Kan jag ha funnit en av orsakerna till min outhärdliga trötthet? Min ständiga nedstämdhet? Med förändrad kost (LCHF) och med ett regelbundet intag av Kosttillskott, därav extra B-Vitaminer (Forte), så tycker jag att saker och ting i tillvaron har börjat "lägga sig tillrätta"!? Kan det verkligen vara så enkelt? Verkligen..? / Arthur

”B-vitaminer behövs för att cellerna i hjärnan ska fungera normalt. Brist på i synnerhet folat kan därför bidra till att du känner dig nedstämd och lättirriterad. Ibland kan bristen till och med leda till att man utvecklar en depression.Otillräckligt kostintag är en vanlig följd av depression och kan i sig leda till B-vitaminbrist. Vitaminerna folat och B12 åtgärdar inte bara bristen utan kan även stärka effekten av antidepressiv medicin.

DOMNINGAR OCH DÅLIG BALANS
Långvarig brist på vitamin B12 kan leda till skador i nervsystemet, vilket kan visa sig i form av domningar och minskad muskelstyrka i fötter, underben, händer samt underarmar. Skador på nervsystemet kan också leda till att vibrations- och koordinationssinnet försämras. Kombinationen gör att gången blir ostadig och att man får dålig balans. Ibland påverkas även känseln av B12-brist. Det kan då vara svårt att känna ”på djupet”, som en sten i skon till exempel”.


”Matnyttig” länk angående brist på B-Vitamin och andra Vitaminer!

• Symtom på B-Vitamin brist! 

Han tror att jag sitter uppe hela nätterna och ser på teve… och naturligtvis somnar jag. Ni har inte en susning om hur det är att leva med ångest och frågor kring livets meningslöshet, så sluta och låtsas som om ni vet… Ni vet ingenting, om ni inte varit där själva! Var försiktig med medmänniskorna! Tack!

Foto; Per Lundström

Lördag förmiddag.
Jag klev upp, tillsammans med min man och kärlek, 05.00.
Som alltid; Kaffe, tända ljus, tystnad, katter och fåordigt. Jag uppskattar det!

Det blev en sen Fredag. Fredagen gick över i en tidig Lördag, eftersom jag såg på en sämre film på teve och somnade gott på soffan.
Det var förövrigt ingen film jag tänker nämna här i min Blogg, jag tänker inte rekommendera den, den var kass, och sedan stapplade jag in till sängen sent på nattkvisten.
Min man och kärlek hävdar bestämt att jag vänt på dygnet, men så är det inte alls… Jag borde inte bry mig om det, eftersom jag själv sitter inne med hur det är, egentligen, men jag blir ångestfylld och det gör mig irriterad!
Kanske att jag är sen i säng, för klockan brukar bli runt tolv, men oftast somnar jag i soffan, med en pläd och en av katterna på sidan om min trötta kropp och jag sedan vaknar till liv där vid ett eller halv två.
Han tror att jag sitter uppe hela nätterna och ser på teve och det gör jag ju i och för sig, lite beroende på hur man ser det!
Jag sitter/ligger framför apparaten och somnar där, med teven på… Ett lite svagt surrande ljud, som känns tryggt, mjukt och mysigt och naturligtvis somnar jag.
Det gör naturligtvis ingenting, men det retar mig att han tror att jag vänder på dygnet, roar mig och ser på teve nätterna igenom och att jag ”passar på” eftersom jag ”bara” går hemma och drar hela dagarna.
Som alltid försöker jag att ha ett ”mål” om dagen, att göra någonting varje dag, om det så endast är en promenad, och jag försöker att hålla mig på benen och vara ”nyttig”, men det mesta av tiden går faktiskt åt till att sova och vila. Just nu är det så, och det oroar!
Det irriterar mig, när jag själv är oroad, får dåligt samvete och ångest för att jag sover så mycket, att han och några med honom, tror att jag drar benen efter mig för att jag kan och för att jag underhåller mig själv med skräpfilmer och skrivande på nätterna.
Jag befinner mig fortfarande i kölvattnet av min långdragna depression och jag är ännu nedstämd, så jag vill inte höra, veta och känna av vad andra tror att de vet om min situation.
Är det inte märkligt att människor som står utanför en själv, de som finns i ens kringnärhet, fortfarande tror sig veta vad som är bäst för en och vad lösningen skulle kunna vara för ett bättre liv och en bättre tillvaro?
Jag kan vidareutveckla det där, för jag, och många andra med mig som lider av mental ohälsa, är jä*ligt trötta på att höra andra människors goda råd…
Det är inte det enklaste att ”rycka upp sig” och företa sig saker och ta tillvara på livet, när varje dag är en fråga om överlevnad och att inte låta de mörkaste tankarna ta överhanden.
Och när man varje dag, ensam och själv, för en kamp för att lämna dödstankarna därhän och faktiskt övervinna varje dag, så är det inte det enklaste att; ”Ta en promenad”, ”gör någonting människa…” eller ”kamma till dig”…
Låt mig säga så här; Ni vet ingenting! Ni har inte en aning! Ni kan aldrig föreställa er hur mitt och andra människors liv känns, ser ut och ter sig, när det alltid är en fråga om att leva, överleva eller att ens kunna ta sig genom dagen!
Ni har inte en susning om hur det är att leva med ångest och frågor kring livets meningslöshet eller huruvida livet tar slut idag eller i morgon, så sluta och låtsas som om ni vet…
Ni vet ingenting, om ni inte har varit där själva!
Och har ni varit där, i det svarta, så kanske just din lösning inte passar mig eller någon annan! Var försiktig med medmänniskorna, för ni har inte en aning, egentligen! Tack!

Jag ska njuta dagen idag.
Jag har haft ett par dagar som jag mått ganska bra! Jag ska försöka att städa lite, vila, lyssna på musik och bara umgås med mig själv och katterna!
Min man och kärlek arbetar, så jag kan gå hemma hos honom i Alby och pyssla lite… Kanske att jag drar mig hemåt till min egen vrå i Bagarmossen? Problemet är bara att jag är så oerhört trött och vill inte heller vara ensam! Jag längtar efter honom, min man, hela tiden!
Att kärlek kan kännas så…

Tack för din uppmärksamhet och din tid!
Tack för ordet… På återläsande!
Väl Mött / Arthur 

Oroliga katter, som klivit omkring på hela mig och jag har haft mardrömmar. Jag har sovit en stund, upp ur sängen, slötittat på teve, sovit en stund på soffan, för att inte störa… Jag kryper till korset och erkänner; Jag gillar inte Julen… Bitter-Pitt! Happy Holidays!

”Det finns alltid de som har det värre”!

Nä, men…

Det här blir ju inget bra!

Jag borde prata med min man och bästa vän…

Mycket märklig morgon och jag vill åka hem! Hem till Bagis! 

Smita och bara lämna allt… Så trött bara! En mindre bra Måndag.

Jag saknar honom redan, min kärlek, och jag ska ta mig i kragen! Kanske inte just nu, men jag ska ”rycka upp mig”!

(Måste man det?)

Det blev en förmiddag i sängen med kattmagar och Nyhetsmorgon.
Jag är okej. Nja… Irriterad, ledsen i själen och förbannat trött, men dock… Jag är okej!
”Det finns alltid de som har det värre”!

Det har varit en jävlig natt!

(Ursäkta språket. Mitt ordförråd kan lätt förknippas med Gina Dirawi och hennes ordfattiga språk, vad gäller politiker i största allmänhet… Ber om ursäkt för det!) Oroliga katter, som klivit omkring på hela mig och jag har haft mardrömmar. Jag har sovit en stund, upp ur sängen, slötittat på teve, sovit en stund på soffan, för att inte störa min man och kärlek som måste upp till jobbet och så har jag tittat lite till på teve igen och somnade senare vid sidan om min man i sängen. Varmt och skönt och mjukt…
Och när jag låg där spelades gamla minnen upp i skallen… Grubblade och funderade, men somnade till slut. Och de där mardrömmarna bara fortsatte! Men jag sov i alla fall några timmar. Vad vill drömmarna mig nu då?
Och min man och bästa vän var irriterad i morse!
Hörru’, tro inte att jag inte kände av det!

Jag längtar hem. Jag längtar efter mig och mitt. Jag vill slippa allt ansvar, allt som jag tror att jag borde vara och göra. Jag vill undkomma samvete och skuld… I min ensamhet behöver jag bara stå till svars inför mig själv!

Jag är oerhört lättirriterad just nu. Känner mig lite trasig och ledsen och jag borde… jag skulle kunna… Jag måste ta mig i kragen.

Fy fan vad jag är trött!

Men du… ”Det finns alltid de som har det värre”!

Från det ena till det andra, så att säga…
Jag erkänner! Jag kryper till korset och erkänner; Jag gillar inte Julen och de märkligt hysteriska som sker med alla medmänniskor. Vad är det för fel?

Är det inte konstigt att det finns så grymt mycket pengar kring helgerna? Pengar, fylla och droger!?

Är det inte konstigt att så många av oss kliver på tåget av kommersiellt jippo? 

Visst är det väl märkligt att människor går ”man ur huse” för att spendera sina surt förvärvade pengar, ibland lånade och andar gånger sparade slantar, för att försöka få till en påklistrad Disney-jul? Happy Holidays! 

Lycka, kärlek, glädje, Jesus som älskar alla barnen, hemlagade köttbullar, julklappar, mängder med julklappspapper, kulörta snören och en härligt griljerad Julskinka, som är alldeles för torr förstås!

Alla vill ha allt och hela kakan! Människor blir hysteriska och glömmer vett och etikett! ”Alla på en gång, och jag först”! Människor trängs, slåss och blir som galna! Julafton skall bli fin, ljus och härlig… Mer julklappar och mer spenderade pengar… 

Och för övrigt är det över redan nästa morgon och ingenting blir som man tänkt sig i alla fall.

Men du… Hörru’…
”Det finns alltid de som har det värre”!

Och den där varma kärleksfulla glöggvärmen i magen, uteblir.

Ischokladkänslan i hjärtat infinner sig aldrig och den sockersöta Amerikanska knäck-upplevelsen i bröstet, inför alla nära och kära, som man bara måste älska, kom liksom av sig framåt kvällen och ebbar ut i; ”Men… kan de åka hem någon gång”?
Och julklapparna var i alla fall en besvikelse.

Skinkan blev nog inte bra och Köttbullarna var alldeles för torra och hårda. Lussebullarna blev Elefantmördare och ingen bryr sig om att julgranen barrar som sjutton… Katterna är mest i vägen just nu… Och så tycker man jävligt illa om sig själv, för att man känner så där, och då fortsätter man att le ännu mer och blir ännu trevligare, för att väga upp till sitt allra suraste jag… Happy Holidays! 

Och allt detta skräp! Allt papper och alla kartonger! Vackra färggranna snören? Sortera, sortera, ambitiöst och med klimatförstörelsen i åtanke, och sedan slänger man i alla fall alltihop bland allt det där andra i soporna, för ”vem fan orkar”?
Och så slår det en samtidigt… ”Det finns alltid de som har det värre”!

Är jag bitter? Blir det, för mig, en halvdan Julafton och julhelg?

Är det mer bitterljuvt och martyrskapande för mig med Julen och frånvaron av familj, vänner och gemenskap, än vad jag vill erkänna?
Förmodligen! Bitter-Pitt! Happy… Äh’ va’ fan…

Jag tror alltid att den där barndomskänslan av förväntan, glädje, väntan och nyfikenhet skall infinna sig, oavsett om jag faktiskt redan vet hur Julaftonskvällen kommer att bli!
Och jag brukar vakna med en hunger av värme, spänning och förhoppning om överraskning på morgonen och nynna ”Nu är det jul igen”…
Men det blir ju aldrig så! Det uteblir och jag blir mest nedslagen! Snuvad på känslan liksom! Julkänslan! Alltid en storm av sorg när de där mysiga känslorna aldrig intar sinnet och jag säger sarkastiskt; ”Äh, skit samma! Vad fan är Julen för något? Kommersiellt jävla skit”! (Ber återigen om ursäkt för mina vokabulärer, och hänvisar till Gina Dirawi! Kan hon strunta i sitt vårdade språk, så kan jag!) Och sedan tänker jag; ”Det finns alltid de som har det värre”… Och det är sant i det avseendet!
Det finns alltid de som har de värre…

Grannarna grälar igen… Som igår och i förrgår. Jag är fortfarande irriterad!  

Tack för ordet! / Arthur

p.s. På återläsande och du… ”Ta ingen skit”!