Jag behöver samtala med "Gud" eller "universum"… Just nu är jag oerhört trött på tvåsamhet och kärlek… trött på mig själv! Jag blev aldrig färdig hudterapeut. Det är en liten sorg hos mig! Jag var jäkligt bra! Jag fick aldrig min examen inom hudvård och massage. Men hur ska jag göra det? Hur går jag tillväga..?

God Morgon. Klockan 05.00
Alltid noga med min hudvård.
Älskar burkar, pryttlar, färger
och former…

04.30
Ibland är det svårt att finna orden.
Ibland finns de inte där och det saknas någonting att skriva om.
Tomt i huvudet. Inte tyst, som du vet, det surrar bra i mitt huvud, men jag lyckas inte bringa ordning på allt det som rör sig i huvudet.
Det är en sådan morgon just idag! Igen!
Det surrar mycket i skallen och det är mycket jag skulle vilja skriva om, men det lägger sig inte tillrätta och det blir inget bra alls.
Torka? Ordtorka? Fantasilöshet?
Det finns alltid saker att reagera på, skriva om, tycka och tänka kring och ändå finns det dagar då inget blir sagt eller gjort och i detta fallet, skrivet…

Jag måste ta en promenad idag.
Det är plusgrader och mina dagliga promenader har kommit av sig. Jag behöver luft. Jag behöver samla ihop mig. Jag behöver styrka och mod.
Jag behöver samtala med ”Gud” eller ”universum” (kalla det vad du vill! De högre makterna?) och jag behöver be om vägledning! Jag gjorde det i mina böner i morse, men jag behöver tanka mer av anden…
Kanske att jag tar mig till kyrkan i Skärholmen och bara ”är” en stund. Sitter där och bara inhämtar tystnaden och energierna?
Det känns lite som om jag kommit av banan. Jag behöver hämta hem lite andlighet och jag behöver komma i kontakt med mitt ”högre jag”, tror jag bestämt! (Flummigt som fan, jag vet…)
Bitterheten och det förflutna har börjat ta överhanden och ibland när det blir så, önskar jag förändring. Jag kan ställa till det ganska bra, vänder uppochner på tillvaron!
Jag gör förhastade ogenomtänkta saker och handlingar, och det brukar stå mig dyrt. Just nu är jag oerhört trött på tvåsamhet och kärlek och jag är vansinnigt trött på mig själv och den där evinnerligt dåliga självkänslan.

Jag duger inte till. Jag räcker inte till. Jag har hjärnspöken som berättar om min oduglighet. Jag tror att jag vet vad andra anser om mig och jag tror att jag vet vad andra tycker… Jag vet ingenting, men ändå maler det där eländet på i huvudet.
God Morgon… 05.20 

Tänka positivt. Vända tankarna och funderingarna till något bra.
Affirmationer och andas, andas, för att bryta ”dåliga” mönster. Mindfulness och ”medveten närvaro”… Jobba med det, tänka på det och vara i ett ”här och nu”!
Det kan bli en ond cirkel av det där, tro mig!
Visst är det bra med ”verktyg” och olika tillvägagångssätt för att bryta det som är mindre bra, men är självkänslan kass, så kan det sluta med självanklagelser och självförebråelser. Det kan sluta med hårda tankar och ord. Ibland lär man sig ”bra” saker och så fungerar det inte och då blir även det mindre bra och till negativitet! 
Jag är bra på det där, att tappa fokus och bara bli förbannat elak emot mig själv…
Och ja, jag har skrivit spaltmeter om detta, men det kanske tål att upprepas..? 

Jag funderar ganska mycket kring det som varit ett av mina stora intressen och det som jag arbetat med under så många år; Hudvård, kosmetik och människors trivsel och komfort!
Det är ytligt och det kan bli oerhört plastigt, fyllt med plattityder och floskler, inom just den yrkeskategorin, men det kan också vara mysigt, trevligt och välgörande för dem man hjälper tillrätta.
Jag blev ju aldrig färdig hudterapeut. Det är en liten sorg hos mig! Jag var jäkligt bra!
Jag fick aldrig min examen inom hudvård och massage. Ytterligare en konsekvens av drogerna (alkohol är en drog! Alltid!) och återkommande depressioner. Det sistnämnda har jag insett först flera år senare, att det var ledsen och nedstämd jag blev i all den där röran. Jag kunde inte för allt liv i världen behålla fokus och koncentrationen. Jag orkade inte hela vägen. Slutliga lösningen? Sprit! Men… Jag har en längtan och en önskan!
Jag skulle önska att få avsluta det där. Jag skulle vilja arbeta, på ett eller annat sätt, för andra människors välbefinnande, ta hand om… pyssla om…
Men hur ska jag göra det? Hur går jag tillväga? Vad ska jag göra och var vänder jag mig..? Jag måste kolla upp saken med mina ”gamla” kollegor! Och viktigare är, känner jag… är jag för gammal? Är jag för passé? Blir det bara patetiskt med en man på snart femtio bast som vill arbeta som hudterapeut eller med människors välbefinnande, trivsel och hälsa?
Det måste finnas ett enkelt och smidigt sätt att komma vidare och få det gjort..? Jag är ju faktiskt nästan färdig och jag har ju jobbat en del!
Men jag måste ha en examen… ett Diplom! Jag ska se vad jag kan göra, när orken infinner sig, jag ska försöka ta reda på det där…

Tack för ordet! På återläsande! Var rädd om dig och tack för din uppmärksamhet!
Väl Mött / Arthur 

























Det känns bättre, förkylningen. Lite hosta och lite vattenkran över näsan ännu, men det känns bättre. Jag tog ett hett bad och lyssnade på lite skön musik…

Det känns bättre, förkylningen. Jag dog inte idag heller… 
Lite hosta och lite vattenkran över näsan ännu, men det känns bättre. Jag tog ett hett bad och lyssnade på lite skön musik, emedan jag snyggade till händer och fötter. Jag har känt mig ensam idag, men det är också bättre.
Ett studiebesök är bokat, på Kreativa verkstaden i Aspudden, den artonde december och det känns långt dit.

Det krånglar med Socialförvaltningen och Ekonomiskt Bistånd igen och jag väntar fortfarande på beslut om Bostadstillägg.
Någonstans känns det dock som om det kommer att bli bra igen. Det är en liten gnista av hopp och tillit till livet och livsprocessen. Jag ska försöka att behålla känslan och somna med den.

Bilden nedan har min kärlek och man tagit på mig under en promenad. Jag tycker själv att den är så fin och jag bjuder på den igen.

Sov Gott och väl mött / Arthur 


Min gåva

Jag vill göra smycken och leksaker åt dig

Av morgonens fågelsång och nattens stjärnljus.
Jag vill bygga ett slott, där du och jag kan bo,
Av gröna dagar i skogen
Och blå dagar vid havet.


~Robert Louis Stevenson~

Foto; Per Lundström 

Jag ska tappa upp ett bad. Njuta va musik och stearinljus och sedan blir det till att skriva lite mer kanske, eller bara drömma mig bort framför teven.

Det hände inte mycket idag.
Återhämtning. Lite känslan av en meningslöshet. Tomt. Vill inte. men dock…

Tog en promenad och vilade senare tillsammans med djuren.

Har skrivit och mejlat sådana där mejl som måste skrivas och fås iväg!
Jag har bland annat försökt att nå de Sysselsättningsverksamheter i Stockholm som väckt mitt intresse!
Men ingen av dem har hörts av efter min förfrågan om Studiebesök eller för att ge mig ytterligare information om hur de arbetar inom de olika verksamheterna!
Jag känner bara; ”Jaha… nu börjar vi om en gång till, förmodligen, och harvar med ytterligare en instans som saknar lyhördhet och saknar förmågan att vara öppen, tillgänglig och behjälplig”.
Jag tänker direkt på Psykiatrin och hur jag larvats bort där! Inte en gång till! Lite, ”hur som haver” så där och lite nonchalant!
Men de vill ju ha pengar så… De borde kanske vara mer angelägna!? Jag vet inte… Blir mest stressad och lite grinig!
Jag misstror, saknar tillit och blir direkt misstänksam och irriterad! Det är trots allt människor med psykiska handikapp som de ska hjälpa tillrätta, så det är lite märkligt… det är det!

Och det finns en obehagligt stor uppsjö av olika sysselsättningsverksamheter och inom olika områden i staden, så det torde inte vara några problem att finna någonting annat.
De vill förmodligen mjölka så mycket pengar ur Stockholms Stad som möjligt, dessa organisationer, så jag kan lugnt fortsätta att leta.
Synd för Aspuddens Kreativa Verksamhet…

Jag ska tappa upp ett bad. Njuta av musik, rökelser och stearinljus!
Sedan blir det till att skriva lite mer kanske, eller bara drömma mig bort framför teven och njuta av katterna
Har ingen större lust ju nu, med någonting alls! Den här dagen blev lite meningslös! Faktiskt… Trist att det blev så. Ny dag i morgon!

Ta hand om dig därute i världen!
Var schysste emot varann och på återläsande!
Väl Mött / Arthur