När jag är ute och går mina promenader, så ser jag så mycket vackra människor. Jag måste få tillägga att det här är en Blogg om missbruk, diagnoser och kampen för livet, kärleken och alla dessa vardagligheter…

När jag är ute och går mina promenader, så ser jag så mycket vackra människor.
Överallt runt Alby, Fittja och Hallunda, finns det så många färgstarka personligheter.
De hörs, de syns och de vågar ta plats.

Kontrasterna till dem jag ser och upplever ”glasklara”, färgberikade och strålande, är de människor som är oerhört trasiga.
De spruckna, skadade och söndriga själarna jag ser, vid tunnelbanans entré, är en ständig påminnelse om vad drogerna gör med människor.
Jag tänker ofta på hur de hamnade där, i livets avgrund och jag funderar över vad som hände, för att de ska slarva bort sina liv i ett totalt meningslöst ingenting.

När jag går förbi dem, så utstrålar deras aura och själsliga spegel hopplöshet, oöverskådlighet och maktlöshet.
De är alla kidnappade, själsligt, av drogerna och dess framfart i deras varande.
För mig? Jag kan inget göra.
Jag kan inte mer än tänka till själv och skänka ett leende och låta dem vara med i mina tankar, böner och kärleksfulla tankar.

Detta jag skriver nu, är förmodligen obehagligt och kladdigt, men de är bra att de finns därute! Det får mig och mina mer lyckligt lottade medmänniskor att inse att vi har det gott, vi är människorna med tur och vi kan gå hem till oss, till värmen och gemenskapen med andra och njuta.
Somliga ser dem inte längre.
Andra väljer att gå runt dem och några slår ner ögonen och låter dem behålla sin plats i ytterområdet av livet.
Jag försöker att se dem, jag gör verkligen det. Och jag försöker att tänka till och hoppas att de också finner räddning i livet och ut ur missbruket…

Jag måste få tillägga att det här är en Blogg om missbruk, diagnoser och kampen för livet, kärleken och alla dessa vardagligheter som många av er/oss måste leva med och försöka att ingjuta i livets alla tänkbara hörn!
Jag har inte för avsikt att skriva om shoppingrundor, mat, viner och fester.
Detta lite parti skrivet utifrån en privat kommentar om att jag är negativ, krass och missnöjd.
Jag återspeglar bara mina tankar och mitt eget lilla livskrig! Vill du inte läsa, så varför anstränga dig, när det finns glättigare Bloggar om Stureplan!
Prova http://finest.se/  Där har du hur mycket som helst att glädjas av!

För övrigt…
Dagen är öppen för absolut ingenting. Skönt.
Se på en film. Sova i soffan. Dricka kaffe och ägna mig åt det jag vill.
En promenad och lite skön musik i öronen? Ja, kanske? Jag behöver hösten i benen och själen.
Det ska regna… ”Känner du regnet, eller blir du bara blöt”?
Inget hinder alls!

På återläsande och ta hand om dig därute i verkligheten.
Tack för din uppmärksamhet och för att du tar dig tid!

Väl Mött / Arthur 

Dagen idag… Det är Söndag, solen skiner och jag är i ett "hyfsat läge"… Antingen har medicinerna slutligen givit resultat, eller så är det att jag regelbundet motionerar och tränar så gott jag kan hemma!

Det blev en lång dag i sängen igår. 
Jag kände verkligen av veckan som gick och återhämtning blev mer och längre än vad jag hade tänkt.

Jag och katterna blev kvar i sängen i någon timme och sedan fick jag alla de där ”måstena” gjorda. 
De tog emot, men det blev gjort. Det tackar vi för.

Mitt problem är, vilket jag berättat om tidigare, att jag gärna ”går igång” när det finns energier och jag är lite mer ”på”, och sedan när jag ”rasat på” i mina göranden så blir jag trött igen. 
Jag somnade relativt tidigt igår och det även om jag sov i över tre timmar på eftermiddagen.
Däremot vaknade jag mitt i natten och klev upp. Jag bryggde mig en stor mugg kaffe och tryckte i mig en del värktabletter. Värken i kroppen höll nästan på att knäcka mig. Det blev någon timme framför teven och sedan kunde jag somna om!
Jag kände mig febrig och stod ute på balkongen en stund för att svalka av mig och tog tempen, om det var en förkylning på gång, men icke!
Jag bara ”kände mig” febrig och efter någon timme gick det över.
Jag läste någonstans att värk i muskler och leder kan ge en känsla av feber och illamående, jag har inte upplevt det tidigare, vad jag minns, men det kändes precis som om…

Dagen idag…
Det är Söndag, solen skiner och jag är i ett ”hyfsat läge”, så förmodligen blir det en promenad, lite mys med ”pälsmonstren” och sedan äta min härliga vitlöksfyllda gratäng.
Kanske att jag möter en god vän på en kopp kaffe!
Det kan vara bra att ta det lugnt idag, för under morgondagen har jag terapi och med lite tur, om jag får ordning på de där ”äckliga” avföringsproverna, så kan jag även ta de där sista blodproverna så att det blir gjort.
Som sagt tidigare, jag uppskattade verkligen läkaren på Vårdcentralen, för hon kändes så mänsklig, empatisk och god.
Jag tycker mycket om att hon tog mig och min oro på allvar och att hon fortsätter utredningen för att verkligen hitta det som eventuellt är ”fel” i kroppen och finna vad det kan vara som orsakar smärtorna.
Jag kan inte stoppa i mig så här mycket värktabletter, för det kommer att påverka min lever och mina njurar.
Men för en kortare period är det okej, sa läkaren, det kommer inte att hinna att påverka min inre organ.

Nina Hemmingsson. Bild fr. Google 

Jag vet inte om jag berättade det för dig, men jag var tvungen att ”krypa till korset” och berätta om mitt missbruk.
Hon ville nämligen skriva ut Treo Comp till mig och det är ju morfinpreparat.
Det är inte att rekommendera till före detta missbrukare.
Dessutom är det ett av de preparat jag själv använt mig av i min berusning. Det blev en starkare sort av Alvedon och en typ av värktablett som ska vara inflammationshämmande. Den sistnämnda fungerade inte, för det gav vansinniga smärtor i magen. Det blir ”bara” Alvedon just nu, och det påverkar ju Levern ganska bra! Men alla Leverproverna var bra, hon kollade upp det i de senaste Journalerna, så under en kortare tid fungerar det utmärkt!
Jag litar på det! Det fungerar ganska bra!

Jag kan inte svara på vad mitt nyfunna mående beror på! Jag mår bra! Eller… Jag mår okej, i jämförelse med den tid som gått och som varit oerhört geggig, kladdig och svårmanövrerad!
Antingen har medicinerna slutligen givit resultat, eller så är det att jag regelbundet motionerar och tränar så gott jag kan hemma, som givit ett bättre mående! 
Apropå träning, kan jag varmt rekommendera Hemsidan Bokus och boken Träna en kvart om dagen med Paolo Roberto!
Där finns en hel del tips för oss som inte har pengar till träningskort, inte uppskattar att gå på gym, eller helt enkelt vill utföra lite träning hemma i lugn och ro, utan att behöva lägga om hela tillvaron. Det räcker faktiskt med tio – femton minuter.
Kolla upp det! Jag uppskattar den, även om författaren kanske inte är en av mina favoriter, men den är lättläst och övningarna finns i olika svårighetsgrader!
Jag gör även, emellanåt, lite Yoga hemma. Jag ägnar kanske tjugo minuter när jag känner att det behövs. Det är skönt och till en början skrattade jag gott! Det är svårare än vad man tror! Allra helst balansövningarna. Jag gapskrattade när det inte gick som det var tänkt! På samma Hemsida/sajt, Bokus, finner du även en bra bok för enklare (även för dem som har god erfarenhet, vi kommer dit!) Yoga som du kan göra hemma, Yoga : den kompletta träningsboken för både nybörjare och erfarna!
Och nu har jag, för ovanlighetens skull, gjort ”reklam” för både böcker och en sajt där du kan ”kolla upp” dem och det utan att någon har bett mig om det!

Ta hand om dig i det vackra höstvädret! Jag ska göra så gott jag kan.
I skrivande stund gick luften ur mig och det blir en stunds vila!
Jag har ytterligare ett par byxor att laga och lappa. Mina nyinköpta jeans gick inte på mig i går heller! Men! Jag fick dem över låren och upp över rumpan! Det gick inte alls för tio veckor sedan! Tio kilo i viktminskning har gjort sitt…
Jag ger det några kilo till och sedan ska jag nog kunna knäppa dem i midjan också!

Tack för uppmärksamheten och på återläsande…
Väl Mött / Arthur (för några är jag Janne!)
Njut Dagen!

Det har varit en gungig helg och jag har bitvis varit irriterad, ledsen och arg. Det är en bra dag. Jag är okej. Jag mår fint. Jag är älskad… Det är härligt med mina djur. Jag uppskattar och älskar dem galet mycket…

Det är Måndag. Höst. Blåst, men med frånvaron av regn.

Denna veckan känns lite som en uppförsbacke, men i skrivande stund befinner jag mig i mod, styrka och en vaknande glädje…
Jag ska njuta av det denna morgon och jag hoppas att hela mitt jag är stadigt och bekvämt, resten av denna Måndag.
Det är en bra dag. 
Jag är okej. Jag mår fint. 
Jag är älskad…

Det har varit en gungig helg och jag har bitvis varit irriterad, ledsen och arg. Och i nästa stund har jag varit gladare, följsammare och vansinnigt ömhetstörstig.
Jag vet inte vad som skedde, men min kärlek har uppmärksammat min kärleksnöd och bjudit mig på överraskande kramar och pussar. Jag blir överrumplad. Inte alls likt honom. Men det värmer mig själ och det lugnar ömhetstörsten något.

Jag tycker att tillvaron är helt okej… Jag är okej. Tänker inte grubbla mer på det… Jag har fått kärleksbekräftelse och har känt mig attraktiv!

Det är härligt med mina djur. Jag uppskattar och älskar dem galet och tokigt mycket! De är som bomull för trötta själar och värkande kroppar!
De ser till att jag får lite spontana avbrott i tillvaron och kryper upp i knät när jag skriver, eller kommer till mig i sängen när jag vilar och vill ha uppmärksamhet.
Jag ger dem alltid mitt intresse och det blir mys och en spontant trivsel. 
För mig blir det en stunds Mindfulness och jag fokuserar på pälsen, öronen, känslan av katternas närhet. Jag känner in, lyssnar till deras spinnande och klappar varma magar och känner på ben, tassar och muskler. Mindfulness tar uppmärksamheten från allting annat och mitt fokus, jag försöker i alla fall, hamnar fullständigt på djuren… Det är ett utmärkt sätt att landa i ”här och nu”!

Jag har möte på Onsdag. 
Psykiatrin vid Globen. Psykiatrin Söder, Årsta/ Vantör. Som jag beskrivit i
tidigare inlägg, så vill de mötas upp, avsluta och sedan skicka remissen vidare. Jag är lite oroad och jag uppskattar det inte alls, men jag ska få det gjort och överstökat.
Jag hoppas att jag får sällskap dit. Eventuellt kan min Boendestödjare gå med mig och det vore första gången som jag utnyttjar hennes tillgångar och hennes hjälp. Jag har gjort mig obekväm för dem och jag har rivit upp himmel och jord! Men å andra sidan har jag endast hävdat min rätt som patient! 
Jag vill inte ha det ogjort! 
Jag för kriget vidare, vare sig jag orkar det eller inte…

Jag väntar på att vårdcentralen och den läkare jag mötte där i Tisdags förra veckan, skall höra av sig.
Det gjordes en hel del provtagningar och jag behöver få veta vad som är fel i den här kroppen. 
När jag vet hur det är ställt med mig och om jag ska dör i slutet på den här veckan, så berättar jag det för dig! 🙂

På Torsdag har jag ett samtal med min ”nya” KBT-terapeut på Jobb Torg Resurs. Jag ser fram emot det.
Tiden ligger mitt på dagen och jag har egentligen inte tänkt så långt kring det. Jag brukar vara som mest trött efter lunch och framåt sena eftermiddagen och jag brukar vila och se till att jag får återhämtning.
Av någon märklig anledning så har all min planerade tid hamnat just där! Antingen hann jag inte tänka till när tiderna bokades, eller så finns det en 
mening med det också!? ”Normalitet”?

Dagen idag består av vila förstås, tillsammans med mina djur. Jag ska handla lite, försöka att avsluta projektet gardiner-till-gästrummet/”kontor”. 
Jag har tagit sats hela helgen, men det har inte riktigt blivit av… 
Och… Jag behöver samla ihop, igen, alla intyg och utlåtanden från läkare och psykologer, till min ansökan för Sjukersättning och Försäkringskassan. Det som skulle ha varit klart i början av Juli, har ju blivit försenat på grund av sjukintyg från psykiatrin, och det har föranlett till att F-kassan avslagit och avslutat min ansökan.
Så… jag ansöker ingen och ska verkligen se till att ha alla papper i ordning, innan jag sänder in dem. Troligtvis blir det ett nej! Det är jättesvårt att få hjälp den vägen och jag kan bara ansöka och avvakta ett beslut… Beslutet torde komma om cirka tre månader..!

Ta hand om dig, denna Måndag och ta det lugnt. 
Tack för din uppmärksamhet och för att du bjuder mig på din tid!
På återläsande och väl mött / Arthur