Bönhörd. Någon lyssnar! Vem vet hur det ser ut och vad som sker egentligen? Mycket vet vi, men det där okända har vi ingen som helst koll på… Det är jag som ska hamna rätt i livet just nu! Det är jag som ska vara glad och tillfreds, inte alla andra! Det är jag som ska ha en sysselsättning och någonstans att ta vägen…

Onsdag förmiddag.
Jag klev upp tidigt även denna morgon.
Hann och dricka en stor mugg kaffe, ensam och be en bön.

Jag uppskattar mina ”samtal” med ”Gud”, eller vad du/jag väljer att kalla ”det” och det sker, i alla fall hos mig, något märkligt i kroppen när jag haft mina samtal och bett mina böner. Jag har fortfarande, trots min härliga ålder, en sinnebild av hur bönen och min vädjan skall se ut inför det ”Allsmäktiga”. Du vet… stå på knä, vara underdånig, ödmjuk och undersåtlig. Nästan lite rädd och undergiven! Dumt!
Jag försöker att lämna den bilden och tillåter mig att improvisera bäst jag vill. Det är egentligen ingen som vet hur samtalen med de Andliga och de ”Högre Makterna” skall se ut och hur det skall vara, så man kan göra som man vill, faktiskt, för det enda jag vet säkert är att det fungerar.
Jag har blivit bönhörd så många gånger och jag har fått direktiv, vägledning och hjälp på så många olika sätt. Kanske inte alltid som jag vill och som jag har tänkt att det ska se ut, men bönen har blivit hörd i sinom tid och jag har själv förstått att det har skett… Bönhörd. Någon/något lyssnar!
Vem vet hur det ser ut och vad som sker egentligen? Mycket vet vi, men det där okända har vi ingen som helst koll på…
Det är ganska coolt och jag upplever själv att de dagar jag startar min morgon med samtal och böner till det där okända ”Energierna”, så infinner sig ett lugn och en stillsamhet i kroppen.
Jag ber om vägledning, jag ber om stöd och mod, jag ber om värme, kärlek och öppenhet och jag ber för mina vänner, min man och mina älskade husdjur.
Och jag ”pratar” och för en dialog… Om jag lyssnar ordentligt så finner jag även svar… Ibland så dyker det upp vägledning och riktlinjer i olika former, och även svar på frågor som jag har, och det är bara jag själv som tolkar, läser av och tyder vad de där ”tecknen” kan vilja säga mig… Jag känner tydligt av när det faller in i kroppen, i hjärtat, om det är en sanning eller en villfarelse!
Igår, bland burkar, Vitaminer och Kosttillskott, dök ett ord upp, någonting som jag själv är avsaknad av och behöver så mycket mer utav just nu; ”Mod”. Urfånigt kan tyckas! Men för mig blev det en sanning och en påminnelse om att jag själv behöver arbeta med det, mentalt förstås, mitt Mod!
Jag är avsaknad av modet och oräddheten, och jag behöver verkligen hämta hem det för att komma vidare i tillvaron! Jag ska erkänna att allt det där med Sysselsättning, Socialpsykiatri och olika aktiviteter skrämmer mig och jag känner själv att jag har väldigt svårt för att ta för mig av det jag vill och önskar. Jag har svårt att be om hjälp, jag vill inte vara till besvär och jag tänker ofta att; ”Inte ska väl jag”…
Just nu har jag känt att jag är besvärande och besvärar, eftersom jag inte var nöjd och glad för det där senaste erbjudandet jag fick, via Aktivitetshuset på Södermalm i Stockholm.
Det innebär i praktiken att jag och min handläggare på Socialförvaltningen måste leta vidare, lägga ner mer arbete för att finna någonting lämpligt och bra för mig och det innebär att allting förskjuts och alla omkring mig får arbeta lite till och lite mer för att just jag ska bli nöjd.
Jag tänkte skriva ett mejl till min nya Handläggare på Socialpsykiatri och be om ursäkt för att jag är så ”jobbig” och ”omöjlig”, men jag har lämnat det och tänkt och sagt till mig själv; ”Det är jag som ska hamna rätt i livet just nu! Det är jag som ska vara glad och tillfreds, inte alla andra! Det är jag som ska ha en sysselsättning och någonstans att ta vägen de närmaste året och det är bara jag som kan avgöra vad som är bra för mig eller inte”…

God Morgon världen… ”Gud, ge mig sinnesro, att acceptera”…

Det där med förmätenhet och högmod är bara dumheter i det här avseendet och för dessa negativa tankar kan jag endast tacka Tolvstegsprogrammet, som alltid och ständigt proklamerar att man inte ska förhäva sig och inte vara/bli för stöddig och kaxig, utan man skall ödmjukt böja sig för livets alla turer och vara tacksam!
Jag tänker ta för mig! Basta! 
Jag tänker be om det jag önskar och vill! Jag tänker inte låta mig nöja med det näst bästa! Det handlar om mig och mitt! Jag, jag och jag… Det är jag som skall finna mig själv, det jag vill och det jag önskar…
Det är obehagligt för mig att skriva, tänka eller ens säga det där, att jag skall ta för mig och be om ”mer”, för jag trillar direkt ner i en massa negativa tankar och ord, och jag matar mig själv med; ”Vem tror du att du är? Är du inte lite väl omöjlig nu? Tror du att du är mer än någon annan”…
Det där surret av skit och negativitet tänker jag låta vara och det får stå och gå i bakgrunden av mitt medvetande, som en komradio ungefär, för varför skulle inte jag kunna få vara värd all den där hjälpen? Varför skulle inte jag kunna få en plats på jorden, där jag trivs och får utvecklas? Varför skulle inte jag kunna få…

(I skrivande stund ångrar jag att jag skrev det där… Att jag får och att jag kan… Det dundrar på i huvudet; ”Vem fan tror du att du är?)

Jag återkommer under dagen, som alltid, på ett eller sätt…
Ta hand om dig därute i världen och var schyssta emot varann.
Tack för ordet och tack för din uppmärksamhet!
Väl Mött / Arthur 

Idén till detta, att skriva ner positiva egenskaper, bra personlighetsdrag och goda sidor hos mig själv, har jag fått från föreläsningen jag lyssnade till för någon vecka sedan… Lära mer och lära nytt? Medvetenhet, andlighet och insikter. Läran om livet och hjärtat. En tanke bara…

Vår älskade och nyfikna katt ”Tanten”…

Tidig morgon.
Väldigt tidigt vaknade vi, redan klockan fyra och vi klev faktiskt upp. Men tiden gick och den tidiga morgonen blev till tidig förmiddag. 
Här sitter jag nu… och väntar på livet.

Jag har haft mardrömmar i natt. Drömde om helvetet, satan och otäcka smådjävlar.
Minns inte så noga längre, men obehaget bor kvar i kroppen. Läskigt som sjutton!
Jag vet av tidigare erfarenheter, för att det varit ett av mina märkliga intressen, att alla mardrömmar är av godo och man ska vara glad att sömnen tar itu med det som är svårt att ta itu med och reda ut i vaket tillstånd.
Jag har sökt på nätet, eftersom jag inte längre äger några Drömlexikon, för att finna någonting som kan stämma in på känslan, tecknen och olika förklaringar till drömmen, men det är tunnsått.
Det fanns en tid, för många år sedan, som jag hade bra koll på det där med drömmar och tecken, men har med åren tappat bort det i minnet.
På nätet har jag i skrivande stund inte funnit någonting som kan vägleda mig i mina tydningar, så det enda jag vet och det enda jag kan tolka det hela som, är att det finns mycket undermedvetet som måste bearbetas och avlägsnas.
Det är som sagt bra med onda drömmar, för de är oftast en positiv och god tolkning i det vakna tillståndet, frågan är bara hur det skall tolkas och vad de kan vilja säga mig…
Ska söka vidare… Kanske att jag återkommer i ämnet!

Igår fick jag de där trista och tråkiga markservicen fixad. Dammsög och tvättade tvätt. Jag saknade verkligen lusten, för jag kan tycka att det är roligt annars, att pyssla och fixa, för det blir så fint efteråt, men igår var jag helt avig och vill verkligen inte alls… Men gjorde ändå! Men med lite hög musik i öronen och lite dansanta takter, så blev det gjort. 

Och hon vill alltid mysa, få uppmärksamhet och bli smekt och klappad på. Underbar katt för trötta själar.

Och sedan vilade jag och katterna i sängen. Somnade förstås, emedan teven stod på som sällskap och när jag vaknade fick jag kaffe och skrev en del…

Jag har en del som väntar, du vet sådant som måste fixas och jag får se vad den här dagen ger. Just nu, i skrivande stund, ska jag dricka mer kaffe, läsa lite nyheter (vilket jag borde undvika!) och pussa på våra katter och så ska jag skriva ner mina bra sidor och egenskaper just nu och just idag…
Idén till detta, att skriva ner positiva egenskaper, bra personlighetsdrag och goda sidor hos mig själv, har jag fått från föreläsningen jag lyssnade till för någon vecka sedan med Kjell Enhager! 
Det är alltid bra att påminna sig själv om det man är bra på och de egenskaper som känns och upplevs positiva.
Först är det jättesvårt att komma på karaktärsdrag som är fina, bra och schyssta, men när man väl börjat skriva och dessutom insett att allt, stort, smått och jäkligt löjligt, är bra att få ner på ett papper, ja… då går det ganska bra efter ett tag…
Sedan kan man alltid påminna sig själv om vad andra människor har sagt och berättat, i positiva ordalag förstås, om ens person och personlighet…
Positiv feedback för själen. Mat och föda till sinnet. Omprogrammering!
Och varför detta nu då? Jo, jag och många med mig som gärna fastnar i destruktivitet och negativa tankar behöver ständigt få bra och positiv ”input”, ”själsgödning” och validera av sig själv, för att få balans i tillvaron.

Vi är väldigt duktiga på att vara vänliga och trevliga mot andra, men glömmer att vara minst lika schyssta emot oss själva.
Även jag, som min egen person och individ, behöver bekräfta mig själv och förstå att jag är okej, oavsett mina svårigheter och mina olika personliga problem och tillkortakommanden.
”Jag är okej”, ”Jag är en schysst man” och i mitt fall, ”Jag duger precis som jag är”… Alltid påminna sig själv. Alltid vara snäll och schysst emot sig själv och skriva, skriva och skriva ner det. Det är alltid bra att se det svart på vitt.
Och för mig är det viktigt att lära om och ständigt vara vaksam över hur jag tänker och vad jag tänker… För jag är en oerhört elak, taskig och destruktiv kille och jag behöver verkligen få balans i tillvaron. Jag måste bli vänligare mot min egen person! Insikt!
Som en terapeut för ganska lite sedan sa till mig; ”Jag har aldrig varit med om någon som är så hård, tuff och illasinnad emot sig själv som du är! Det måste brytas och du måste lära om”…
Jag gör så gott jag kan, känner jag, och kanske just idag, igår och i förrgår, att jag är på rätt väg..?
Det är väl förmodligen det som är en del av livet, att tänka till, begrunda och göra annorlunda än igår? Lära mer och lära nytt? Medvetenhet, andlighet och insikter. Läran om livet och hjärtat.
En tanke bara…

Tack för ordet! tack för din tid och för att du vill läsa mina anteckningar!
Och för att citera, återigen, Elin Ek och hennes alias ”Grynet”; Ta ingen skit! Inte av någon!
Ta hand om dig och på återläsande!
Väl Mött / Arthur, alias Janne 

Och det är Söndag och jag har en plan idag, jag hade samma plan igår, men det kom av sig… Jag såg på en film sent igår kväll. Kom i säng strax efter klockan tolv. Dålig film dessvärre… Och när jag nickade till i soffan, då var det dags att sova. Igen… Jag filar som bäst på min story om "Friherrinnan"…

God Morgon Världen!
Katterna blev kvar i sängen. Själv slängde jag benen över sängen när klockan ringde. Jag vill dricka en kopp kaffe med min kärlek och bästa vän, innan han går till sitt arbete.
Det är tidigt och det är kallt. Jag ska krypa ner några timmar till, efter det att han gått till sitt arbete.
Jag, katter, teven och ytterligare en kopp kaffe i sängen. Söndagsmys.

Och det är Söndag och jag har en plan idag, jag hade samma plan igår, men det kom av sig, för jag tänkte att jag skulle möta en god och härlig vän, och dricka kaffe på Södermalm.
Det måste bara bli av nu, för jag längtar efter min väninna och jag önskar att få sitta ner och bara vara, prata och diskutera med henne ett par timmar.
Hon lever i samma situation som jag själv, med diagnoser och depressioner, men jag tror faktiskt att hennes resa är ”värre” än min egen.

Det jag imponeras av är att hon har en ganska väl fungerande vardag.

Hon fixar sitt liv ganska bra ändå och hon är en jäkel på att ”göra likafullt”, oavsett hur hon mår och oavsett i vilket tillstånd hon befinner sig i.
Jag ska erkänna att hon har ett litet försprång vad gäller medicinering och erkännas bör också att hon själv aldrig har fört det krig jag har gjort/gör mot Beroendemottagningen, Psykiatrin och Försäkringskassan. 
I det avseendet är det lite mer medvind i hennes segel och hon är lite tuffare och kaxigare än jag.
Man ska i och för sig inte jämföra och man ska inte heller försöka sig på att se på saken samtidigt, för vi är olika individer och vi är olika själar, men det är dock skönt att ha någon som verkligen vet vad detta vill säga, att vara ”sjuk”, undvikande och bära på en ständig längtan av att vilja leva och få vara delaktig, samtidigt som man bara inte orkar.
Livsleda. Trött. Orkeslös. Ledsen. Vill inte, vill…
I skrivande stund ska jag följa hennes exempel och bara göra ändå. Idag ska jag åka in till Söder och ta en kopp java på ett café och bara vara.
Jag ska ta en promenad med min väninna och jag ska verkligen försöka att ta mig tiden, modet och orken.
Vi är inte där ännu, men intentionen är dock att jag ”bara ska göra”…

Jag såg på en film sent igår kväll. Kom i säng strax efter klockan tolv. Dålig film och jag somnade ganska omgående när jag kröp ner i sängvärmen.
Emedan jag så filmen, skrev jag lite, chattade med en ”gammal” vän och tittade runt på Facebook. Så bra var den filmen!
Minns inte ens vad den hette och i alla fulla fall… Det som inte väcker mitt intresse med en gång, tappar jag nöjet och fokuset direkt inför och även om det förmodligen skulle kunna ha varit en sevärd film och en film som man ”bara måste se”, så hamnar mitt intresse någon helt annanstans.

Jag filar som bäst på min story om ”Friherrinnan” och hennes väninnor och jag har verkligen kört fast.

Det är märkligt med den där historien, för min man och några få av mina vänner känner starkt för berättelsen och de bara väntar på att det ska bli färdigt, de bara önskar att få veta och läsa mer.
Den lever i sig självt på någotvis, berättelsen! 
Jag tänker mycket kring karaktärerna och det dyker upp små historier i huvudet, dock utan sammanhang och det jag gjorde i går var att skriva ner det som kom för mig, för att jag sedan ska kunna sammanlänka dem till en kronologisk story. Frågan är om det fungerar och frågan är om det blir bra? Ytterligare en fråga, blir det alls av?
Det är mycket osäkerhet i det och det är mycket ambivalens och tvekan, men kanske ändå… Håller språket? Håller storyn? Blir texten ojämn? För orealistiskt?
I alla fulla fall… Jag skrev mer, än såg på den där filmen och jag minns inte ens filmens namn…
Och när jag nickade till i soffan, då var det dags att sova. Igen.

Ta hand om dig därute i kylan, under Söndagen och i verkligheten.
Tack för din uppmärksamhet och din tid…
På Återläsande / Arthur