Kan jag ha funnit en av orsakerna till min outhärdliga trötthet? Min ständiga nedstämdhet? Med förändrad kost (LCHF) och med ett regelbundet intag av Kosttillskott, därav extra B-Vitaminer (Forte), så tycker jag att saker och ting i tillvaron har börjat "lägga sig tillrätta"!? Kan det verkligen vara så enkelt? Verkligen..? / Arthur

”B-vitaminer behövs för att cellerna i hjärnan ska fungera normalt. Brist på i synnerhet folat kan därför bidra till att du känner dig nedstämd och lättirriterad. Ibland kan bristen till och med leda till att man utvecklar en depression.Otillräckligt kostintag är en vanlig följd av depression och kan i sig leda till B-vitaminbrist. Vitaminerna folat och B12 åtgärdar inte bara bristen utan kan även stärka effekten av antidepressiv medicin.

DOMNINGAR OCH DÅLIG BALANS
Långvarig brist på vitamin B12 kan leda till skador i nervsystemet, vilket kan visa sig i form av domningar och minskad muskelstyrka i fötter, underben, händer samt underarmar. Skador på nervsystemet kan också leda till att vibrations- och koordinationssinnet försämras. Kombinationen gör att gången blir ostadig och att man får dålig balans. Ibland påverkas även känseln av B12-brist. Det kan då vara svårt att känna ”på djupet”, som en sten i skon till exempel”.


”Matnyttig” länk angående brist på B-Vitamin och andra Vitaminer!

• Symtom på B-Vitamin brist! 

Han tror att jag sitter uppe hela nätterna och ser på teve… och naturligtvis somnar jag. Ni har inte en susning om hur det är att leva med ångest och frågor kring livets meningslöshet, så sluta och låtsas som om ni vet… Ni vet ingenting, om ni inte varit där själva! Var försiktig med medmänniskorna! Tack!

Foto; Per Lundström

Lördag förmiddag.
Jag klev upp, tillsammans med min man och kärlek, 05.00.
Som alltid; Kaffe, tända ljus, tystnad, katter och fåordigt. Jag uppskattar det!

Det blev en sen Fredag. Fredagen gick över i en tidig Lördag, eftersom jag såg på en sämre film på teve och somnade gott på soffan.
Det var förövrigt ingen film jag tänker nämna här i min Blogg, jag tänker inte rekommendera den, den var kass, och sedan stapplade jag in till sängen sent på nattkvisten.
Min man och kärlek hävdar bestämt att jag vänt på dygnet, men så är det inte alls… Jag borde inte bry mig om det, eftersom jag själv sitter inne med hur det är, egentligen, men jag blir ångestfylld och det gör mig irriterad!
Kanske att jag är sen i säng, för klockan brukar bli runt tolv, men oftast somnar jag i soffan, med en pläd och en av katterna på sidan om min trötta kropp och jag sedan vaknar till liv där vid ett eller halv två.
Han tror att jag sitter uppe hela nätterna och ser på teve och det gör jag ju i och för sig, lite beroende på hur man ser det!
Jag sitter/ligger framför apparaten och somnar där, med teven på… Ett lite svagt surrande ljud, som känns tryggt, mjukt och mysigt och naturligtvis somnar jag.
Det gör naturligtvis ingenting, men det retar mig att han tror att jag vänder på dygnet, roar mig och ser på teve nätterna igenom och att jag ”passar på” eftersom jag ”bara” går hemma och drar hela dagarna.
Som alltid försöker jag att ha ett ”mål” om dagen, att göra någonting varje dag, om det så endast är en promenad, och jag försöker att hålla mig på benen och vara ”nyttig”, men det mesta av tiden går faktiskt åt till att sova och vila. Just nu är det så, och det oroar!
Det irriterar mig, när jag själv är oroad, får dåligt samvete och ångest för att jag sover så mycket, att han och några med honom, tror att jag drar benen efter mig för att jag kan och för att jag underhåller mig själv med skräpfilmer och skrivande på nätterna.
Jag befinner mig fortfarande i kölvattnet av min långdragna depression och jag är ännu nedstämd, så jag vill inte höra, veta och känna av vad andra tror att de vet om min situation.
Är det inte märkligt att människor som står utanför en själv, de som finns i ens kringnärhet, fortfarande tror sig veta vad som är bäst för en och vad lösningen skulle kunna vara för ett bättre liv och en bättre tillvaro?
Jag kan vidareutveckla det där, för jag, och många andra med mig som lider av mental ohälsa, är jä*ligt trötta på att höra andra människors goda råd…
Det är inte det enklaste att ”rycka upp sig” och företa sig saker och ta tillvara på livet, när varje dag är en fråga om överlevnad och att inte låta de mörkaste tankarna ta överhanden.
Och när man varje dag, ensam och själv, för en kamp för att lämna dödstankarna därhän och faktiskt övervinna varje dag, så är det inte det enklaste att; ”Ta en promenad”, ”gör någonting människa…” eller ”kamma till dig”…
Låt mig säga så här; Ni vet ingenting! Ni har inte en aning! Ni kan aldrig föreställa er hur mitt och andra människors liv känns, ser ut och ter sig, när det alltid är en fråga om att leva, överleva eller att ens kunna ta sig genom dagen!
Ni har inte en susning om hur det är att leva med ångest och frågor kring livets meningslöshet eller huruvida livet tar slut idag eller i morgon, så sluta och låtsas som om ni vet…
Ni vet ingenting, om ni inte har varit där själva!
Och har ni varit där, i det svarta, så kanske just din lösning inte passar mig eller någon annan! Var försiktig med medmänniskorna, för ni har inte en aning, egentligen! Tack!

Jag ska njuta dagen idag.
Jag har haft ett par dagar som jag mått ganska bra! Jag ska försöka att städa lite, vila, lyssna på musik och bara umgås med mig själv och katterna!
Min man och kärlek arbetar, så jag kan gå hemma hos honom i Alby och pyssla lite… Kanske att jag drar mig hemåt till min egen vrå i Bagarmossen? Problemet är bara att jag är så oerhört trött och vill inte heller vara ensam! Jag längtar efter honom, min man, hela tiden!
Att kärlek kan kännas så…

Tack för din uppmärksamhet och din tid!
Tack för ordet… På återläsande!
Väl Mött / Arthur 

Betraktelser från gårdagen. Tänkta tankar, och funderingar jag tankade. Fragment ur en riktigt dålig dag! Jag grävde fram den riktigt värsta sidan hos mig själv och erkänner; Jag är en jävla skitstövel när jag vill… Och all denna jävla julmusik! Man slipper inte ens Bjällerklang i tobaksbutiken!

Betraktelser från gårdagen. Tänkta tankar, och funderingar jag tankat. Fragment ur en riktigt dålig dag! Jag grävde fram den riktigt värsta sidan hos mig själv och erkänner; Jag är en jävla skitstövel när jag vill…
Grattis till hela mitt vackra jag!

Mitt möte på Aspuddens Kreativa Verksamhet blev inställt igår och jag fullkomligen exploderade av undertryckt ilska! Missförstånd. Fel tid. Fel dag och allt var fel. Fan!
Allt blev fel! Totalt jättefel och hela jag kokade i rött! Jag hade ju väntat så länge. Jag vill få ordning nu.

Va’ fan…

Och efter det retade jag mig på allt och alla! Jag fullkomligen spydde ur mig, i mina mörkaste tankar naturligtvis, eftersom jag är en snäll och en fredens man, galla och ärtsoppa över alla som kom i min väg. 

En äldre man tappade sin spritflaska på perrongen. Han blev galet arg på sig själv. Svor och gick ann. Han sparkade på skärvorna och föll sedan handlöst ner på stengolvet. Alla omkring honom såg på medan han kravlade sig upp igen och svor så det osade svavel. Jag ville ta honom i örat och vråla; ”Ta dig samman, gubbjävel! Är detta ett värdigt liv”!?

Och på tunnelbanans tåg luktade det gammal fylla. Snuskiga oborstade Ryssar, som inte kan lämna flaskan ifred, en tidig Fredagseftermiddag! Det sved i näsan av alla ångor!
Jag gjorde mina försök att utestänga allt skrän och allt stoj från dessa högljudda onyktra Fredagsmän, men det gick sådär kan jag berätta! Mer musik och fler högre toner. Snuskigt! Snusk. Grattis till deras fruar!

Och överallt dessa förbannade barnfamiljer!
Snoriga, skrika ungar och föräldrar som uppenbarligen tror att de äger all plats och allt företräde i världen, för att de har barn och skjuter omkring på dubbelbarnvagnar som är stora som mindre traktorer och skiter fullständigt i sina medmänniskor och medpassagerare på t-banan.

Överallt är de! De tar plats och pysslar med sin jäkla mobiltelefoner hela tiden. Ungarna skriker och föräldrarna är totalt frånvarande. Och alla tycks tro att just deras skitiga unge är sötas, mest bedårande och mest välartad!
”Se upp, här kommer en stolt farsa, som egentligen inte bryr sig, för statusen på Facebook är viktigare”!

Och all denna jävla julmusik!
Man slipper inte ens Bjällerklang i tobaksbutiken! Undkommer inte heller färgade julkulor hos kemtvätten eller skomakaren!
Och jag tänkte att… om jag ändå hade ryckt åt mig några kulörta kulor och slängt dem hårt på alla småbarnsföräldrar?
Det hade väl varit kul!?
Ja… Inte på själva barnen naturligtvis, men på deras idiotiska föräldrar som tror att de äger hela samhället för att de lyckats med att sätta några snorungar till världen!
Bjällerklang och Hej Tomtegubbar… Sur uppstötning. Mer Samarin och en Trillingnöt till…

Och alla dessa tomtar, nissar och renar, som hänger, ligger och står i vägen överallt! Somliga av dem ser ut som massmördare som äter småbarn, med stora svarta frånvarande ögon, och det är inget gulligt över det, inte alls! Julen ska ju vara en glädjes högtid!?
Och andra tomtenissar har uppenbar autism, mest stirrande framför sig, ut i tomma intet, med en önskan om att julen snabbt ska vara över, och de ser fullständigt frånvarande ut… God jävla jul! De vill bara åka hem igen!
Och några av dem, dessa vettar i rött, grönt och guld, den eldrivna varianten, som torde vara diagnostiserade med ADHD, för jag har aldrig beskådat något så galet hysteriskt som dessa galenpannor, driver mig till vanvett! De skrämmer mig! Upp och ner och runt, runt, hit och dit… Gärna hängandes uppe i taket i närbutikerna, eller i deras skyltfönster!
Jag blir lite lätt illamående. Jag blir det… Kommersiellt jäkla jippo!
Bjällerklang och Hej Tomtegubbar… Sur uppstötning. Mer Samarin och en Trillingnöt till… kanske? God Jul!

Och någonstans på gatan, på min väg hemåt och mot mitt eget lugn och ro, gapade en unge högt, så att hela kvarteret kunde höra det, att han minsann inte vill ha kotletter till middag.
Och tvärsöver vägen drog en stressad mamma på sitt barn, som en säck potatis, brutalt och hårt, som om det gällde livet, för att de förmodligen skulle hem och ha sitt jäkla fredagsmys med Tacos och chips, och den traumatiserade ungen skrek hela vägen.
Grattis till den ungen.
Grattis till den morsan!
God Jul och trevlig helg!
Ungarna har blivit mer av accessoarer i dyra breda dubbelbarnvagnar från Emmaljunga, än de nyförvärvade liv med tillkommande ansvar och ”glädje”, som det egentligen borde vara…
”Häng på bara, mamma har bråttom till Systembolaget”!
Bjällerklang och Hej Tomtegubbar… Sur uppstötning och lite mer Samarin! 
En Trillingnöt till? Rött eller vitt vin till Ostkrokarna? 

Och dessa tonåringar som tjuvåker på mig och mitt busskort på t-banan! Som om jag hade mer pengar än någon annan. Som om inte jag också skulle vilja göra något roligare för mina pengar?!
Och samma jävla ouppfostrade tonåringar skriker, gapar och kallar varann de fulaste, grövsta och mest könsnedsättande orden jag hört, och det ekar över hela tunnelbanans tåg och detta emedan de leker med de dyraste nyaste mobiltelefonerna och jag inser; ”Jaha, det är dit månadsresorna med lokaltrafiken går”!
Och ytterligare en skitunge vill inte resa på sig när en äldre dam frågor om hon kan få sitta… 

Och så min man, som bad mig handla på vägen hem och jag…
Jag fräste ifrån, blev galen och svart i ögonen och tänkte; ”Vem fan tror du att du är? Ber mig göra ärenden, fixa saker och ting för dig, bara för att du tycker att jag går hemma hela dagarna och drar benen efter mig”…
Och jag fixar det ändå. Jag gör det ändå, för jag vet att jag inte är den där mannen, egentligen. Jag är inte den där arga, sura, elaka, bittra, stygga och ondskefullt tänkande mannen…
Det är tillfälligt. Jag är bara irriterad för att min dag gick i delar och för att det inte blev som jag önskade.
Utmattad, less och energidränerad, inser jag att det är försent att påminna mig själv om åtgärder för att bespara mig allt det där… All energi som går åt till att vara arg, irriterad och förbannad! To late! God Jul till mig!

Och jag somnar, i fem minuter, på vägen hemåt!
Hemåt, mot Alby, där mitt hem inte alls är, egentligen…

Bjällerklang och Hej Tomtegubbar… Sur uppstötning och lite mer Samarin! 
En Trillingnöt till?

Tack för ordet! / Arthur
På Återläsande!