En dikt till natten… "Aftonbön" av Karin Boye ur Diktsamlingen "Moln" 1922.

Länk; Karin Boye Sällskapet

Aftonbön

Ingen stund är såsom denna,
kvällens sista, tysta timma.
Inga sorger längre bränna,
inga stämmor mera stimma.

Tag då nu i dina händer
denna dagen som förflutit.
Visst jag vet: i gott du vänder
vad jag hållit eller brutit.

Ont jag tänker, ont jag handlar,
men du läker allt och renar.
Mina dagar du förvandlar
så från grus till ädla stenar.

Du får lyfta, du får bära,
jag kan bara allting lämna.
Tag mig, led mig, var mig nära!
Ske mig vad du sen må ämna! 
 

			

			
								

Det blir ett av det kortare inläggen denna förmiddag. Jag ska ta mig iväg till Psykiatrin vid Globen. Jag vaknade tidigt, tidigt i morse… Missade månen…

Det blir ett av det kortare inläggen denna förmiddag.

Jag ska ta mig iväg till Psykiatrin vid Globen. Känner mig som alltid, stressad.
Jag ska vara där klockan tretton, men jag vill ha en lång promenad innan mötet och så önskar jag hinna med att kopiera alla mina papper till F-Kassan. Det är en hel del dokument som ska med!
Med lite tur skickar jag in dem idag.
Halleluja!

Jag är i Alby. 
Jag tar alltid den långa vägen till Tunnelbanan. Det brukar bli till Fittja.
Just nu är det vackert väder, så det kan bli en skön och höstlik promenad.

Jag vaknade tidigt, tidigt, i morse. Så pass tidigt att jag hade hunnit med att se en röd måne. Det var mulet. Det hade varit spännande och kanske vackert att se fenomenet, men så blev det icke.
Jag bjuder på en röd måne ändå. Hämtad från Google.
Försten, jag somnade om och drömde märkliga drömmar om en Taxi och att jag besökte en barndomsvän i en gammal Biograf. Högst märkligt… Biografen så precis ut som den gjorde när jag var barn.

På återläsande under eftermiddagen, om du vill!
Jag ska göra mitt bästa i dag och jag hoppas att mötet med ytterligare en terapeut går bra.
Jag ser fram emot det! Det gör mig alltid gott.

Väl Mött / Arthur…


Några valda rader ur dikten ”Vägen hem” av Karin Boye…
Ur ”Gömda Land” / 1924

Vägen hem

Jag vet en väg som leder hem.
Den vägen är tung att gå.
Var vandrare där blir en fattig man
och liten och ful och grå.

Jag vet en väg som leder hem.
Den vägen är kal och ren.
Den är som att luta sin varma kind
mot obarmhärtig sten.

/ Boye

Det där med Födelsedagar… Jag vet inte… Den liksom försvann igår… Jag uppskattar Facebook i det avseendet! Jag är trött bara, denna förmiddag… Lite ledsen och trött… Igår spårade jag ur, när jag läste och fick tillsänt mig länkar och klipp på kvinnor som tappat en del av sin verklighetsuppfattning. De borde inte få uppmärksamhet!

Det där med Födelsedagar… Jag vet inte… Den liksom försvann igår…
Förra året var det likadant. Poff, så var den dagen borta. Ja, jag vet inte… Först blir jag besviken, men sedan kommer jag till insikt om att det ”bara” är en helt vanlig dag, som dessutom utmärker sig på så sätt att det blir en milstolpe på något vis. Jag blir äldre. 
En ”styggelse”… 🙂

En länk till ”min” Elefant och Indiskas hemsida!

Jag uppskattar Facebook i det avseendet, att jag fyller år och att jag liksom får ”vara med” och känna uppskattning.
Det är jä*ligt dåligt med det i min relation till kärleken…
Jag börjar bli trött på det! 
Undrar, vilket jag borde fråga, om han börjat ta mig för givet?
Och du… Var inte orolig, han läser inte min Blogg… 
Men, jag borde tala med honom! 

Jag är trött bara, denna förmiddag… Lite ledsen och trött… Det går över!
Känner mig stressad och jag återkommer till det! 

Jag ska köpa mig en egen födelsedagspresent idag! Banne-mej att jag ska! Jag ska gå in på Indiska vid Globen, dit jag ska idag och besöka Psykiatrin och Läkaren, och då ska jag passa på. Jag samlar på Elefanter, för att det ger mod, välgång och ”Power”, så jag ska gå in och köpa mig en vacker Elefant som jag har sett. Har inte råd, egentligen, men en jä*la födelsedagspresent är jag ändå värd! Basta!

Igår ”spårade jag ur”, när jag läste och fick tillsänt mig länkar och klipp på kvinnor som tappat en del av sin verklighetsuppfattning.

Elaka kommentarer och rent samvetslösa inlägg om andra människor och deras utseenden. 
Det är kanske i synnerhet Katrin Zytomierska, jag har i åtanke. 
Jag borde inte ge henne mer utrymme här! Faktiskt! Det är bara dumt och onödigt!
En gammal god vän sa/skrev till mig igår, att den här typen av kvinnor och deras ”utspel” borde inte få utrymme i Bloggar och i media, men ibland går det inte att bara ”låta det vara”…
Hon är helt empati och sympatilös och när jag skriver detta så kommer jag att tänka på ett inslag hos ”Skavlan” för ganska länge sedan och en läkare som han intervjuade där.
Läkaren ifråga hade konstaterat att han hade ”Psykopatiska drag”, det vill säga en sämre förmåga att bry sig om andra människors känslor och dessutom själv haft svårt att uttrycka dem.
Jag etiketterar Katrin Zytomierska med den Diagnosen. Psykopatiska drag. 
Hon bryr sig inte alls. Ingen eftertanke och inget konsekvenstänk överhuvudtaget.  
”Feta människor är fula, lata och dumma”… 
Jag bara undrar, säger man så om andra människor? Och har hon inte själv vänner som kan sätta stopp för hennes totalt samvetslösa grepp och utspel? 
”Jag känner och vet ingen som är mullig eller överviktig som trivs med sina kroppar”, säger och skriver hon också…
Hur isolerad lever kvinnan i sin vardag? Har hon ingen som helst medkänsla och, upplever jag, hon är rent elak och ”dum”. Jag själv vet kvinnor och män, som är kraftiga och mulliga, som förlikat sig med sina kroppar och som trivs med sig själva… Det är så oerhört konstigt!
Nog om detta!
Jag tar inte bort gårdagens inlägg, de får vara kvar, även om det var en uppmaning från en nyvunnen vän!
Det var inte ett helt ogenomtänkt inlägg från min sida… Jag lugnade faktiskt ner mig, innan jag skrev och förmedlade inläggen!
Jag blir bara så jä*la ledsen och förvånad att dessa människor finns, som tror att de är lite mer, lite bättre och värdefullare än andra.

Jag själv och min goda vän Veronica Johansson. En ganska gammal bild från Stödboendet Lönnen på Östermalm. Kräftskiva och fullständigt ”på” och galna. Vi hade ganska kul och väldigt bra stöd av varann. Puss på dig, ”Vera-Wang”!

Jag ska till Globen och Psykiatrin idag! Det är det som stressar mig!
Jag ska träffa den läkare som jag anmälde till Patientnämnden för en tid sedan och vi ska prata mediciner och även ”utvärdera” mitt mående och hur saker och ting ”faller på plats”!
Jag är inte nervös, men oroad naturligtvis. Stressad!
Jag tror inte att hon är förbannad på mig, men jag vet ju att de ångrade allt trassel med tider och remisser, när jag gjorde min anmälan! Plötsligt var det bara  missförstånd, feltolkningar och misstag, som gjort att de avbokade tider och bad mig kontakta en helt annan mottagning, än den vid Globen.
Jag har skrivit om detta förut och tänker inte gå in djupare på det igen, men de var väldigt vänliga, schyssta och tillmötesgående sist vi sågs… Lite ”valpiga”!
Det får vara okej. Det blir bra. Jag är okej idag. Jag har en fin dag… Den började bra i alla fall…
Bara trött och lite ledsen.

Jag ska även försöka att hinna med de blodprover på Vårdcentralen som skall kompletteras till min utredning för muskel och ledvärk. Jag ska verkligen försöka att hinna med det idag. Jag har skjutit på det sedan förra veckan.
Det blir ”två flugor på smällen idag”! 

Ta hand om dig därute i verkligheten och vardagen. Var schyssta emot varann och bjud på ett leende! Vi behöver alla mer vänlighet, empati och kärlek.
Det har plötsligt blivit en elak och tarvlig värld vi lever i… Oro och rädslor!

På återläsande och tusen tack för din uppmärksamhet!
Väl Mött / Arthur