Jag mår inte alls bra, men har tack och lov ingen feber! Glömde dock att jag tog ett par värktabletter innan jag gick till sängs… Jag längtar efter min man och kärlek. Saknade honom redan när han gick tidigt i morse! Undrar hur han har det? Jag dör inte idag heller…

05.00.
Den här helgen gick fort. Alldeles för fort! Den liksom ”blåste iväg”!

Som alltid är vi två så här dags, utöver katterna alltså! Det är jag och kärleken, kaffe, tända ljus, sällskap och tystnad. 
En av det absolut bästa tillfällena på dagen… 

Jag mår inte alls bra, men har tack och lov ingen feber!
Glömde dock att jag tog ett par värktabletter innan jag gick till sängs igår, så de kanske är kvar i kroppen?

Jag hade ett sista möte idag på Jobbtorg Resurs tillsammans med min coach, men det har jag avblåst och tänker krypa ner i sängen igen. Dock måste jag gå ut en sväng till apoteket och även ordna med ytterligare ett ärende, men det är snart gjort! Dessutom kan jag ta det lugnt!
Jag är inte alls typen som ska till och dö vid minsta lilla nageltrång, men det känns förbannat utmattande och ”trögt” att inte vara hundra procent frisk.

Undrar hur länge det tar innan min man, bästa vän och kärlek, hamnar i feber-koma och förkylning?
Det rosslar och rasslar oroväckande i bröstet, så om inte det blir bättre så får jag lov att se över saken.
Som sagt, det bådar inte gott och jag har en förmåga att få förkylningarna i luftrören. Jag måste sluta röka!
Omodernt och livsfarligt! 
Seriöst! Jag måste sluta röka nu! Jag verkligen måste och det får bli ett av de större projekten framöver!
Lycka till, till mig!

13.00. Jo, jag tänkte att tag ge mig iväg i alla fall till Jobbtorg Resurs, men när jag vaknade med feber, ytterst lite dock, så valde jag att ta itu ,med plan A, att stanna hemma (som om beslutet inte redan var fattat redan i morse!?) och jag har sovit och slötittat på teve och skulle behöva komma mig ut för att ordna med ett par saker… Jag kan fixa det som skall fixas, med en Treo, en cool och lugn promenad och sedan bara ta det vackert och vila.
Mer vatten, mer Ingefära och kanske lite glass…
Jag dör inte idag heller, vad det verkar!

Jag längtar efter min man och kärlek. Saknade honom redan när han gick tidigt i morse! Undrar hur han har det? Vad han gör och vem han besöker? Han arbetar i Hemtjänsten på Östermalm och besöker de äldre hemma hos dem.

Vår härliga, vackra, kramgoa och fina katt ”Myran”. Foto; Per Lundström

Han är högt uppskattad och mycket omtyckt, min bästa vän och man, och ingen tycks förvånad. Han trivs med sitt arbete, väldigt bra! Han är en jäkel på det han gör! Och jag… Jag längtar efter honom jämt och alltid… Min kärlek…

Det blir inte mycket mer skrivet idag och just nu. Jag får se hur död jag är mot kvällen och sena eftermiddagen. Tack för din uppmärksamhet och ta hand om dig därute i den oroliga världen…
Väl Mött och njut dagen / Arthur 

Jag är Arthur och jag har dubbeldiagnos. ADD och Bipolär Sjukdom. Läs det de skriva orden hastigt! Det är så här det är i mitt intellekt! Det går jäkligt fort! Jag förstår om du inte orkar läsa eländet…

Det är ganska tidigt när jag skriver det här inlägget. 
Jag, katter och min mugg kaffe. Ensamhet. Ensam. Hjärntrött! Ensam i tvåsamhet.

Jag är Arthur, Janne för somliga och jag har dubbeldiagnos. ADD och Bipolär Sjukdom. 
Jag är sjuk! Sjuk som fan! Och ändå, jag är inte mina diagnoser. Jag är inte sjuk och jag är inte min sjukdom.
Och ändå, allt föll ju på plats när jag fick diagnoserna! Jag har mer förståelse och insikter om mig själv och mitt liv, tack vare de där bokstäverna! 
Jag är människa och jag är man! Jag duger (inte alls denna morgon!) och jag förstår mig själv bättre och lär mig att leva med detta galna, sjuka och skeva! 

Jag har sovit mycket. 
Under gårdagen somnade jag om på förmiddagen. 
Sov ett par timmar under eftermiddagen och kom ändå i säng strax efter klockan tolv. Jag behövde vila och återhämta mig.

Min man och kärlek är tystlåten och förmodligen besviken, för att jag inte följde med på utflykten igår! 
Jag ville inte! Jag orkade inte! 
Och! Det var inte ett straffande för att jag fick åka ensam till Psykiatrin här om dagen! Jag är trött. Trött på att inte våga vara arg. Trött på att vara hjärntrött och jag blir irriterad att jag inte orkar.
För övrigt…
Hjärnan har gått på högtryck och tankarna har surrat mer än vanligt…
Jag ska försöka att återge hur det surrar i huvudet! 
Jag förstår om du inte orkar läsa eländet… Jag vill att du ska förstå och kanske inse hur det är… Det är helt galet!
Läs det de skriva orden hastigt! Det är så här det är i mitt intellekt! Det går jäkligt fort!

”Varför sa jag inte till om ett enskilt samtal med terapeuten som var med i Torsdags vid mötet på Globen? Älskar verkligen min man mig? Varför är ena katten så tunn? Mask? Sover Elefanterna på Savannen nu? Vem vill döda? Den där elräkningen som inte är betalad, oroar mig. Hur ska jag få ordning på ekonomin? Rabattera i Bagarmossen blev inte alls som jag hade tänkt mig? 
Älskar han verkligen mig? Nej! Undrar var min före detta döda man är? Saknar honom? Spökar det här? Hur ska jag göra med mina pengar och jag förstår inte uppgiften till skrivarkursen! Det är för mycket hemligheter mellan oss? Undrar hur mamma har det? Asylsökande… Varför var det asylsökande inblandade i morden på IKEA? Jag orkar inte leva längre, jag gör inte det… Hör någon mig? Jag är en skitstövel… Varför sa jag inte till om ett enskilt samtal med terapeuten som var med i Torsdags vid mötet på Globen? 
Måste kolla kontot igen, har alla räkningarna lagts in på internetbanken? Fan vad ful jag är. Idiot! Ingen kan älska mig, så som jag ser ut? 
Han älskar inte mig, punkt? Tala till mig! Hur var det nu med den där räkningen? Jag saknar Spanien! Undrar om Per vill se Dubai? Varför hör inte min handläggare av sig? Hur fan ska man stå ut i den här världen? Meningslöst! Jävla skitliv! Katterna, är jag tillräckligt engagerad? Varför talar vi aldrig med varann? Fan vad jag oroar mig för räkningarna. Jag känner mig ensam! Hur har mina få vänner det? Varför sa jag inte till om ett enskilt samtal med terapeuten som var med i Torsdags vid mötet på Globen?
Tyst för fan! Håll käften! Gud! Vad jag tar plats! Tyst nu! Tyst!

Kommunikation? Kommunikation! Finns jag? Invandrar fientlighet. Världen är mörk! Vem orkar?Jag behöver prata med någon! Vill inte, vill! Ska jag laga mina byxor? Har inte pengar och saknar romantik och kärlek! Duger jag och varför anmälde jag mig till skrivarkursen? Gud! Ge mig sinnesro! Hur var det med räkningen och varför tvätta en tvätt i en halvfull maskin? Det är svårt att leva! Jag vill inte mer och jag orkar inte! Har pingviner knän? Filmen var inte bra igår! Saknar mitt gamla liv! Varför är jag så otydlig! Orolig! Katterna! Fet! Jag är så jävla fet! Har det de verkligen bra! Gode Gud! Pengar, pengar och varför klarar inte jag mig? Saknar min lägenhet! Träffa vänner? Nej tack! Jag är tråkig! Undvikande! Saknar mitt vackra hem i Hammarbysjöstad! Jag är en jävla loser. Arbete och framtid? Tror jag verkligen att jag kan skriva? Dumskalle! Hoppas han förstår att jag är trött och bara ser om mitt eget hus! Varför talar vi inte med varann? Känslor? Jag vill inte mer, jag orkar inte… Jag är en fullblodsidiot! Jag måste ta en promenad! Borde bada! Varför slösa på tvättmedel och energi på en halvfull tvättmaskin? Sjukersättning och Försäkringskassan? Mer jävla papper! Jag undanhåller och jag smyger ibland med sanningar… Jag är rädd. Han tröttnar. Jag är en igel och utnyttjar jag honom? Älskar han mig? Min katter, har det verkligen det bra? Ska till veterinären! Varför sa jag inte till om ett enskilt samtal med terapeuten som var med i Torsdags vid mötet på Globen? Lever blommorna i Bagarmossen och varför tappade jag lusten till rabatterna? Jag behöver få tala med någon! Han är tyst, den djäveln! Straffar han mig? Varför betalde jag inte elräkningen? Det blev annat! Mat eller el? Jag längtar efter mitt gamla liv! Jag vill till Mallorca. Jag hatar det här… GUD GE MIG SINNESRO! Måste kolla räkningarna och kontot! Var är min mobil? Har jag legitimationen kvar där? Måste kolla upp det! Jag orkar inte! Orkar? Vill inte! Vem fan orkar leva? Och nej! Jag är inte värdelös”…

Jag har full förståelse om du inte orkar läsa allt virrvarr. 
Jag försöker bara återge vad som trycker i den här skallen. Det blir aldrig tyst. Lägg där till, att jag samtidigt försöker att se en film, se på teve och plötsligt kommer på att jag måste på toaletten och sedan kanske ta en cigg! 
Gjorde jag inte en kopp kaffe? Borde jag inte dricka te?
Skriva på min bok, borde jag göra och jag kanske ska sova mer? Kaffet? Var ställde jag kaffet? Mitt Bagarmossen!

Det här inlägget denna morgon, var nog det konstigaste och mest förvirrande inlägget på länge! Jag lär återkomma under dagen. Kanske? Tror jag? Jag har mer att skriva och dela med mig av!

Det ser ut att bli en fin dag och solen lyser så här dags. 
Jag tackar för uppmärksamheten och jag säger bara; Orkar du verkligen med att läsa all skit jag skriver? 
Tack för att just du vill…

På återläsande och var rädd om dig! 
Väl Mött / Arthur (För somliga är jag Janne!)

Idag är en mindre bra dag. Idag är en dag då jag inte vill vara med alls. Jag tänker somna om… Jag tänker på min man och kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära… För mig blir det till att anstränga mig. Vara mer på min vakt inför det jag säger och inför det jag gör. Jag är en elak jävel…

Det är en grå förmiddag. 
Det regnar och är lite rått. Jag dricker mitt kaffe och läser nyheter och ser vad människor gjort för inlägg på Facebook.
Jag målade aldrig igår.
Tog en promenad.

Jag känner att ångesten kommer krypande igen.
Jag är otrevlig och bitsk. Jag är irriterad och lite kinkig.
Jag tänker fortfarande på livets vara eller inte och jag försöker att läsa om Bipolaritet och diagnosen ADD. 
Idag är en mindre bra dag. Idag är en dag då jag inte vill vara med alls.
Jag tänker somna om…

”Jag är inte min sjukdom och jag är inte mina diagnoser. Det är fastställt att jag har dem, men jag är dem inte”!

Jag skriver ner lite av de jag upplever, känner och det som hindrar mig att leva ett schysst liv och jag skriver ner hur jag fungerar, tänker och agerar i min lilla glasburk av tillvaro.

Jag känner att jag är på väg nedåt och jag vet inte hur länge jag ska behöva bo i den här burken och i mitt ständigt återkommande vacklande mående.
Och samtidigt skaver skrattet i magen. 
Ett hånande skratt som hänvisar till uppgivenheten och en inställning av ”skit samma”…
Jag har just nu svårt att hantera det här. Livet. Tillvaron. Döden. Själen.

Jag tänker på min man och kärlek, han jag alltid vill vara nära, nära och det blir ytterligare ett orosmoment i mitt liv. 
Det stressar mig att han inte ska orka, att han själv inte ska hålla ihop och jag blir tyngd av att oro för att han själv ska går sönder!
Jag oroar mig för honom…

Han får mig att skratta.
Jag längtar efter honom, när jag stänger locket till min burk…

Hur orkar han, tänker jag, hur står han ut och hur kommer det sig att han väljer att leva med mig som är lite hal och svår att veta sinnesstämningen på. Hur kommer det sig att han vill vara i min närhet, när jag många gånger är irriterad och ledsen.

Och för mig blir det till att anstränga mig. 
Vara mer på min vakt inför det jag säger och inför det jag gör. 
Jag är mer medveten och mer närvarande, dagar som den här.
Jag anstränger mig som f*n för att vara försiktig och inte såra eller göra ledsen.
Det sistnämnda kräver oerhörda energimängder och är en svår balansgång, men det fungerar ibland…
Jag är en elak jävel.
Jag gör allt för att inte kliva på honom som står mig närmast och jag borde prata mer om det och jag borde berätta…
Men jag får ofta höra, inte av honom kanske, men av många andra, att ”jag är inte min sjukdom och jag har diagnoser”… 
Jag försöker leva så, men det är svårt! Jag har ju facit och jag vet ju…
Och med min medvetenhet och med mina nyvunna kunskaper om diagnoserna, så ser jag ju så tydligt hur jag är och hur jag påverkas av mina olika diagnoser och mina olika tillstånd.

Kanske att det faktiskt hade varit bättre att inte få dessa ”sjukdomstillstånd” fastställda och kanske hade det varit bättre att leva i ovisshet och i någon typ av säkerhet? 
Men då hade jag å andra sidan aldrig förstått varför jag blir ständigt ledsen och deprimerad! 
Och jag hade aldrig förstått varför inte jag, som så många andra, kan plugga och studera till exempel. Min koncentration håller inte för det och alla ”misslyckanden” leder till depressioner och nedstämdhet.
Jag skulle vilja, men jag håller inte hela vägen… Jag klara det inte och har aldrig gjort. 
Det finns en längtan, det gör det. Det finns en oro i det också. Oron att misslyckas och inte orka med…

Nu är det som det är idag. 
Det är en mindre bra dag och jag får rida ut det här.
Det gör det inte enklare att flyktvägen, så som jag känner den, är att ta till drogerna, (alkohol är en drog) och få försvinna för några dygn.

Jag ska vara påpassande och observant på mig själv idag. Jag ska vara försiktig och ta det lugnt. I den här måendesoppan är det så enkelt med en ”quick fix” och bara dra och sticka härifrån… Få vara död i några dygn.

Idag är jag halv. Idag är jag inte mig själv. Alls!
Idag är en mindre bra dag. Idag är en dag då jag inte vill vara med! Alls.
Jag tänker somna om…

Väl Mött / Arthur