
Jag lånar ditt hjärtas slag och pulserande eko. Ditt hjärtas rytm.
Jag vilar mitt, så att det kan älska igen.
Lyssnar försiktigt, så att jag och mitt, kan bjuda på kärleken.

Jag vet att det finns där! Ditt hjärta…
Jag kan höra det, tyst, tyst…
Ditt hjärtas nav och medelpunkt.
Finns för mig…

/ Arthur