För precis ett år sedan, skrev jag följande inlägg… Jag vill inte leva i missbruk och misär! Jag har bestämt mig! Igen! Men det är inte lätt!

Jag har ett behov av att förklara…
Jag har ett behov av att försöka berätta…
Jag vill att du ska förstå…

Jag är missbrukare.
Jag går och jag har gått i behandling.

I min behandling möter jag människor som, precis som jag själv, är vilsna, sorgliga och trasiga.Vi försöker att få ordning igen, på vår tillvaro, och vi försöker att återskapa livet.
Det är svårt. Jävligt svårt!
Drogernas makt över oss är total och det är svårt för utomstående att förstå.
För hur kunde vi välja drogerna, framför boende, familj, vänner, ekonomi och en säng att sova i?
Hur kan vi välja bort barn, husdjur och livet, för att sakta men säkert gå en för tidig död till mötes? Varför och hur?

Drogen har all makten! Missbruket besitter allt och bestämmer allt! Det är med kraft och aggressivitet som drogen tar över livet och tar över tanke, handling och ord.
Det är med kraft som missbruket blir ens allt i tillvaron.
Det absurda är, och detta skrivet utifrån att ha lyssnat till mig själv och andra, att det skulle kunna liknas vid ett övertagande av ens sinne och kropp.
Kidnappning av hjärnan och tänkandet!

Man blir besatt och betagen, och flykten undan livet är skönt, härligt och blir ens allt! 
Allt annat försvinner bortom sans och förnuft och jakten på drogen blir ens allt. 
Man gör saker man aldrig skulle ha gjort. 
Man sjunker så lågt i sin moral, som en människa i missbruk bara kan göra.

Och med detta sagt och skrivet, vill jag bara säga att det är svårt att komma tillbaka till livet. Det är svårt att återupprätta kontakter med vänner och familj och somliga av oss trillar dit igen och slår oss som fan!Många som tar ett sista återfall dör. Det tror att de kan dricka lika mycket, ta lika mycket droger och röka på som tidigare, och det går inte! Det blir för mycket! 
Många dör. Av en överdos. Av olyckor. Av övervåld!

Men många kommer på fötter igen och krigar vidare…
Jag kan med stolthet säga att jag klarat mig undan det där värsta fallet. Jag lever ännu!
Jag har trillat i tillfrisknandet och det har gjort djävulskt ont, men jag är på benen igen!
Jag har inte ramlat ner och blivit tvungen att börja om, på ett helt år… Kanske den här gången! kan det fungera den här gången!? Snälla be en bön för mig! Jag orkar inte en gång till!!

Men jag lovar ingenting längre! Jag kan aldrig lova! 
Jag kan aldrig säga att jag aldrig mer ska… Missbrukets röst är listig, falsk och stark! 
De ekar fortfarande och det är ännu kvar som tysta viskningar som lockar, pockar och drar…
En dag i taget! Lite i sänder! Ibland en timme i taget, men det ska gå!
”Gör det enkelt, ensak i taget, lev och låt leva”…
Jag vill inte leva i missbruk och misär! Jag har bestämt mig! Igen!
Men det är inte lätt!
Och vem fan sa att det skulle vara enkelt!?
Enkelt att leva och enkelt att återupprätta livet.
Men jag vill dit hän. Jag vill ha liv och kärlek och älskas…

Ta hand om er därute! Skänk en tanke till alla dem som är kvar ute i kylan, de som fryser och längtar hem…  

Var rädd om er och på återläsande!

Väl Mött / Janne Arthur 

Det blir inte många ord just nu… Ett äventyr i vilket fall. Spännande. En nystart på det nya året. Nya människor och ny miljö! Det är Fredag. Snart jul. Redan trött på julmusik, otäcka vettar…

Det blir inte många ord och meningar just nu. Saknar lusten och inspirationen.

Kanske återkommer under dagen..?

Jag ska dock på mitt studiebesök idag. Klockan två. Jag ser fram emot det. Lite av en skräckblandad förtjusning faktiskt.

Jag har fler alternativ att välja på, så inget behöver bestämmas och avgöras idag! Jag ska verkligen försöka att ”sitta ner i båten” och ta det lugnt, vara inkännande och försiktig!

Jag ska till Aspuddens Kreativa Verksamhet och få information om dem och vad exakt de gör där.

Jag upplever att informationen är knapphändig på nätet och det känns lite luddigt och då drar jag genast öronen åt mig. Jag vill ha ordning och reda och jag vill veta var skåpet ska stå!

Deras Hemsida var senast uppdaterad under hösten 2011! 

Jag har ingen större erfarenhet av detta, men känner att information, förkovran och upplysning borde finnas tillgängliga. Det är mer seriöst. Det känns genast mer sakligt och uppriktigt.

Det faller lite när saker och ting, inom olika organisationer och föreningar, inte är lättillgängliga och lättåtkomliga. Jag är kritisk. Jag är lite väl analytisk kanske och lite för granskande. Men faktum är att de även varit svårt att få fatt på någon personal som kan hjälpa mig tillrätta på plats! Inte ens mejladressen har varit korrekt. Men jag går dit, i sällskap av min nya Socialassistent via Socialpsykiatri och känner efter.

Jag ska vara helt ärlig och skriva med en gång, i denna stund, att jag är avigt inställd och att jag är lite irriterad när ”flow’et” och enkelheten inte finns med ifrån början…

Ett äventyr i vilket fall. Spännande. En nystart på det nya året. Nya människor och ny miljö!

Det är Fredag. Snart jul. Redan trött på julmusik, otäcka vettar och stirriga tomtar. Irriterande med julkulor i allsköns färger och allt detta glitter… Skål och God Jul! Pengar, pengar och pengar… ”Skål, tamejfan’…”

Jag och många med mig undviker julhandeln. Det är obehagligt mycket människor ute på stan och i Stockholms alla köpcentrum. Min härliga man är ledig i helgen och vi ska passa på att handla lite inför jul. Mat alltså!

Han är lite som jag själv, undviker folksamlingar och där det är för mycket barn, stök och höga ljud. Vi brukar gå och handla så tidigt som möjligt underhelgen, för då slipper vi barnfamiljer, skrik, gråt och trängsel…

I övrigt finns ingenting planerat. Vi kan göra som vi vill och när vi vill.

På återläsande och väl mött / Arthur 

Jo, jag har tänkt och funderat. Tankat alla tankar och funderat lite till… Jag har varit på äventyr tillsammans med min man… Många av de gamla missbrukarna lever i sitt eget lilla drama och väldigt ofta är de mytomaner… Jag gillade Östermalm och jag trivdes på gatorna där!

Det regnar. 

Det är grått och regnet tycks hålla i sig!

Jag har varit på äventyr tillsammans med min man, kärlek och bästa vän.

Vi besökte Östermalm. Det var länge sedan jag var där. Jag bodde på Östermalm under nästan ett år, på Stödboende. 

Fint ska det vara, även för gamla missbrukare!

Jag har inte varit där sedan jag kom därifrån.

Varför skulle jag det?

Men jag trivdes bra där, uppskattade personalen och gillade mitt eget lilla krypin till rum.

Jag fick till det så fint och mysigt! Jag gillade att vara där!När jag sent omsider kom på att undvika och inte umgås med de andra som bodde på boendet och skötte mig själv, så blev det mycket lättare att bibehålla sin egen drogfrihet.

Många på den här typen av boenden romantiserar kring drogerna (glöm inte att alkohol är en drog!) och dessutom skryter de, raljerar och drar rövar historier för varann, vilket upprätthåller suget efter ruset och många tar sig återfall!

Jag undvek dem som fortfarande var intresserade av att fortsätta och höll mig till dem som var ”stora och starka”!

Somliga möten och somliga som jag faktiskt umgicks med, får jag ångra idag!

Många är även mycket psykiskt sjuka och de har ställt till det ganska bra, både för mig och för sig själva! 

Många av de gamla missbrukarna lever i sitt eget lilla drama och väldigt ofta är de mytomaner. Ljuger och skyller på andra. Ljuger och försöker att komma undan…

Det är väldigt vanligt att majoriteten av alla beroende har någon typ av diagnos, vare sig det vill eller inte…

I alla fulla fall… 

Jag gillade Östermalm och jag trivdes på gatorna där!

Dock saknas mångkulturen och dess färgrikedom, men kanske att kryddorna, människorna och färgerna även når dit!

Det är terapi, KBT, samtal och det är möten. Jag är ännu oerhört trött!

Jag väntar på provresultat och läkare som ska ringa. 

Det är mejl och det är frågor och det är Jobbtorg Resurs och det är pengar, räkningar och fler intyg som skall sändas hem till mig.

Jag sover. Jag somnar och sover mellan två och tre timmar på eftermiddagen. Och jag somnar ganska bra vi halv tolv, tolv framåt natten… Sammantaget, har jag räknat ut, blir det mellan tio och tolv timmar per dygn. Jag hinner somna om på förmiddagen också, ibland, och jag sover skönt och avslappnat.

Livet pågår för fullt och jag orkar inte…

Visst är det trist!? När ska jag och den här gamla kroppen vakna till liv?

Numer handlar det inte alls om att det skulle vara fysiska konsekvenser av mitt missbruk! All denna trötthet beror på, för jag är ”symtomfri” och jag är faktiskt färdigbehandlad på Beroendecentrum, att det är någonting helt annat i min kropp som är fel! Och var all denna värk, trötthet och olust kommer ifrån, får jag snart veta. Någonting är fel i den här gamla kroppen.

Inväntar provsvar!

Från det ena till det andra… 

Jag håller som bäst på att få ihop den där boken (just nu är det ”den där jäkla boken”!) och frågan är om jag ska ha modet att sända iväg den till ett förlag, eller om jag ska göra som en nyvunnen vän till mig gjort, ge ut boken själv och på egen bekostnad.

Det har blivit mycket text, mer än vad jag hade tänkt och en och annan dikt. Kanske att jag låter de bli en bok, kanske inte alls…

Jag blir naturligtvis rädd och orolig.

Varför utsätta sig?

Dessa rädslor. Bara hinder och dumheter.

Hjärnspöken!

Tack för din uppmärksamhet. Tack för din tid.

Märkligt inlägg idag och jag är fortfarande trött…

På återläsande och tack för att du läser!

Väl Mött / Arthur