En gammal god vän skrev på Facebook att hon älskar att betala skatt i det här landet! Min bästa vän och kärleks syster kommer i nästa vecka. Jag ser fram emot det! Från det ena till det andra… Jag älskar, fullkomligen älskar, mina djur. Ja, eller katterna.

Jag tände ljus när jag vaknade. Jag vaknade tidigt.
Låg kvar i sängen en stund och funderade och ena av katterna trampade runt och hade nog föredragit om jag blivit kvar i sängvärmen, hon vill ha kli på magen, men jag klev upp.
Kokade kaffe och undvek nyheterna på nätet.
En stund i alla fall. Nyheter på morgonen är inte ett bra sätt att vakna på och det blir så vansinnigt negativt! Men, jag kan inte låta bli! Jag vill vara uppdaterad. Å andra sidan… jag skulle kunna hinna med det senare på förmiddagen.
Och ja, jag är lite ”nyhets-kåt”!

En gammal god vän skrev på Facebook att hon älskar att betala skatt i det här landet och jag instämmer.
Hon hade hamnat akut på Hjärtintensiven under två dygn. Ständig tillsyn, mat, fika, trevlig personal, genuin oro för henne, ständigt uppkopplad via EKG och mediciner. Nu var allt okej med henne, en mindre inflammation i hjärtat ”bara”! 
Men… Räkningen gick på tvåhundra kronor! 
Jag kan bara instämma… Det är ett bra land vi bor i och oavsett hur hög skatt vi har i det här landet, så får vi hjälp när vi verkligen behöver det och vi kan be om densamma om vi vill och kan.
Jag tänker närmast på mig själv i det avseendet, för jag hade aldrig fått den här hjälpen, med mitt tidigare missbruk och mina diagnoser, om jag hade bott någon annanstans i världen. Även om det är lite pengar jag får just nu, så skulle jag kunna få det att gå runt. 
Det är svårt, men min man och kärlek hjälper till så gott han förmår, så även min äldre syster, så jag klara mig. Men, om jag verkligen ansträngde mig, så skulle det kunna gå!
Jag hade aldrig fått mediciner, terapi eller utredningar om jag levt och bott i Rumänien, såvida jag inte var höginkomsttagare och kunde betala för det själv.
Hade jag bott i USA, hade jag ensam fått sträva efter nytt boende, arbete och en väg tillbaka till yrkeslivet och där hade det inte varit frågan om jag hade orkat eller inte. I Amerika får du ”dra på” oavsett… 
I Sverige finns hjälp att få för alla!
Det är dessvärre tvunget att be om den och tyvärr krävs, som jag skrev igår, en del motprestationer om man ska få bistånd/hjälp och en utsträckt hand.
Jag vet att jag klagar och gnäller emellanåt, men ibland får gamla vänner en att öppna ögonen ytterligare och tänka; ”Vilken jäkla tur jag har ändå”!

Jag ska iväg till min terapeut.
Jag ska inte vara där förrän klockan två i eftermiddag, men som vanligt så vill jag ha min promenad och få frisk luft och lite spring i benen…
Jag ska hem till mitt vackra hem i Bagis och se till blommor och se över posten. Jag väntar fortfarande på en del intyg till Försäkringskassan och

det även om handläggningen har påbörjats. Jag vill vara säker på att de får alla papper de behöver och som vanligt tar jag i lite i överkant. Men jag känner att jag vill vara grundlig och tydlig och att inga missförstånd uppstår.
Det blir, även med Sjukersättning, inte mycket pengar att leva på, men jag kommer att slippa stressen över Försörjningsstödet varje månad, efter som det aldrig finns finns garantier för att man blir beviljad dessa pengar, och jag kommer att veta vilka pengar jag kan behålla och att det inte blir avdrag för minsta lilla krona som kommer in på mitt konto.
Jag hoppas att det går vägen, för det skulle betyda ytterligare lugn och ro för mig…

Min bästa vän och kärleks syster kommer i nästa vecka. Jag ser fram emot det! Jag brukar tycka att sådant är jobbigt, för det går åt så mycket energi och jag upplever att jag måste anstränga mig, vara social och tillmötesgående. Men hon är lättsam, hon känner till ”läget” och vet att jag saknar energin som jag hade förut. För övrigt är det faktiskt upp till mig att ”spara på mig själv” och säga till när jag inte orkar mer. Jag vet att hon har koll, är förstående och överseende med mycket. Jag tror att det blir trevligt och jag ser fram emot det. Vi har en hel del gemensamt och en del att dela med oss av.

Från det ena till det andra…
Jag älskar, fullkomligen älskar, mina djur. Ja, eller katterna. Jag är så oerhört glad för dem och jag längtar ständig efter dessa två. 
Jag kan bli blödigt rörd när jag tänker på dem!
Jag är glad att min man och kärlek också ville ha djur, även om det mesta av ansvaret har fallit på mig av någon anledning, och han uppskattar dessa två oerhört mycket han också.
Jag vet faktiskt inte hur livet hade varit utan dem, för de känner in, vet och tolkar av hur jag mår och en av dem är extremt känslig och somliga dagar, när jag inte mår så bra, så söker hon sig ständigt till mig… Det är bra för det metala måendet, tro mig…
Och jag har tur! Jag får ha dessa pälsbollar i mitt liv och jag möter dem varje gång jag kommer hem. 
Det, min vän, är vardagslyx och ren glädje!

Tack för din uppmärksamhet och tack för din tid!
På återläsande under dagen och var rädd om dig därute i världen!
Jag ska göra mig i ordning och komma iväg och ut i den kyliga höstluften!
Väl Mött / Arthur

Och du… ”Ta ingen skit”!

Dagen idag… Det är Söndag, solen skiner och jag är i ett "hyfsat läge"… Antingen har medicinerna slutligen givit resultat, eller så är det att jag regelbundet motionerar och tränar så gott jag kan hemma!

Det blev en lång dag i sängen igår. 
Jag kände verkligen av veckan som gick och återhämtning blev mer och längre än vad jag hade tänkt.

Jag och katterna blev kvar i sängen i någon timme och sedan fick jag alla de där ”måstena” gjorda. 
De tog emot, men det blev gjort. Det tackar vi för.

Mitt problem är, vilket jag berättat om tidigare, att jag gärna ”går igång” när det finns energier och jag är lite mer ”på”, och sedan när jag ”rasat på” i mina göranden så blir jag trött igen. 
Jag somnade relativt tidigt igår och det även om jag sov i över tre timmar på eftermiddagen.
Däremot vaknade jag mitt i natten och klev upp. Jag bryggde mig en stor mugg kaffe och tryckte i mig en del värktabletter. Värken i kroppen höll nästan på att knäcka mig. Det blev någon timme framför teven och sedan kunde jag somna om!
Jag kände mig febrig och stod ute på balkongen en stund för att svalka av mig och tog tempen, om det var en förkylning på gång, men icke!
Jag bara ”kände mig” febrig och efter någon timme gick det över.
Jag läste någonstans att värk i muskler och leder kan ge en känsla av feber och illamående, jag har inte upplevt det tidigare, vad jag minns, men det kändes precis som om…

Dagen idag…
Det är Söndag, solen skiner och jag är i ett ”hyfsat läge”, så förmodligen blir det en promenad, lite mys med ”pälsmonstren” och sedan äta min härliga vitlöksfyllda gratäng.
Kanske att jag möter en god vän på en kopp kaffe!
Det kan vara bra att ta det lugnt idag, för under morgondagen har jag terapi och med lite tur, om jag får ordning på de där ”äckliga” avföringsproverna, så kan jag även ta de där sista blodproverna så att det blir gjort.
Som sagt tidigare, jag uppskattade verkligen läkaren på Vårdcentralen, för hon kändes så mänsklig, empatisk och god.
Jag tycker mycket om att hon tog mig och min oro på allvar och att hon fortsätter utredningen för att verkligen hitta det som eventuellt är ”fel” i kroppen och finna vad det kan vara som orsakar smärtorna.
Jag kan inte stoppa i mig så här mycket värktabletter, för det kommer att påverka min lever och mina njurar.
Men för en kortare period är det okej, sa läkaren, det kommer inte att hinna att påverka min inre organ.

Nina Hemmingsson. Bild fr. Google

Jag vet inte om jag berättade det för dig, men jag var tvungen att ”krypa till korset” och berätta om mitt missbruk.
Hon ville nämligen skriva ut Treo Comp till mig och det är ju morfinpreparat.
Det är inte att rekommendera till före detta missbrukare.
Dessutom är det ett av de preparat jag själv använt mig av i min berusning. Det blev en starkare sort av Alvedon och en typ av värktablett som ska vara inflammationshämmande. Den sistnämnda fungerade inte, för det gav vansinniga smärtor i magen. Det blir ”bara” Alvedon just nu, och det påverkar ju Levern ganska bra! Men alla Leverproverna var bra, hon kollade upp det i de senaste Journalerna, så under en kortare tid fungerar det utmärkt!
Jag litar på det! Det fungerar ganska bra!

Jag kan inte svara på vad mitt nyfunna mående beror på! Jag mår bra! Eller… Jag mår okej, i jämförelse med den tid som gått och som varit oerhört geggig, kladdig och svårmanövrerad!
Antingen har medicinerna slutligen givit resultat, eller så är det att jag regelbundet motionerar och tränar så gott jag kan hemma, som givit ett bättre mående! 
Apropå träning, kan jag varmt rekommendera Hemsidan Bokus och boken Träna en kvart om dagen med Paolo Roberto!
Där finns en hel del tips för oss som inte har pengar till träningskort, inte uppskattar att gå på gym, eller helt enkelt vill utföra lite träning hemma i lugn och ro, utan att behöva lägga om hela tillvaron. Det räcker faktiskt med tio – femton minuter.
Kolla upp det! Jag uppskattar den, även om författaren kanske inte är en av mina favoriter, men den är lättläst och övningarna finns i olika svårighetsgrader!
Jag gör även, emellanåt, lite Yoga hemma. Jag ägnar kanske tjugo minuter när jag känner att det behövs. Det är skönt och till en början skrattade jag gott! Det är svårare än vad man tror! Allra helst balansövningarna. Jag gapskrattade när det inte gick som det var tänkt! På samma Hemsida/sajt, Bokus, finner du även en bra bok för enklare (även för dem som har god erfarenhet, vi kommer dit!) Yoga som du kan göra hemma, Yoga : den kompletta träningsboken för både nybörjare och erfarna!
Och nu har jag, för ovanlighetens skull, gjort ”reklam” för både böcker och en sajt där du kan ”kolla upp” dem och det utan att någon har bett mig om det!

Ta hand om dig i det vackra höstvädret! Jag ska göra så gott jag kan.
I skrivande stund gick luften ur mig och det blir en stunds vila!
Jag har ytterligare ett par byxor att laga och lappa. Mina nyinköpta jeans gick inte på mig i går heller! Men! Jag fick dem över låren och upp över rumpan! Det gick inte alls för tio veckor sedan! Tio kilo i viktminskning har gjort sitt…
Jag ger det några kilo till och sedan ska jag nog kunna knäppa dem i midjan också!

Tack för uppmärksamheten och på återläsande…
Väl Mött / Arthur (för några är jag Janne!)
Njut Dagen!

Vi går in i vecka 9, jag och mina vackra man, med Kolhydratfri kost… det efter ett halvår av depressioner, mediciner, tröstätande och Ben&Jerry… -9 kg.

Hej hopp… Denna Lördag…

Första inlägget, dessvärre, är viktminskning…

Vi går in i vecka 9, jag och mina vackra man, med Kolhydratfri kost. 9 veckor!

Vi är ganska hårda och tuffa i vårt val av mat, men jag tror inte att någon av oss har ätit så bra, som med LCHF.

För övrigt har vi båda börjat äta mindre!

Jag själv; -9 kg

Min blivande man; -10 kg

Låt mig dock påminna om att jag själv har betydligt mycket mer att gå ner i vikt, än vad min kärlek, man och bästa vän har, och det efter ett halvår av depressioner, mediciner, tröstätande och Ben&Jerry…

Vi frågar oss fortfarande; Var f*n satt de där kilona!?

Väl Mött / Artur 

Länk till ”Kostdoktorn” och information om LCHF.