Jag blev oerhört trött och kände mig totalt sönderfallen, isärplockad och idisslad, när jag for hemåt! En enda tanke i huvudet; Vila, vila, vila… Det blir bra! Jag tror på det här och om det faller väl ut, så torde jag vara igång i januari!

Ytterligare en utredning.

I över en och en halvtimma berättade jag och förklarade hur jag mår, hur jag har det och vilka svårigheter jag har. I en och en halvtimma pratade jag om livet, mina tvångstankar och livets meningslöshet.

Jag blev oerhört trött och kände mig totalt sönderfallen, isärplockad och idisslad, när jag for hemåt! En enda tanke i huvudet; Vila, vila, vila…

Utredningen görs i samband med Överlämnandet från Missbrukarenheten till Socialpsykiatri via Socialförvaltningen. Allt ska utredas. Allting bör ha en ”utförande-plan” och en bra stadig plattform att utgå ifrån.

Och eftersom missbruket inte är mitt problem längre, utan mitt trassliga psyke, så måste en djupgående utredning genomföras!
Grattis till mig! Det gör inget, men det är galet uttömmande!

Det gick naturligtvis bra, men det är väldigt urvattnande och energidränerande. Och jag försökte verkligen vara tydlig, ärlig och inte smita undan från det som jag själv upplever genant och pinsamt!
”Jag kör på nu”, tänkte jag och svarade vänligt på allting som min nya handläggare funderade över och ville veta. Utredningen är inte färdig, inte på långa vägar och vi ska ses ett par gånger till för att slutföra det hela.
Återigen, det är bara att gratulera…

Och… Jag ska ordna med ett studiebesök innan jul och det på ett av de sysselsättningsverksamheter som jag funderar över och kanske skulle vilja delta i.
Handläggaren följer med och det känns väldigt bra, för jag vet inte hur det här fungerar, vilka frågor man bör få svar på och jag vet inte heller vad som kommer att hända och inte heller, exakt, vad de kan erbjuda mig!
Min handläggare kan sin sak, vet av erfarenhet hur landet ska ligga och vad jag och Socialförvaltningen kan förvänta oss i själva utförandet.
Det blir bra! Jag tror på det här och om det faller väl ut, så torde jag vara igång i januari!

I övrigt… Ta det lugnt. ”Ta ingen skit” och var rädd om dig därute i verkligheten? 
En fråga dock… Väntar ett tredje världskrig?
Väl Mött / Arthur 

… "Men det är lite väl gnälligt! Vad gör vi åt det"!? Jag börjar bli trött! Irriterad, trött och nästintill Citron-sur! Det är tålamodet och tiden vi måste bli vän med! Vi kan inte, just nu, skynda på någonting!

”Unge Herr Ringvall”, säger min terapeut, ”Du är oerhört negativ och för ett destruktivt nedlåtande samtal med dig själv! Jag vill absolut inte vara elak, men det är lite väl gnälligt! Vad gör vi åt det”!?
”Ja, jo”… säger jag lite tyst, ”jag vet om det och jag gör det jag förmår, kommer ihåg och minns att jag ska göra, för att sparka det där elaka och fula i röven! Men jag glömmer mig! Det går på automatik”!

Hon skrattar, och frågar sedan hur det går för mig med mitt ”Mående Schema” och om jag kan se ett mönster? 

”Jag har glömt den, eller så förtränger jag den! Det blir inte gjort! Den ligger där, mitt framför näsan och ändå blir det inte gjort”!

Hon tycker inte att det gör så mycket, men det blir lite svårt att göra någonting åt gamla mindre bra mönster, om vi inte finner en röd tråd!

Nästa fråga; ”Hur har det fungerat med de där ”Glädjelistorna” då? Har det fungerat”!

Min tystnad säger allt och hon ler.

”Det är okej! Det är ingen examen! Jag påminner dig och så gör vi så gott vi förmår”!

Och jag skäms naturligtvis och vet inte hur mycket jag ska säga förlåt, ursäkta, det är inte meningen, förlåt!

Denna underbara kvinna fortsätter; ”Jag upplever dig som sorgsen, ibland uppgiven, men framför allt är du väldigt nedvärderande och rent av dum emot dig själv! För att vända och bryta det, så måste vi skriva, redogöra och få en positiv överblick av dagarna”…

Jag börjar bli trött!
Irriterad, trött och nästintill Citron-sur! Hon ser det och säger; ”Det är känsligt det där, eller hur? Hur sant är det!? Vad säger ditt förnuft”?

Jag vet ju att hon klivit rakt in i mina dolda rum! Hon kliver runt på hela min person och jag smälter samman till ett litet Knytt! Jag säger inte så mycket, inte mer än att jag bekräftar det hon säger.

”Arthur”, fortsätter hon, ”Du och jag kommer att få ordning och rätsida på det här, men det kommer att ta tid! Mycket, tid… Jag ser ju dessutom att du växer till dig mer och mer när vi ses och det är lite mer ljus i dina ögon! Det glädjer mig! Vi jobbar vidare och det ska bli bra! Jag kan faktiskt lova det”!

Och då brister det! Inte av ilska. Inte av beska eller bitterhet, och inte heller av sorg, utan av glädje! Jag börjar skratta och gråta om vart annat! Mitt mest egocentriska jag, suger åt sig det sista hon säger, som en badsvamp!
Vi är två i det här kriget. Vi ska arbeta tillsammans och med hennes kunskap, värme och vägledning, så ska det bli bra.
Och som alltid säger hon till mig; ”Det är tålamodet och tiden vi måste bli vän med! Vi kan inte, just nu, skynda på någonting”! 

Jag tar med mig det där hem. 
Jag känner mig lättare och stegen är lite luftigare, när jag promenerar hemåt.
Vi är två…

”Mående Schemat” och min ”Glädjelista”, blir liggande ytterligare en vecka.
Det blir ogjort, förstås…

Väl Mött / Arthur 

Jag hade nog inte tänkt att skriva någonting alls i dag. Sur som citron! Hon frågade mig om jag skulle vara intresserad av arbetsträning utanför Nynäshamn, i skogen… Har hon lyssnat alls, tänkte jag? Jag längtar efter mina katter…

Apropå skitdag! Köp ALDRIG glasögon på fucking Specsavers! Det här är FJÄRDE gången mina glasögon har gått sönder och då var det inte, tack vare min äldre syster, inte det billigaste bågarna! Grrrr… Ahaaa… Det är en SÅDAN dag idag! Grattis till mig!

Jag hade nog inte tänkt att skriva någonting alls i dag. 
Sur som citron!

Det har varit en konstig dag och jag förstod i
morse att det skulle bli ”en sådan där dag”, när glasögonen gick söner, igen!
Det är fjärde gången på mindre än sex månader som de faller isär.
Jag köpte dem på Specsavers och det var inte alls de billigaste bågarna, så de torde hålla bättre. Men, men…
Jag fortsatte min morgon och insåg att jag blev tvungen att ta ut ytterligare mediciner och kostnaden för dessa blev nästan 700:-
Jag måste samla ihop kvitton, kontoutdrag, verifiering av Högkostnadsperiod och sedan lämna in dem för att kunna få hjälp med den kostnaden. Mindre pengar i drygt en vecka. Hipp Hipp Hurra…
(”Fy fan vad du gnäller! var tacksam”! ”Jag vet”, sa jag, ”men idag blev det bara för mycket och jag jävligt känslig..!”)

Och min granne, en äldre ganska söt kvinna, men oerhört ensam, knackade på mitt köksfönster, igen och det var bara tur att jag hade varit på toaletten. Hon skrämmer mig och jag har bett henne att inte göra så…

En kopp kaffe på golvet senare, så packade jag väskan och bestämde mig för en lång promenad på någon timme, för att rensa huvudet och se på solen, hösten och de vackra löven, för att ankomma Jobbtorg Resurs och mitt samtal med min coach där.
Jag uppskattar min coach och jag gillar hela den resurs som de erbjuder mig,

men jag finner inget direkt konstruktivt i detta.

Vi sitter mest och samtalar, gör upp en ”jobbplan” och hela tiden så ber hon mig att vara försiktig och ta det lugnt! Det är i och för sig bra…

”I din situation ska vi ta det lugnt och inte springa på! Du och jag måste koma ihåg att du är skör och behöver tänka, ta det fint och hinna landa i olika förslag som vi kommer att erbjuda dig”!
Det blir mest kaffe, filosofiska samtal och lite ordbajseri.
Jag vet inte… Jag var ganska irriterad och arg idag, med tanke på starten på dagen, så det fick rinna ut i sanden. Jag lyssnade mest och reflekterade inte så mycket över det hela just då. Grubblerierna kommer alltid efteråt!

Min älskade Katten Doris… Längtar!

Hon frågade mig om jag skulle vara intresserad av arbetsträning utanför Nynäshamn, i skogen, med planteringar, lugn och ro och med en restid på över en timme. Jag skulle fundera på det. ”Det skulle väl kunna vara något för dig”!? Men resa enkelväg i över en timme, tre gånger i veckan, och ”pyssla” med odlingar och planteringar är kanske inte riktigt ”my cup of tea”… Har hon lyssnat alls, tänkte jag? Har hon koll på mina svårigheter och mina problem med att åka så långt och med så mycket människor med kommunala färdmedel?

Jag blev förbannat stressad av förslaget och jag förstår hennes tanke, att få komma ut i skogen, frisk luft och möta människor i min situation.

Men två timmar, tur och retur, mellan Stockholm och Nynäshamn?

Nja… Jag kommer på någonting bra och vettigt.

Allt löser sig, alltid… jag ska ”landa” lite i det där och kan fundera i ett par veckor… Kan man arbetsträna på Gucci!?

Ta hand om dig och på återläsande i morgon!
Jag tänker lägga mig på min vackra soffa och dra filten över mig, se på teve och glömma den här dagen! I morgon… en ny dag och nya göranden!

Jag längtar efter mina katter…
Väl Mött  Arthur