De tror att jag fortfarande är i ett missbruk! Ja, eller i alla fall tagit mig ett återfall, i alkoholens berusande försvinnande.

Röriga, snurriga, grubblerier och trassliga tanketrådar, en förmiddag i maj…
Solen skiner! Äntligen! Befriande!

God morgon, eller god förmiddag, lite beroende på när du klev upp.
Jag och Monstret slängde benen över sängkanten redan klockan 05.00.
Det har varit en rörig natt.
Jag är skrattretande mörkrädd.
Jag är rädd för natten.
Något gömmer sig,
bland skuggorna,
vid mitt klädskåp.

I alla fulla fall…
Ser på morgonteve och nyheterna.
Dricker kaffe.
Monstret spanar på fåglarna, genom vardagsrumsfönstret. Hon längtar ut!
Jag måste städa balkongen i år. Det blev aldrig någon ordning därute, förra året…
Det kom saker i vägen…
Jag är ostadig i mitt mående.

De intervjuade Christer Gardell, framstående finansman, under morgonen, på teve.
Tanken som slog mig; När går dessa träiga, opersonliga, styltiga och färglösa finansmän ur tiden? Talar som om manuset han fått, sitter som en smäck i minnet!
Som en dinosaurie…
Jag får en känsla av Tyskland och tiden då DRR existerade; Väl förberedd, innantill, uttryckslös och fullständigt anonym. Standardiserad och arketypen för hur män med makt och pengar talar och för sig…
Han är bara tio år äldre än jag.
Jag känner mig plötsligt färgstark, karismatisk och golvande charmig! Alltid något, en tisdag i maj, när värmen och solen gör sin återkomst.

Tandläkarbesök igår.
”Det ser bra ut”, sa farbror Tandfe.
Spolade rent och gjorde illa mig.
Det blev dyrt…
Jag hade inte ens roligt för de pengarna!

Vårdcentralen.
Fler blodprovtagningar idag. ”Vad är fel”?
Mer blod! Snart blodbrist också!
De ska bara ha och ha och ha..!
”Du! Kan du kissa lite här också”?
De tror att jag fortfarande är i ett missbruk!
Ja, eller i alla fall tagit mig ett återfall, i alkoholens berusande försvinnande.
Jag låtsas som om jag inte bryr mig, men det skaver! F*n vad det river, inombords!
Det blir till ältande tankeloopar av det!
Jag borde vara van, att bli misstänkliggjord och misstrodd. Det flyter upp till ytan, mitt tidigare missbruk, varje gång som de läser mina journalanteckningar.
”Jaha! Missbruk! Hmmmm… Jag tror vi behöver lite blod och urin från dig”!
Jag har varit nykter i sju år och fem månader!
Jag har fortfarande efterspel av ett liv i röra, rus, rotlöshet och ömklighet.
Jag är van! Låtsas som om jag inte bryr mig! Men det skaver…
Mina journalanteckningar från beroendevården är numer spärrade! Jag vill inte att de läser den Skräcklitteraturen! Det räcker gott med de smulor, som tilldelats dem!
Är det detta som är Karma?
”Jaha! Missbruk! Hmmmm… Jag tror vi behöver lite blod och urin från dig”!

Synonymer till efterspel: Påföljd, efterräkning, obehaglig följd, fortsättning, avslutning, epilog, postludium…

Ha en fin dag, därute i livsröran och vardagskaoset…

Väl mött / Arthur

Läkaren på psykiatrin säger att det är en psykisk obalans, en störning, i kroppen och huvudet; En psykisk störning…

Tankesnurr och trassliga tanketrådar. Förvirrande och bökiga reflektioner…

Tog en långpromenad igår. En dryg mil. Gick och gick och gick. Promenerade runt, i cirklar, i söderort.
Symboliken, de abstrakta funderingarna; försöker jag att vandra ifrån mig själv?
Grubblar för mycket. Tänker för mycket.

Snurriga grubblerier och trassliga tanketrådar…
Det är ingen ordning på mina funderingar…

Jag jagar inte lyckan längre! Jag söker förnöjsamhet och bärighet i livet!
Jag vill och önskar mig själslig lugn och ro. Att vara nöjd… Begär jag för mycket?

Jag är mer därvarande, än vad jag är närvarande. Grubblar för mycket. Tänker för mycket… Om inte OM, hade varit…

Jag är livstrött. Det innebär inte att jag vill dö! Jag har ingen längtan till döden! Men jag är fylld till bristningsgränsen av meningslöshet och innehållslöshet. Känner mig tom och tömd.
Hur går jag vidare? Var ska jag fortsätta leta?
Jag är energilös. Hjärntrött.
Grubblar för mycket. Tänker för mycket.

Medan man är nykter, gör missbrukarpersonligheten armhävningar…. Man måste passa sig, så att man inte trillar ner i missbrukarträsket igen! Missbruk är en alltid pågående sjukdom. Vilar aldrig!

Jag har fördomar om människor som lever med psykisk ohälsa! De är lata, slöa och vill inte ens… Jag har fördomar om psykisk sjukdom. Jag tror att jag vet, vad andra anser och tycker om mig; Lat, slö och vill inte ens!

Jag lider inte av psykisk ohälsa, jag lever med det. Jag känner att det är en viktig skillnad. Jag tänker ofta på hur jag, och andra, uttrycker sig. Jag tror att det är av betydelse hur man använder sina ord. Orden sprider sig i kroppen, som ringer på vatten, och att välja mer mjuka och smidiga uttryck ger en positivare ton i sinnet och själ…
Jag lever med psykisk ohälsa.
Jag lider av psykisk ohälsa.
Smaka lite på skillnaden…

Jag har inte mått så bra! Varit på gränsen.
Somliga dagar har jag inte nått mållinjen för dagen. Landat i soffan. Vilat och bara sovit, med pläden, katten och mjuka kuddar.
Jag orkar inte…
Jag är tacksam för att jag lever ensam!

Jag gick ner för räkning.
Orkade inte mer. Här om dagen var jag fullständigt uppgiven. Energilös och energifattig! Hur mycket ska en ensam människa behöva stå ut med?
Hela min fasad krackelerade. Jag gick sönder. Själen sprack… Som ett troll, som möter morgonljuset: Grusades och blev till ett ingenting.
Jag borde ha bett om hjälp och räddning.
Men… Jag gjorde inte det.
Döden gjorde mig sällskap, under de allra tyngsta dagarna. Det har pågått länge nu.
Det känns lite bättre, men själen går på tomgång, men dock i ett mer levande läge! Så länge själen susar lite grann, så är jag levande!

Jag frågade mig själv; Hur mycket ska en människa behöva stå ut med?
Jag frågar mig; Vad är det som är fel? Vad har jag missat? Det är någonting som jag och vi, läkaren och psykologen, har missat!
Läkaren på psykiatrin säger att det är en psykisk obalans, en störning, i kroppen och huvudet; En psykisk störning. Jag tycker inte om uttrycket! Undrar om det finns andra och bättre uttryck!? Letade runt, på internet, men fann inget bra… ännu, vill säga! Jag vill ha mjukare och smidigare uttryck i mitt vokabulär! Orden är viktiga för att motarbeta det negativa i tankebruset.
Psykisk störning! Det känns negativt och mindre bra…

Jag är envis. Ibland är det bra. Andra gånger är det av ondo.
Att vara ”stöddig”, inneha en mentalitet och fastnaglad beslutsamhet om att ”jag minsann kan själv”, är inte alltid gynnsamt.
Jag skulle vilja skriva att det är ett typiskt manligt personlighetsdrag, men jag är osäker. Jag tror nog att det handlar mer om socialt arv och det som kallas för ”miljö”, det vill säga ”medärvda” egenskaper under uppväxtåren.
Mina föräldrar var alltid noga med fasaden, det som andra människor kunde se, uppfatta och bedöma dem utifrån. Det som omgivningen eventuellt kunde uppfatta som depraverande, täppte de till och tystade ner! Det som kunde pysa ut och som inte var, med deras mått mätt, klädsamt och särskilt smickrande, kvästes snabbt i sin linda.
”Bit ihop! Prata inte om känslor och det svåra! Ta dig i kragen och tig! Kämpa på bara! Gnäll inte, de finns alltid de som har det värre”!
Jag bebos fortfarande av de där snedvridna normerna!
Jag har fortfarande svårt att prata om mina psykiska svårigheter, utan att ångesten griper tag i mig och river i huvudet! ”Har jag pratat för mycket nu? Har jag blottlagt mig och blivit sårbar? Har jag sagt för mycket? Undrar vad andra ska tycka, tänka och känna”?
Det skrivna orden är ett enklare uttryck för mig, än vad de talade orden är! Därav vikten av att skriva, skriva och skriva! Det är en del i arbetet av min psykiska ohälsa.
Och med detta skrivet, blir jag lätt undvikande och ber inte alltid om hjälp och räddning! ”Jag kan rida ut detta mörker själv! Jag kan stå ut och jag klarar av det här! Jag behöver inte hjälp och jag krigar på. Ensam”!

Jag är livstrött. Tömd på energiresurserna. Livsbruset och livskaoset, äter upp alltmer av mina besparingar. Jag frågar mig själv, exakt hur mycket ska en människa behöva stå ut med…

Jag är aldrig dålig på någonting. Jag är aldrig ”kass” eller urusel på någonting! Däremot är jag mindre bra på somliga saker! Smaka lite på skillnaden…

Tack för uppmärksamheten och på återläsande! Väl mött / Arthur

(Foto och bild: Arthur)


Dessa dagar som går, som är livet…

Dessa dagar som går,
som är livet…

”Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka”?
/ Boye

Det har blivit mycket att fixa och trixa  med, för farbror Ringvall, den här veckan.

Jag begriper inte hur människor, som är friska, pigga och glada, orkar med livsbruset!
Hur gör folk!?
Är det Berocca som är lösningen?
Raffinerat socker? D-vitaminer eller positivt tänkande?
Själv behöver jag återhämtning och vila, så fort jag fixat och trixat med det, som måste ordnas med! Jag räcker liksom inte till!
Jag har ett energiläckage, någonstans!
Blir bara trött!
Det har varit besök på den nya Stadsdelsförvaltning, tandläkarbesök och idag ska jag till fröken Doktorn och gå till botten med Kronisk Depression och värk i kroppen! Vad har vi, eller jag, missat i djungeln av välmående!?
Berocca är inte lösningen! Inte socker och kolhydrater heller… Vad felar?
I morgon är det möte på psykiatrin och sedan provtagningar för blodstatus!
Hej hopp och hej va’ de’ går!
På’t bara!

Dyrt blir det också!
Hur får människor, som lever på sjukersättning, aktivitetsstöd eller sjukpenning, pengarna att räcka till? Jag bara undrar?
Ersättningarna följer knappast den ekonomiska utvecklingen och stegringen i samhället!
Man får räkna kronor och ören!
Vända på varje liten krona på kontot!
Och allt har ju gått upp under årets första månader: Hyran, busskortet, elräkningen, hemförsäkringen, djurförsäkringen och bredbandet. Hur gör folk?
Lägg därtill högkostnadsskyddet för sjukvård och mediciner, som, för mig, så påpassligt löpt ut! Det hade jag minsann inte riktigt räknat med!
Pucko, kan tyckas! Ingen koll på läget!
Dock; Jag är inte dum! Har bara lite otur när jag tänker!
Jag tycker att jag har blivit ganska bra på det ändå, hålla koll på pengar och budget…
Men…
Jag är uppenbarligen inte så förutseende och framsynt som jag tror! Jag tappar kontrollen och min budget går fullständigt åt hel*ete!
I alla fulla fall…
Man anpassar sig! Det går, man får ihop det, med lite hjälp…
Man ska inte gnälla så förbannat!
Tänk positivt; ”Det finns ALLTID de, som har det värre”!

Ha en fin dag och var riktigt rädd om dig, därute i Covidkaoset och livsbruset…
Kram på dig, genom cyberrymden och Vintergatan, om du känner att du behöver en…

Väl mött / Arthur (Bilden: Arthur)