Psykiatrin driver mig till vansinne. Jag sjunker som en gråsten i all den här röran och alla skyller på alla och i slutändan vi patienter som blir lidande och får sitta emellan.

Psykiatrin driver mig till vansinne.

Jag sjunker som en gråsten i all den här röran och alla skyller på alla och i slutändan är det vi patienter som blir lidande och får sitta emellan.


Min remiss från Psykiatrin Södra, Årsta/Enskede/Vantör, har inte lämnat mottagningen ännu och jag har ingenstans att ta vägen med medicinering, terapeut och läkare. Och inställningen just nu tycks vara att det är jag själv som orsakat detta och att det är jag som är omöjlig och obekväm!


Det har gått så många turer kring mitt ärende och nu är det över ett år sedan det här påbörjades och det tar inte slut.
Startskottet var utredningen för min Bipolaritet vid Huddinge Sjukhus och Affektiva Programmet. Tanken var att mitt ärende skulle bli kvar där, men när det uppdagades att jag varit missbrukare, skickades remissen snabbt tillbaka till
Maria Beroendemottagningen, där remissen utgick ifrån från början.
I min ovetskap hade jag då blivit utskriven som patient på Maria och ansågs färdigbehandlad där! Jag begrep inte riktigt vad som hände, men som patient får man bara hänga med… Allt avslutades på Maria Capio och jag… Mest förvirrad faktiskt!
Remissen gick vidare igen.
Maria Beroendemottagning önskade först sända remissen, igen, till Huddinge sjukhus, men mitt önskemål var att få komma till Psykiatrin Södra, vid Globen. Sagt och gjort…
Jag fick fick en tid där och allting såg ut att bli bra. Faktiskt. Men, ytterligare en gång framkom det att jag var/är tidigare missbrukare och de valde att återigen skicka remissen vidare!

Foto; Per Lundström 

Jag vädjade och bad dem att låta mig få vara kvar på mottagningen, eftersom mitt mående var i botten och jag uppgiven, och ändå valde de ansvariga att boka av alla mina kommande tider och for dessutom iväg med påståenden om att jag önskade att få tillgång till en annan mottagning!? En ren lögn! De vill inte ha gamla missbrukare inom psykiatrin! Allmänt känt!
Och det var ju då jag visade mitt mest otrevliga jag och blev ledsen, förbannad och sårad. Jag kopplade in Patientnämnden och Inspektionen För Vård och Omsorg. Jag hade fått nog och jag är och var hjärtinnerligt trött på att inte bli lyssnad på och runtslängd som en sur disktrasa.
I och med mina anmälningar började det hända grejer. De ångrade sig och tog tillbaka alltihop och bad mig komma på ett möte för att reda ut allting. Jag gick dit. Ensam. Ingen av alla inblandade från Socialförvaltningen kunde hjälpa till och bistå mig, inte ens mitt boendestöd hördes av.
Och kring allt det här gjorde jag ytterligare skrivelser och framförde mina klagomål och det jag ansåg blivit fel, till Patientnämnden. Det hela blev väldigt infekterat och konstigt.
Men det var ett följsamt möte. Jag upplevde dock obehag och olust, vilket jag också framförde senare i ett mejl. Detta var i augusti/september.
Jag bad dem att skicka remissen vidare till en annan mottagning, eftersom jag själv ansåg att de gjort fel, att det kändes mindre bra från start och jag önskade att få tillgång till en mottagning, där jag som dubbeldiagnostiserad före detta missbrukare, kunde finna acceptans!
Men inte… Nej!

Foto; Per Lundström 
Nu vill de ha ett nytt möte, remissen har inte gått vidare, enligt mitt önskemål.
Det är omorganisationer, det är den administrativa avdelningen eller den övriga personalen, som gjort fel!
För övrigt är det för mig obehagligt att möta dessa människor igen, eftersom jag inte, på någotvis, varit trevlig och dessutom gjort mig obekväm.
Och visst! Jag borde stå för det jag gjort och för det jag vill få framfört i hela den här soppan, men jag är så trött och jag vill inte! 
Och jag får väl vara en fegis då och ”musen som röt”, men det är inte okej att de först väljer bort mig som patient, på grund av tidigare missbruk och sedan, bara för att jag anmäler dem till olika instanser, önskar göra om och göra rätt och det på ett sätt som blev oerhört lismande, pinsamt och inställsamt… Jävligt kladdigt!
För övrigt så skar det sig ifrån början och jag upplevde hela mottagningen som oprofessionell och arrogant.

Nu får jag vänta lite till, för min nya handläggare på Socialpsykiatri går in och hjälper mig, för själv har jag givit upp och dessutom har jag börjat skämmas för det jag har ”ställt till med”! Varför ska jag skämmas? Varför ska jag ta på mig skulden för någonting som jag upplevde orätt, förbannat dåligt och oproffsigt? Jag ville stå upp för mig! Jag ville själv få börja om på en ny mottagning med andra förutsättningar och jag ville bara ha hjälp och ett trevligt och schysst bemötande! Men… Jag skäms…
Skammen börjar gnaga lite på mig och jag blir förbannad för det också!

Jag måste sova på saken. Jag måste få landa i det här, men det är inte bra.
Jag faller och blir bara så trött…

Tack för ordet / Arthur 

Det känns bättre, förkylningen. Lite hosta och lite vattenkran över näsan ännu, men det känns bättre. Jag tog ett hett bad och lyssnade på lite skön musik…

Det känns bättre, förkylningen. Jag dog inte idag heller… 
Lite hosta och lite vattenkran över näsan ännu, men det känns bättre. Jag tog ett hett bad och lyssnade på lite skön musik, emedan jag snyggade till händer och fötter. Jag har känt mig ensam idag, men det är också bättre.
Ett studiebesök är bokat, på Kreativa verkstaden i Aspudden, den artonde december och det känns långt dit.

Det krånglar med Socialförvaltningen och Ekonomiskt Bistånd igen och jag väntar fortfarande på beslut om Bostadstillägg.
Någonstans känns det dock som om det kommer att bli bra igen. Det är en liten gnista av hopp och tillit till livet och livsprocessen. Jag ska försöka att behålla känslan och somna med den.

Bilden nedan har min kärlek och man tagit på mig under en promenad. Jag tycker själv att den är så fin och jag bjuder på den igen.

Sov Gott och väl mött / Arthur 


Min gåva

Jag vill göra smycken och leksaker åt dig

Av morgonens fågelsång och nattens stjärnljus.
Jag vill bygga ett slott, där du och jag kan bo,
Av gröna dagar i skogen
Och blå dagar vid havet.


~Robert Louis Stevenson~

Foto; Per Lundström 

Jag ska tappa upp ett bad. Njuta va musik och stearinljus och sedan blir det till att skriva lite mer kanske, eller bara drömma mig bort framför teven.

Det hände inte mycket idag.
Återhämtning. Lite känslan av en meningslöshet. Tomt. Vill inte. men dock…

Tog en promenad och vilade senare tillsammans med djuren.

Har skrivit och mejlat sådana där mejl som måste skrivas och fås iväg!
Jag har bland annat försökt att nå de Sysselsättningsverksamheter i Stockholm som väckt mitt intresse!
Men ingen av dem har hörts av efter min förfrågan om Studiebesök eller för att ge mig ytterligare information om hur de arbetar inom de olika verksamheterna!
Jag känner bara; ”Jaha… nu börjar vi om en gång till, förmodligen, och harvar med ytterligare en instans som saknar lyhördhet och saknar förmågan att vara öppen, tillgänglig och behjälplig”.
Jag tänker direkt på Psykiatrin och hur jag larvats bort där! Inte en gång till! Lite, ”hur som haver” så där och lite nonchalant!
Men de vill ju ha pengar så… De borde kanske vara mer angelägna!? Jag vet inte… Blir mest stressad och lite grinig!
Jag misstror, saknar tillit och blir direkt misstänksam och irriterad! Det är trots allt människor med psykiska handikapp som de ska hjälpa tillrätta, så det är lite märkligt… det är det!

Och det finns en obehagligt stor uppsjö av olika sysselsättningsverksamheter och inom olika områden i staden, så det torde inte vara några problem att finna någonting annat.
De vill förmodligen mjölka så mycket pengar ur Stockholms Stad som möjligt, dessa organisationer, så jag kan lugnt fortsätta att leta.
Synd för Aspuddens Kreativa Verksamhet…

Jag ska tappa upp ett bad. Njuta av musik, rökelser och stearinljus!
Sedan blir det till att skriva lite mer kanske, eller bara drömma mig bort framför teven och njuta av katterna
Har ingen större lust ju nu, med någonting alls! Den här dagen blev lite meningslös! Faktiskt… Trist att det blev så. Ny dag i morgon!

Ta hand om dig därute i världen!
Var schysste emot varann och på återläsande!
Väl Mött / Arthur