Oroliga katter, som klivit omkring på hela mig och jag har haft mardrömmar. Jag har sovit en stund, upp ur sängen, slötittat på teve, sovit en stund på soffan, för att inte störa… Jag kryper till korset och erkänner; Jag gillar inte Julen… Bitter-Pitt! Happy Holidays!

”Det finns alltid de som har det värre”!

Nä, men…

Det här blir ju inget bra!
Jag borde prata med min man och bästa vän…
Mycket märklig morgon och jag vill åka hem! Hem till Bagis! 
Smita och bara lämna allt… Så trött bara! En mindre bra Måndag.
Jag saknar honom redan, min kärlek, och jag ska ta mig i kragen! Kanske inte just nu, men jag ska ”rycka upp mig”!
(Måste man det?)

Det blev en förmiddag i sängen med kattmagar och Nyhetsmorgon.
Jag är okej. Nja… Irriterad, ledsen i själen och förbannat trött, men dock… Jag är okej!

”Det finns alltid de som har det värre”!

Det har varit en jävlig natt!

(Ursäkta språket. Mitt ordförråd kan lätt förknippas med Gina Dirawi och hennes ordfattiga språk, vad gäller politiker i största allmänhet… Ber om ursäkt för det!) Oroliga katter, som klivit omkring på hela mig och jag har haft mardrömmar. Jag har sovit en stund, upp ur sängen, slötittat på teve, sovit en stund på soffan, för att inte störa min man och kärlek som måste upp till jobbet och så har jag tittat lite till på teve igen och somnade senare vid sidan om min man i sängen. Varmt och skönt och mjukt…
Och när jag låg där spelades gamla minnen upp i skallen… Grubblade och funderade, men somnade till slut. Och de där mardrömmarna bara fortsatte! Men jag sov i alla fall några timmar. Vad vill drömmarna mig nu då?

Och min man och bästa vän var irriterad i morse!
Hörru’, tro inte att jag inte kände av det!

Jag längtar hem. Jag längtar efter mig och mitt. Jag vill slippa allt ansvar, allt som jag tror att jag borde vara och göra. Jag vill undkomma samvete och skuld… I min ensamhet behöver jag bara stå till svars inför mig själv!
Jag är oerhört lättirriterad just nu. Känner mig lite trasig och ledsen och jag borde… jag skulle kunna… Jag måste ta mig i kragen.
Fy fan vad jag är trött!
Men du… ”Det finns alltid de som har det värre”!

Från det ena till det andra, så att säga…
Jag erkänner! Jag kryper till korset och erkänner; Jag gillar inte Julen och de märkligt hysteriska som sker med alla medmänniskor. Vad är det för fel?

Är det inte konstigt att det finns så grymt mycket pengar kring helgerna? Pengar, fylla och droger!?
Är det inte konstigt att så många av oss kliver på tåget av kommersiellt jippo? 
Visst är det väl märkligt att människor går ”man ur huse” för att spendera sina surt förvärvade pengar, ibland lånade och andar gånger sparade slantar, för att försöka få till en påklistrad Disney-jul? Happy Holidays! 
Lycka, kärlek, glädje, Jesus som älskar alla barnen, hemlagade köttbullar, julklappar, mängder med julklappspapper, kulörta snören och en härligt griljerad Julskinka, som är alldeles för torr förstås!
Alla vill ha allt och hela kakan! Människor blir hysteriska och glömmer vett och etikett! ”Alla på en gång, och jag först”! Människor trängs, slåss och blir som galna! Julafton skall bli fin, ljus och härlig… Mer julklappar och mer spenderade pengar… 

Och för övrigt är det över redan nästa morgon och ingenting blir som man tänkt sig i alla fall.
Men du… Hörru’…
”Det finns alltid de som har det värre”!
Och den där varma kärleksfulla glöggvärmen i magen, uteblir.
Ischokladkänslan i hjärtat infinner sig aldrig och den sockersöta Amerikanska knäck-upplevelsen i bröstet, inför alla nära och kära, som man bara måste älska, kom liksom av sig framåt kvällen och ebbar ut i; ”Men… kan de åka hem någon gång”?
Och julklapparna var i alla fall en besvikelse.
Skinkan blev nog inte bra och Köttbullarna var alldeles för torra och hårda. Lussebullarna blev Elefantmördare och ingen bryr sig om att julgranen barrar som sjutton… Katterna är mest i vägen just nu… Och så tycker man jävligt illa om sig själv, för att man känner så där, och då fortsätter man att le ännu mer och blir ännu trevligare, för att väga upp till sitt allra suraste jag… Happy Holidays! 
Och allt detta skräp! Allt papper och alla kartonger! Vackra färggranna snören? Sortera, sortera, ambitiöst och med klimatförstörelsen i åtanke, och sedan slänger man i alla fall alltihop bland allt det där andra i soporna, för ”vem fan orkar”?
Och så slår det en samtidigt… ”Det finns alltid de som har det värre”!
Är jag bitter? Blir det, för mig, en halvdan Julafton och julhelg?
Är det mer bitterljuvt och martyrskapande för mig med Julen och frånvaron av familj, vänner och gemenskap, än vad jag vill erkänna?
Förmodligen! Bitter-Pitt! Happy… Äh’ va’ fan…
Jag tror alltid att den där barndomskänslan av förväntan, glädje, väntan och nyfikenhet skall infinna sig, oavsett om jag faktiskt redan vet hur Julaftonskvällen kommer att bli!
Och jag brukar vakna med en hunger av värme, spänning och förhoppning om överraskning på morgonen och nynna ”Nu är det jul igen”…
Men det blir ju aldrig så! Det uteblir och jag blir mest nedslagen! Snuvad på känslan liksom! Julkänslan! Alltid en storm av sorg när de där mysiga känslorna aldrig intar sinnet och jag säger sarkastiskt; ”Äh, skit samma! Vad fan är Julen för något? Kommersiellt jävla skit”! (Ber återigen om ursäkt för mina vokabulärer, och hänvisar till Gina Dirawi! Kan hon strunta i sitt vårdade språk, så kan jag!) Och sedan tänker jag; ”Det finns alltid de som har det värre”… Och det är sant i det avseendet!
Det finns alltid de som har de värre…

Grannarna grälar igen… Som igår och i förrgår. Jag är fortfarande irriterad!  
Tack för ordet! / Arthur

p.s. På återläsande och du… ”Ta ingen skit”!

Hur långt ska man gå i sina försök att bevisa att man har rätt och riktigt? Hur långt ska man "dra" saker och ting för att påvisa att andra har gjort fel? I det här avseendet har jag två oförrätter som skaver och brinner hål i huvudet på mig…

Hur långt ska man gå i sina försök att bevisa att man har rätt och riktigt?
Hur långt ska man ”dra” saker och ting för att påvisa att andra har gjort fel?

Somligt brinner i huvudet och går inte att lämna därhän, som jag och en nyvunnen vän säger. ”Därhän” har numer blivit ett ironiskt ord och används ganska flitigt av oss i ett mer humoristiskt syfte.
Det låter så bra när människor säger; ”Att det är väl bara att lämna somliga saker åt sidan, som man inte kan göra något åt”. Det där är ju floskler och plattityder…
Jag tror att det är ytterst få människor som kan lämna saker och ting ”därhän” på beställning och sedan bara låta det vara. Jag tror minsann att det blir lite småsten i skon av oförrätter som inte fått redas ut!
Jag är ett utmärkt exempel på det, att inte kunna, att inte fixa det där med att ”bara” lämna och låta det vara, utan jag måste verkligen få saker och ting ur värden!
Bra eller dåligt? Går jag för långt? Klart jag gör!
Jag vet att jag gör mig obekväm! Jag vet att de på Socialförvaltningen och Psykiatrin tycker att jag är en ”pain in the ass”!
Jag kan bli ganska ohanterlig, när jag vill…

I det här avseendet har jag två ”oförrätter” som skaver och brinner hål i huvudet på mig och frågan är om jag ska gå vidare med det och göra mig än mer obekväm, eller om jag verkligen ska försöka att bara låta det vara? Och frågan är om jag kan låta det bero och lämna det bakom mig..?

Det ena skavsåret är fortfarande Psykiatrin och hur de behandlar sina patienter, hur ignoranta de är och hur illa det faktiskt är ställt inom mentalvården! 
Och för före detta missbrukare är det ett rent helvete! Det är prestige för dem, att ständigt hänvisa till missbrukarvården! Och som nykter missbrukare är man inte välkommen där heller…
Och! de kommer undan med det!
  
Och det andra är min återbetalningsskyldighet till Ekonomiskt Bistånd, retroaktivt, för min ansökan om Sjukersättning. 

Det förstnämnda, Psykiatrin, finns det uppenbarligen inget slut på!
Jag anmälde dem till Patientnämnden!
Psykiatrin har i en skrivelse till Patientnämnden, som jag nu fått del av, gjort yttrande angående mitt ärende hos dem! Jag har fått detta tillsänt mig från Patientnämnden! 
I detta yttrande, från Psykiatrin, skriver de om, efterkonstruerar och fabulerar ihop händelserna i mitt ärende, till sin egen fördel, naturligtvis.
Den ena osanningen efter den andra, avlöser varann och frågan är… Ska jag fortsätta att kriga emot dem och göra mig än mer obekväm, eller ska jag bara låta det vara?
Jag kan låta det vara nu, för jag får ju hjälpen och jag kan bara fortsätta att gå till mottagningen och inte bry mig om det mer.
Men… Det känns inte okej! Det är inte rätt och riktigt.
Patientnämnden, säga vad man vill om dem, vill fortsätta sin utredning och de önskar ytterligare en skrivelse från mig, där jag berättar hur min situation ser ut, vad jag har upplevt och vad jag känner…
Jag kanske bara ältar? Jag kanske bara ”håller på” för att jag inte har annat att göra? Men… det kommer fler gamla snuskiga missbrukare efter mig!
Det kommer alltid att komma flera som råkar ut för samma sak som jag och det kommer alltid att vara mindre ”fint” med patienter från missbrukarvården för dem!
Det brinner ordentligt i skallen på mig när jag tänker på det!
Kan jag göra någon förändring på vägen?

Återbetalningen till Försörjningsstöd och Socialförvaltningen, för min ansökan om Sjukersättning, är förmodligen helt i sin ordning!
Det är säker korrekt!
Men jag har inte fått några som helst siffror, uträkningar och inte heller hur de har tänkt kring de där pengarna.
Jag har ansökt om Sjukersättning retroaktivt, från i somras, och då vill naturligtvis Socialförvaltningen ha tillbaka sina pengar som de bistått mig med, och det oavsett om ansökan till Försäkringskassan inte var aktuell under de månaderna, då jag uppbar Ekonomiskt Bistånd. Jag ansöker ju retroaktivt! Jag uppbar inte Sjukersättning i somras!
Jag finner det bara konstigt?
Jag har bett dem om paragrafer, regel och lagar, som berättar och förklarar vad de kan göra och vad de inte kan göra!?
Jag vill veta!
Jag ifrågasätter!
Jag vill ha förklaringar och tydliga uträkningar på hur de har tänkt när de har gjort uträkningarna!
Det är mycket pengar det handlar om, och det kan omöjligt bli så mycket pengar som Socialförvaltningen ska ha tillbaka, som jag eventuellt kommer att få utbetalt via Försäkringskassan och med en Sjukersättning på femtio procent… Det finns ingen rimlighet i det.
Jag har kontrollbehov! Ett erkännande! 
För övrigt så tror tydligen Socialförvaltningen att de ”bara” kan sända hem sina siffror till folk, lite hur som, per brev, på ett A4, utan några som helst uträkningar och förklaringar, och sedan tro att deras biståndsmottagare inte skall ifrågasätta vad rimligheten är i den siffran man kanske blir återbetalningsskyldig!

Och återigen, ska jag bara lämna detta och inte ifrågasätta och inte göra mig besvärlig och tjatig, igen?
Ska jag ”bara” låta Försäkringskassan och Socialförvaltningen göra upp om detta sinsemellan? 
Jag har utöver det där beloppet som jag skall betala tillbaka till Ekonomiskt Bistånd, fått från Försäkringskassan ett brev, där de skriver att jag kan lämna in synpunkter till dem angående det här! 
Och varför får jag möjligheten att göra det? Varför vill Försäkringskassan att jag, innan den fjärde November, inkommer med en skrivelse om jag känner och tror att återbetalningsbeloppet är fel, eller om jag upplever att någonting inte stämmer?
Jag tycker att det är märkligt!

Man kan absolut inte vara sjuk eller lat i det här landet, för det ena ger det andra och plötsligt är man administratör för ett alldeles eget litet företag.
Arthur AB.
Jag börjar bli en jävel på att överklaga, ifrågasätta och göra skrivelser.

Så… Ska man bara låta saker och ting vara eller ska man kriga lite till och efteråt känna sig lite bättre, lite större och få lite mer självkänsla, för att man har vetskapen om att man gjort vad man har kunnat och inte bara tittat på och tittat bort? 
Man har gjort det som står i ens makt för att rätta till och göra rätt, och man växer till sig, oavsett hur utfallet blir!?

Jag får sova på det.
Det kanske går inatt?
För natten som gick fick jag inte en blund i ögonen. Det skaver och tankarna far och det blir inte stopp på det heller!
Jag bara måste få det ur världen! Ut ur systemet!
Och oavsett, så kommer det att kännas bra ändå, även om det inte ger mig någonting rent påtagligt!
För om jag bara vet att jag har gjort allt vad jag har kunnat, för att få till förändringar, så känns det bra i sig.
Jag har gjort det som står i min makt! 
Det kommer andra efter mig, förmodligen…

Väl Mött / Arthur 

God Morgon! Alby! Klockan är 06.30. Återigen; Delade muslimer ut tårta i Nordstan, Göteborg, för att fira terrordådet i Paris? Kärlek, acceptans och medmänsklighet kommer vi långt med! "Måste man ha åsikter om allting"?

God Morgon min vän, resten av Världen och Alby!
Klockan är 06.30 och jag sitter ensam vid min dator och skriver. Min kärlek och man, han jag alltid vill vara nära, nära, har gått till sitt arbete och ensam är jag med Katten Doris.
Jag dricker mitt kaffe, gör som jag alltid brukar göra, skannar av nyheterna, Facebook och nätupplagorna av dagstidningarna. 

Jag var uppe redan klockan 05.00. men fastnade på Metro.se´s hemsida angående det jag själv gjort inlägg om på min blogg, det där om Muslimer, Göteborg och ”firandet” av terrordådet i Paris!
Jag skrev och funderade, tänkte till och skrev ytterligare några rader i kommentarsfältet på Metro.se… 
(Jag har valt att återge delar av min kommentar här i morgonens blogginlägget!)
För återigen är artikeln på Metro´s hemsida angående ett Facebookinlägg, skrivet av en enskild person och som fått galet mycket uppmärksamhet den senaste tiden och som säger sig vara Muslim, (Sant eller icke, må så vara…) i hetluften.
På Metro.se´s hemsida har jag passat på att göra ett inlägg angående det här, eftersom jag blir så förbannad och upprörd! Igen 🙂

Jag tror inte att det som skrevs i det nämnda Facebookinlägget var rent, schysst eller helt städat, ifrån första början. 

När människor skriver att en ”bekant” eller en ”säker källa” besitter ursprungsinformationen och det dessutom tycks vara andra-hands-uppgifter man refererar till, då känner jag att man ska ta det hela med en nypa salt! 
Och när personen ifråga börjar sitt inlägg på FB, dessutom, med raderna; ”Nu ska ni få höra..!”, så känns det inte helt tillförlitligt! 
Vadå ”sensation” och ”skvaller”!?
Och bara för att kvinnan som gjort ovannämnda inlägg, säger sig vara Muslim och med det får oss att tro att hon kommer med ”insiderinformation” och att sanningen är den hon presenterar, så upplever jag att det bara är löst prat och djungeltelegrafen som är i farten! Fullständigt hat-personifierat! 
”På dem bara´”!
Jag upplever hela den här historien som ytterligare ett sätt att hetsa människor emot varann. Det består av misstänksamhet, okunnighet och osäkerhet hos oss individer! 
Och dessa rädslor får allt fler anhängare, när det nu ständigt blåses upp den här typen av historier och när uppmärksamheten riktas emot de/dem som sprider ”propagandan” och ängslan. 
Och av någon förbannad anledning kastas dessutom ”sten och smuts” på dem som egentligen behöver hjälp och upprättelse! 
Ärligt troende Muslimer!
Geggigt och rent löjeväckande, det är vad det är! 

Det är ytterst märkligt och beklagligt att ett fåtal ungdomar, i det här fallet i Göteborg, och Muslimer ska få ”äta skit”  för vad andra har gjort i sina omänskliga handlingar i Paris!
Jag tror dessutom, som sagt, att uppgifterna om ett firande och glädjerusigt ”festande” efter terrordådet, inte alls stämmer, utan att det helt enkelt är en enskild ”Muslim” som med sensationslyssnad och skandalhunger, önskar blåsa upp hatet mot andra människor ytterligare lite till! Därav Facebook inlägget! Det handlar inte om någonting annat än hat och fientlighet! Och det är heller ingen sanning och ren Fakta, som inlägget innehåller! ”Må vi finna någon att skuldbelägga”!

Hur kommer det sig att alla dömer ut en hel folkgrupp och en hel religion?
Alla Katoliker av manligt kön, är faktiskt inte pedofiler! 
Alla Hinduer och Buddhister, flummar faktiskt inte runt, bränner rökelser och mediterar, för att finna Nirvana!  
Det som skedde i Paris har ingenting med Gud, Tro och religion att göra! När människor ur enskilda fanatiska grupper, begår avskyvärda terrordåd som det i Paris, så torde vi alla förstå att det är just det, enskilda idioter och inte alls Muslimer och sant troende!  

Och är det inte märkligt att det kryper fram ”smygrasister” och människofientliga personer/grupper, så snart den här typen av ”sensationer” sker och sprids! 
Dessutom förlöjligar de tidningen Metro´s försök att skriva om händelsen, ”göra om och göra rätt”, eftersom det blev väldigt fel ifrån början! 
En passus i detta inlägg!

Jag är glad att de på Metro återupptog ”storyn”, då jag själv blev förbannad över att artikeln försvann från
sajten, ifrån första början! 
Metro valde nämligen att av olika skäl och anledningar, att ta bort den första aktuella artikeln. Och skribenten i fråga av nämnda Facebookinlägg, gjorde hån av tidningen och kallade dem för lögnare, hycklare och att de undvek sanningen.
Det är ytters märkligt att kvinnan som gjort inlägget på FB och som själv säger sig vara Muslim, ändå inte har egen ”på-platsen-information”, utan hänvisar till andra! 
Varför då göra ett inlägg om saken!? 
Det är inte tillförlitligt någonstans att referera till andra med andra hands information och sedan tro att vi kritiskt tänkande och analyserande, ska ”Köpa” det!?

Hur svårt ska det vara att vara människa? 
Kärlek, acceptans och medmänsklighet kommer vi långt med! 
Varför alltid söka syndabockar, för de idioter som inte förstår religionens och Gudstrons sanna innebörd! 
Så förbannat tröttsamt och beklagligt! 


Förmodligen kommer jag att återigen skriva om detta!? 
Jag tänker på en kvinnlig vän, som sa till mig att; ”Måste man ha åsikter om allting? Måste man tycka och tänka om allting som händer i världen och tillvaron”? Självklart inte! 
Men som jag skrivit i ett tidigare blogginlägg, så upplever jag att jag själv tillhör en minoritetsgrupp, med många problem som förföljelse, hets, misshandel och förlöjligande av samma minoritet. Därav brinner jag även för andra som blir/är missförstådda och som det ständigt, just nu i alla fall, kastas skit på och som får stå vid skampålen för en hel religion!
Att vara gay är inte så enkelt som många tror. Det finns en lång historia, som de flesta pålästa vet, av o-acceptans, mördande, utfrysning och lidande bland oss homosexuella och debatten om dess ”normalitet” har ju i och med SD och Marcus Birro blivit ny-aktuell…

Ta hand om dig därute i verkligheten! Det blir en bra dag…
Hoppas på ett Återläsande lite senare idag.
Var snälla emot varandra, le mot någon du inte känner, och döm inte andra människor som du inte vet bakgrunden om. 
Alla bär vi på gammalt skit och skräp!
Väl Mött / Arthur


Länkar för oss som vill veta mer, har ytterligare information och ”kött” på benen;