God Morgon… Vi startar Lördagen med ett minne, tidigare publicerad på Bloggen, och en prosadikt! Återkommer under dagen! På återläsande och väl Mött / Arthur

”Sitter på en stor sten. En grå.
Har slagit mig ner vid bäcken och lyssnar. Sitter på Näckens sten…

Bäcken känns mindre nu, än när jag satt här som barn.
Vattnet var aggressivare när jag var pojke, än vad det är i denna tid.
Numer ett pärlande ljud. Som ett lite lekfullt skvalpande mot stenarna.
Jag lyssnar till vattnets lek och vindens brus, i tallarna ovanför.

Har inte varit här sedan jag var barn. Har inte suttit tyst, stilla och i lugn och ro, sedan barnsben.
På just den här stenen, i precis den här skogen. Vid den här bäcken.
Bortanför, farmors gamla hus och bakom mig, mormors gård.
Och där, mitt emellan, ligger skogen. Och bäcken. De stora tallarna.
Här spelar inte Näcken längre. Älvorna dansar inte i skogen mer.
Tomtar och troll, har dragit sig tillbaka och småfolket syns inte till.
Min barndoms saga. Min barndoms mystik och hemligheter, har förstummats.
Jag är ensam. Tyst är tanken och tysta är mina ord.
Stenen, min tillflykt som barn och bäckens surrande, tystade mina tankar.
Tystade mina funderingar då, som nu, i denna tid. Sinnesro.
Jag saknar allt det där, från min barndoms sagor. 
Det susande och viskande i träden, som svaga röster som talade till mig. Småfolket under trappan på mormors gård.  De små, som på skoj flyttade på mina kläder, möbler, böcker och som mormor såg klart, men som jag själv bara fick erfara. En känsla av att de faktiskt existerade.
Tomtarna med tända lyktor som smög över gårdsplanen, för att försvinna i tomma intet vid uthusen. Som eldflugor om kvällen…
Den äldres ögon som uppfattade det mystiska, och jag som kunde förnimma det oförklarliga.
Tidiga morgnar med dimma och älvors dans på ängarna.
Och Näcken, han som spelade på en stor grå sten, vid bäcken.
Min sten. Min lugn och ro sten.
Min sten, att hinna ifatt mig själv vid och lyssna till ljudet av träd som talar och viskar.

Jag är vuxen nu. Jag är stor.
Mina barndomars sagor tillhör det förgångna och en försvunnen tid.
Alla de andra, allt det andra, har dragit sig tillbaka och blivit till minnen.
Minnen jag minns, på en stor sten. En grå. Vid bäcken…
För att lyssna och minnas”.

/ Arthur 

En prosa i poetisk form. Jag har publicerat texten tidigare och det är en av de texter jag själv uppskattar… Känslor, saknad och döden. Väl Mött / Arthur

Jag drömde om dig i natt.
Du tog min hand och gav mig friden tillbaka. Lugnet…
Mitt hjärtas kärlek och längtan, stillades en stund, då du tog mina händer.
Du förde mig över ängar och åkrar, tillbaka till skogen.
Över trädtopparna, mot sjöarna och himlen.
Jag kände ditt hjärta i natt, det som slutat att slå för så länge sedan.
Under natten kysste jag dig, smakade på dina läppars sötma.
Hade glömt hur du smakar. Daggvåt morgon och solsken… Din smak.
Hade tappat bort mitt hjärtas hårdaste pulserande, för dig.
Jag hade slarvat bort min själs samklang med jorden och ditt hjärta.
Och jag drömde om dig i natt.
Du tog mina händer och berättade om döden och döendet.
Jag är inte död och borta, jag är här. Ständigt, sa du…
Du hör mitt hjärtas slag, varje gång du funderar över ditt eget, sa du…
Du ser mig, varje gång du speglar dig i vattenpölarna på marken och i sjöarnas stilla glittrande lugn. 
Du ser mig i din spegel, under morgonens tidiga guldgula ljus. 
Jag håller om dig, när du har svårt att somna in, under nattens senaste timmar. Du känner mig, sa du…
Jag är en del av alltet. Jag är en del av dig, sa du… Alltid…
Vi flög tillsammans, över åkrarna och myrarna.
Svävade fritt över hustaken och kyrktornen, genom staden och ut över landet, havet och stränderna.

Du berättade om alltings härlighet, kärleken, styrkan och mitt mod.
Ditt mod, sa du, som du bär med dig, som är din styrka och kraft.
Ditt mod, som skänker andra varandet, att finnas till och våga vara levande. Du är mitt mod, sa du… Du var mitt mod…
Vi flög mot Karlavagnen.
Du strök med dina händer och fingrar, över stjärnornas gnistrande blåskimrande ljus. 
Vi flög till månen, tog en lång promenad över sanden och stenarna. 
Vi vandrade tysta, såg bara på varandra, blev till ett allt med ljuset, solen och universums svarta, svarta…
Jag drömde om oss i natt. 
Du, jag och en resa genom tiden, rummen och universum, tillsammans.
Jag och du, återförenade, i ett krampaktigt försök att inte skiljas åt.
Och jag vaknade i morgonens röd-orangea ljus och förstod, insåg hastigt, att du bara varit på besök…
Jag fick låna dig ytterligare en stund, när jag drömde om dig i natt.

En tidigare publicerad text… I en uppgift att med snabba ord beskriva ett beroende, så gick jag själv vidare och skrev ner texten som jag delar idag. Skriven av egen erfarenhet och fritt ur mitt trasiga minne. Jag uppskattade uppgiften och det blev nästan en kort berättelse…

Beroendet.
Ensamhet. Sorg. Rädsla. Döden. Dö. Självisk. 
Jakten, på mer och mer och mer…

Trappuppgångarna på Söder. Vitabergsparken och Årstaviken.
Härbärgen, soffan hos en vän och gata upp och gata ner.
T-centralen, lorten, smutsen och lukten. Stanken och borde duscha.
Mer och mer och mer… 

Låt mig få dö!

Saknar någon att dela detta helvete med. Var är alla?
Vandrar och går över hela staden. Fötterna värker. 

Var är mina skor?

Sover i en park. Sover på en soffa. 
Frukost hos en drucken missbrukande vän.
Duscha. Ont i fötterna. Ont i kroppen. Skavsår! Självsprickor.
Mer och mer och mer… 
Jakten på mer! Mer berusning. Mer missbruk. Mer sprit.
Mer tabletter. Mera, för att försvinna och få lindring. 
Mer av allt! Extra allt!
Och om någon kunde rädda mig. Ta mig härifrån. Hjälp! Hjälp mig!
Polisen, avgiftning, utskriven, tar upp missbruket igen.
Måste stå ut! Måste orka med.
Har sex med någon, några, för sprit och tabletter.
Mer och mer och bekräftelse. Mer lort och kom igen, jag bryr mig inte längre!
Älska mig! Hjälp mig, hjälp och jag dör! 
Mer berusning och mer sex…
Det blir inte snyggare än så. Det blir inte bättre. Det här är min sanning!
Förnedring, snusk och jag avskyr det här. 
Hatar mig själv! Hatar mitt liv!
Självdestruktiv. Söker bekräftelse, söker ett liv hos de levande.
Mer berusning. Tabletter, sprit och kokain. Mer och mer…
Allt för att komma undan, allt för att lyckas komma bort.
Bussen runt staden. Tunnelbanan runt förorten. 
Pendeltåget, till bortanför, utanför…

Gata upp och gata ner. 

God morgon, i Maria Parken.
Polisen, avgiftning, utskriven och jakten på mer!
Mer och mer och mer… Jakten på mycket mer!
Mer berusning. 

Mer missbruk. Mer sprit. 

Mer självdestruktivitet och mer bekräftelse!
Tappar mina saker. Kläderna är borta. Saknar en väska. Saknar mina skor.
Årstaviken, blir erbjuden Heroin. Tackar nej. Nej! Nej!
Mer och mer och mer… Jakten på mer! Mer berusning. Mer missbruk. Mer sprit.
Jag vill dö. Jag tänker dö, döda mig…
Mer sex med någon, några, för spriten och morfin och något okänt.
Pigg och glad. Sover. Somnar! Vaknar i Hagaparken. Vandrar och går och går…
Gata upp och gatan ner. Mer fylla, mer förnedring. Mötet med en missbrukande vän!
Åter på Söder och söders höjder. Hemma här. Mina gator och mina kvarter.
Somnar på en bänk. Somnar under ett träd. Vaknar upp och…
Polisen. Avgiftning, inte utskriven, vuxenheten på Socialförvaltningen.

Jag ber! Rädd mig undan mig själv! Hjälp mig! Snälla någon…
Låt mig sova och låt mig komma till sans.

Det blir inte snyggare än så. 
Det blir inte bättre. 
Detta är en del av mig.
Jag blir inte bättre! Jag blir inte mer, än min senaste passerade nyktra dag.
Vill du vara med på tåget i mitt tillfrisknande! Välkommen.
Vill du dela detta med mig och ta del av, varsågod…
Det här är jag! Delar av min person och mitt liv.
Och du, det blir inte vackrare än så här!
Men jag är värd att älskas!
Jag är värd så mycket mer, än missbruket och flykten!
Det tog lite tid att komma hit!
Jag är på väg! Jag är med… Vill du?

Väl Mött Och njut dagen / Arthur